# ID: svediakorp-gov406712
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,400
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
När jag tittar runt i denna kammare ser jag många ansikten av människor som jag är glad att kunna säga att jag har lärt känna väl under de senaste tolv månaderna.
En sak som jag kan säga med övertygelse är att jag inser att alla dessa människor framför mig är experter på frågan om livsmedelssäkerhet.
Många av er har varit engagerade i denna fråga under ganska många år, i synnerhet i den väldiga kommitté som behandlade denna fråga för flera år sedan.
Ni har faktiskt varit engagerade i denna fråga längre än jag har varit.
Jag vet att ni alla är engagerade i frågan.
Därför har denna debatt varit av betydande intresse för mig som ledamot av kommissionen med ansvar för folkhälsa och konsumentskydd och med särskilt ansvar för livsmedelssäkerhet.
Jag slås av en sak som är särskilt viktig i detta sammanhang, vilket är att debattens skala, framför allt frågan om det bör bli ett totalförbud för kött- och benmjöl, sträcker sig hela vägen från " för det " till " gör det inte " - i en kammare fylld av experter på livsmedelssäkerhet.
Det är en av de frågor vi måste behandla.
Det som vi måste komma ihåg när vi överväger denna fråga är det faktum att det redan finns ett förbud mot att utfodra boskap med kött- och benmjöl.
Det förbudet är genomfört.
Det är lagen och det är vad som skall efterlevas.
Dessutom finns det införd lagstiftning som fastslår hur kött- och benmjöl, hur detta foder skall framställas - en annan garanti som är införd för att skydda folkhälsa och livsmedelssäkerhet.
Genom att säga att man måste förbjuda att svin och fjäderfä utfodras med kött- och benmjöl, vilka inte kan ha BSE som vektor till smitta är det ni säger inte att ni vill skydda svin och fjäderfä utan att ni skyddar nötboskap.
Det ni därför säger är att den lagstiftning som finns införd på något sätt är otillräcklig eller inte efterlevs.
Om det finns en uppfattning att det förekommer en omfattande brist på respekt för lagstiftningen i denna fråga, vad säger det om vad som har hänt under de senaste månaderna och åren avseende foder till nötboskap?
Det väcker frågan som även jag är rädd att ställa.
Fråga er själva vad svaret är på den frågan.
Jag tror att lagstiftningen har följts och om jag tror det - och jag tror inte att jag är naiv - anser jag inte att det är av väsentlig betydelse att ha ett omfattande förbud mot att utfodra svin och fjäderfä med kött- och benmjöl.
Jag är dock villig att lyssna på bevisen i denna fråga.
Om människor från medlemsstaterna kommer och talar om för mig att lagstiftningen inte är rätt och fullständigt genomförd då kanske vi måste tänka om igen, men det kommer inte att ske på grund av att vetenskapsmännen säger oss att det är nödvändigt, utan för att det finns brist i tillämpningen av lagstiftningen i Europeiska unionen.
Det är en fråga som vi allvarligt måste fundera över.
Låt mig gå vidare till frågan om provkontroller.
Herr Whitehead frågade mig om mer detaljer med hänsyn till detta och jag tror att han har rätt om att jag borde ha betonat detta lite mer i det jag hade att säga.
Det finns två slag av tester som berörs här.
Först finns det en som redan tillämpas eftersom lagar redan har lagts fram inför parlamentet för någon tid sedan av kommissionen rörande stickprovskontroller av döda djur i alla medlemsstater uppgående till 170 000 tester.
Syftet med dessa tester var att fastställa smittonivån i Europeiska unionen.
Det var för att få information.
Jag välkomnar det faktum att Frankrike handlade snabbt och före någon annan medlemsstat och började med detta arbete på en högre nivå än vad som fastslogs i lagstiftningen.
Nu får den denna information.
Därför har denna situation.
Det har varit helt öppet med utlämningen av information gällande dessa tester.
Det skall också välkomnas och applåderas.
Låt oss fundera på en annan fråga här som jag är något oroad över.
Om det finns en bred motreaktion mot myndigheterna i Frankrike för att de gör det rätta hoppas jag att det inte skrämmer andra medlemsstater att göra exakt samma sak.
Om de genomför dessa tester på liknande sätt som Frankrike och ser till att de inriktar sig på de djur som är mest i farozonen och genomför de antal tester som krävs kommer vi att få exakt samma typ av information som Frankrike har och det kommer att finnas att tillgå i hela Europeiska unionen så att vi kan fatta de beslut som krävs och gå vidare.
De tester som jag hänvisar till nu är något olika.
Det är inte avsedda att ge oss information om smittosamheten.
De är mer inriktade på frågan om att försöka hålla slaktkroppar som kan vara smittade utanför livsmedelskedjan.
Man har sagt att detta kommer att bli mycket dyrt och kommer att omfatta ett stort antal slaktkroppar och så vidare.
Låt oss inrikta oss på fakta.
De tre tillgängliga testerna - franska, schweiziska och irländska - kan inte spåra BSE i djur under en viss ålder.
Resultatet kommer att bli negativt.
Ni skall ta på er kostnader och arbetet med att genomföra dessa tester och ni kommer att få negativa resultat.
Vad är därför meningen med att göra dessa tester på ungdjur?
Ingen, enligt min mening.
Men vi har även betydelsen av vetenskapliga bevis om att djur under en viss ålder inte visar symptom på BSE.
Jag har därför frågat Ständiga veterinärkommittén, vilken i dag medan vi talar håller på att granska denna fråga för att fastställa vid vilken ålder dessa tester bör göras.
Vad jag menar är att man skall göra dessa tester på slaktkroppar av djur över en viss ålder för att upptäcka om det föreligger smittosamhet och om det gör det ta bort djuret från livsmedelskedjan.
Situationen är att vi har ungdjur där det inte förekommer någon BSE, säger vetenskapsmännen till oss, och de äldre djuren över den fastställda åldern där alla har testats för att fastställa om det finns BSE eller inte och de tas bort från livsmedelskedjan.
Detta är en skyddsåtgärd för konsumenten och även en åtgärd för att öka konsumenternas förtroende.
Det är därför som jag har föreslagit att vi följer denna väg och jag ser fram emot det råd vi skall få från Ständiga veterinärkommittén i eftermiddag som jag tänker lägga fram för ministerrådet nästa vecka för att diskutera denna speciella fråga gällande den ålder då gränslinjen skall dras.
Jag anser att den är den rätta vägen framåt.
Det finns många tvister om detta och jag kan se att det i denna kammare finns olika åsikter beträffande detta men det är viktigt att vi ror tillsammans i denna fråga.
Det är viktigt att vi försöker att uppnå ett samförstånd om vilken väg som är den rätta och finner rimliga svar och inte anklagar andra som när de finner ett proportionellt svar säger att ni gör inte tillräckligt för att skydda konsumenthälsan och konsumenterna.
Det är rimligt att dra linjer under omständigheter där man är ganska säker på den linje som man drar i sanden - säker på ena sidan och inte på den andra.
Vi måste se till att vi är hederliga mot varandra när vi identifierar de åtgärder som vi alla anser vara nödvändiga därför att syftet med detta arbete är att skydda folkhälsa och livsmedelssäkerhet och ökat konsumentförtroende.
Slutligen lyssnade jag med stort intresse till min vän herr Patriats synpunkter både tidigare och just nu och jag ser fram emot ett nära samarbete med honom om dessa frågor under de kommande veckorna.
Jag måste tala om för er att han och jag har fört en diskussion om just denna fråga så nyligen som förra veckan i Paris, så jag är övertygad om att parlamentet, rådet och kommissionären kan arbeta tillsammans under icke kärva förhållanden för att finna svar på detta stora problem som vi har.
