# ID: svediakorp-gov406708
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
BSE försvinner inte från mediaövervakningen.
Lika litet som de hemska bilderna på människor som drabbats av sjukdomen Creutzfeldt-Jakob, trots de många kampanjer som förts i medlemsstaterna och i Europa.
Den debatt som vi i dag för om BSE-krisens konsekvenser och hur vi verkligen kan bekämpa dessa konsekvenser gäller mycket avgörande punkter.
För det första handlar det om de tester som måste utföras och där jag välkomnar att vi inte fastställer en viss ålder för dessa tester.
För det andra handlar det om att använda benmjöl i djurfoder eller inte, vilket det även här förs en livlig debatt om.
Sambandet mellan benmjöl i djurfoder och BSE, för övrigt ett mycket onaturligt sätt att föda upp djur på, är väl nu tydligt för alla.
Det måste alltså vidtas åtgärder.
I Nederländerna är bestämmelserna för användande av animaliskt slaktavfall i djurfoder redan ganska stränga.
Sedan 1989 får proteiner från däggdjur och idisslare inte längre användas i djurfoder som är avsett för idisslare.
Den ordningen har dessutom hela tiden skärpts och följer det som begärs från Europas sida.
Även användandet av fett och blod är bundet till stränga regler.
Det förvånar mig därför också att det under sådana omständigheter fortfarande används djurkroppar eller att dessa får bearbetas.
Även om ingen absolut risk har påvisats så välkomnar jag den nederländska föresatsen att från och med den 1 juli 2001 inte längre alls tillåta användandet av djurkroppar i djurfoder.
Med tanke på tidigare händelser kan vi inte heller längre tillåta oss att på något sätt tillåta djurkropparna i näringskedjan.
Jag yrkar tillsammans med alla kolleger på att vi inte väntar till juli 2001 utan redan nu, med nästan omedelbart ikraftträdande, ser till att det förbudet gäller.
Nödvändigheten av stränga europeiska åtgärder är självklar.
Sålunda inte bara nationella åtgärder, eftersom den inre marknaden kommer att bli allvarligt störd om vi ständigt överlåter åt de nationella myndigheterna att avgöra i vilken mån man förbjuder användandet av djurkroppar i djurfodret.
I den inre marknadens intresse och även för att förstärka den europeiska konsumentens förtroende, yrkar jag alltså på att ett allomfattande och omedelbart förbud införs.
När det gäller djurkropparna och hämtningen av dem så ber jag nu också kommissionären att skapa litet europeisk enhetlighet i det.
Vi ser allt oftare även i vårt land att ett dött får eller en död kalv helt enkelt lämnas kvar, eftersom det är för dyrt att låta hämta det.
Jag uppmanar alltså Europeiska kommissionen att även på den punkten komma fram till en viss harmonisering.
Om den inte svarar på det nu så i varje fall skriftligt litet senare så att vi vet var vi står.
