# ID: svediakorp-gov406692
# author: Gollnisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag vill dra fördel av de här omständigheterna för att än en gång fördöma parlamentets skandalösa uteslutning av vår kollega Jean-Marie Le Pen.
Han hade kunnat påminna oss om att Gruppen de europeiska högerpartierna var den första, och det på långa vägar, att redan i september 1990 avslöja för kammaren att den patogena agenten BSE kunde överföras från djur till människor.
Vilka var reaktionerna då?
Inga andra än sarkasm och kritik på de här bänkarna, från hela den politiska klassen, och en föraktfull tystnad från medierna.
På den tiden, herr rådsordförande, gjorde ni ingenting, i princip ingenting, precis som era gelikar inte gjorde något åt Tjernobyls återverkningar, aidsepidemin och det smittade blodet, och det med ständigt samma motiv: att inte skapa panik hos allmänheten.
Det var så den tidigare kommissionären MacSharry rättfärdigade denna brottsliga tystnad, genom att hävda att nötköttssektorn inte får utsättas för risker och att man inte får skapa panik bland konsumenterna.
Men i dag har vi en hälsomässig och ekonomisk katastrof av stora mått och alla konsumenter har gripits av panik.
Inför allmänhetens förutsägbara reaktioner utfärdar ni i all hast ett förbud mot animaliskt mjöl för alla djur, i den beryktade försiktighetsprincipens namn.
Trots yttrandet från experter och vetenskapsmän, som visade att den här typen av mjöl var orsaken till den patogena agenten BSE: s utveckling och spridning, är det något som ni glömmer att nämna i er analys, nämligen att situationen i första hand kan tillskrivas de anglosaxiska mjöltillverkarna, som av konkurrensskäl sänkte temperaturen vid mjölberedningen.
Herr rådsordförande!
Ni glömmer också att påminna om att Frankrike har fortsatt att importera eventuellt smittat kött- och benmjöl från Förenade kungariket efter 1989, då den typen av mjöl förbjöds, framför allt via Belgien.
Resultatet ligger i nivå med den politiska klassens oförmåga: nästan 100 BSE-fall år 2000 i Frankrike, och hittills har 80 personer i Förenade kungariket och två i Frankrike dött av en atypisk variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.
Varför, herr minister, herr kommissionär, fick vi vänta så länge som till den 1 oktober 2000 för att få se specifika riskämnen förbjudas i Europeiska unionen, när de uppvisar så höga infektionsrisker?
Varför vänta till den 1 januari 2001 för att generalisera de snabba spårningstester som Pasqua just talade om?
Och då talar jag inte ens om märknings- och spårbarhetssystemet, som inte kommer att vara helt inrättat förrän 2003, trots de risker som konsumenterna löper och trots att uppfödarna inte har några som helst garantier.
I dag, när det råder panik, finner ni er i att agera.
Men i den här krisen måste vi garantera att såväl konsumenternas hälsa och livsmedel som uppfödarnas inkomster skyddas, det gäller t.ex. slaktare, försäljare av inälvsmat, grossister - alla som fallit offer för statsmakternas slarv, såväl nationernas som gemenskapens.
De är inte på något sätt ansvariga för krisen.
Det är därför som Europeiska unionen måste visa sin solidaritet med dem.
Vi måste peka ut dem som verkligen bär ansvaret för krisen och fullfölja - vid behov straffrättsligt - om de hade kännedom om farorna som orsakades av de angloamerikanska mjölproducenterna.
Det måste erkännas att kommissionen har ett särskilt ansvar, vilket parlamentets undersökningskommission visade.
Vi måste också formulera de verkliga orsakerna till den här situationen.
De är fyra till antalet: den ohämmade produktivitetsökningen, kränkningen av naturens lagar, dvs. viljan att förvandla växtätare till köttätare, urvattningen av ansvaret genom att överföra nationalstaternas suveränitet till Brysseleurokratin och slutligen ert tygellösa frihandelssystem.
Så ser de verkliga faktorerna bakom krisen ut, och det är endast genom att angripa dessa orsaker som ni varaktigt kan lösa det hemska problem som ni har bidragit till.
