# ID: svediakorp-gov406687
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi här har diskuterat detta de senaste fyra åren och hur många gånger jag har uttalat mig i frågan.
Jag högaktar ert mod, herr rådsordförande, att ni vågade er hit i dag, för ni kommer förutom de retoriska örfilarna från kollegan Böge säkerligen också att få en del andra som ställföreträdande - och det vill jag poängtera - för era kolleger i rådet.
Vi har skapat en lagstiftning som började med vårt avslöjande av den BSE-skandal som rådet under många år ville sopa under mattan.
Vi har skapat en lagstiftning - den är utmärkt.
Jag kan ge er några exempel på det: förbudet mot utfordring av animaliskt mjöl till idisslare, metoder för framställning av animaliskt mjöl, undanröjande av riskmaterial.
Var befann sig rådet när det gällde tillämpningen av lagstiftningen?
Hur länge var kommissionen tvungen att stånga pannan blodig i rådet innan det blev lag på undanröjandet av riskmaterial?
Varför fanns inte detta konsumentskyddsvänliga råd som nu agerar som om människors hälsa vore det viktigaste, där tidigare och sade att vi uppfyller detta även utan lagstiftning?
Ni herr rådsordförande och alla era kolleger skulle ha kunnat göra det, redan långt innan kommissionen - tyvärr något sent - kom med förslaget om att endast delar av djur skall omvandlas till animaliskt foder, som är ägnade för människors näring, att besluta om detta i medlemsstaterna.
Det skulle ha kunnat vara ett initiativ från er sida.
Jag undrar verkligen varför vi blev tvungna att strida med rådet inför EG-domstolen om märkningen av nötkött?
Var det verkligen nödvändigt?
Jag vill även fråga er, herr rådsordförande, angående er hänvisning till den franska politiken, varför det i Frankrike tog så lång tid att tillämpa metoderna för framställning av animaliskt mjöl?
Det har jag inte förstått.
Jag har inte förstått varför inte Frankrike snabbare kunde införa bestämmelserna om tryck, temperatur och uppvärmningstid för framställning av animaliskt mjöl.
Böge har redan sagt det - han och jag var föredraganden för TSE-förordningen - och den första behandlingen var den 17 maj.
Var är rådets gemensamma ståndpunkt om det nu är så viktigt?
Tillåt mig, herr rådsordförande, göra ett något kätterskt antagande: Ni är säkert personligen starkt engagerad i människors hälsa och konsumentskyddet, men jag får ständigt intryck av att marknadsordningen och de ekonomiska aspekterna beaktas i större utsträckning av rådet; och precis som det finns en hysteri bland allmänheten råder en rädsla för ett ras på nötköttsmarknaderna.
Det leder till en reaktion.
Jag säger med ett visst förbehåll, herr rådsordförande, att jag är nyfiken på när de länder som i dag beslutar om ett totalförbud mot utfodring åter kommer att öppna dörren och säga att nu har vi framställt ett säkert animaliskt mjöl, nu kan vi åter fodra med det.
Men då kommer jag att luta mig bekvämt tillbaka; då väntar jag på att ni kommer fram med något nytt i frågan.
Jag vill tydligt påpeka, kolleger, att det vi behöver är två saker.
Det ena är en bra lagstiftning.
Det har vi till stor del redan åstadkommit och vi fortsätter med det och vi behöver den omgående.
Det är upp till er att snabbt få fram en sådan.
Hittills är det rådet som har bromsat.
Det har varit en mycket kraftig broms.
Den har alla femton trampat på med hela sin kraft.
Effektivt, det vill jag lova, mycket verkningsfullt.
När vi sedan har en bra lagstiftning behöver vi kontroll.
Därför är jag mycket tacksam över att vår gemensamma resolution, som förhoppningsvis kommer att antas nästan med enhällighet i morgon, kräver att medlemsstaterna avlägger rapport om sina kontroller.
Jag vill veta när det i Tyskland, Frankrike, Sverige, Österrike och överallt annars utförs hygienkontroller vid framställningen av djurfoder och när kontroller sker på veterinärområdet och hur många veterinärer som det krävs för mycket av och om man överhuvudtaget anställer några nya.
Om ni menar allvar med allt detta behöver ni inte en livsmedelsmyndighet som alibi, som eventuellt förbereder en lagstiftning om livsmedelssäkerhet, men som inte kan erbjuda det vi erbjuder: en bra lagstiftning och kontroller.
Det är er uppgift, herr rådsordförande.
Det skulle glädja mig, fru talman, om det här kunde bli mitt sista bidrag i frågan inför parlamentet, eftersom vi någon gång måste avsluta det här!
(Applåder)
