# ID: svediakorp-gov406674
# author: Solbes Mira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,735
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Kommissionen har i dag antagit tre rekommendationer angående rådets båda yttranden om uppdateringen av stabilitetsprogrammen för Tyskland, Nederländerna och Finland; det är de första uppdateringar som har lagts fram för åren 2000-2001.
Som ledamöterna vet, fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten en förstärkt och kontinuerlig övervakning av budgetläget i medlemsstaterna under den tredje etappen i Ekonomiska och monetära unionen.
Den främsta faktorn i denna övervakningsprocess är de stabilitetsprogram som medlemsstaterna i euro-området måste lägga fram varje år.
De länder som inte är anslutna till euro-området lägger fram sina konvergensprogram som i stor utsträckning påminner om stabilitetsprogrammen, även om målen som eftersträvas är andra.
I stabilitetsprogrammen ingår strategier på medellång sikt på området offentliga finanser.
Hur skall vi uppnå ett budgetläge på medellång sikt som närmar sig en jämvikt med ett överskott?
Syftet med detta initiativ är, som ni vet, att försöka skapa tillräckliga marginaler för att det offentliga underskottet, om det uppstår en krissituation, inte skall vara högre än budgetunderskottet på 3 procent i förhållande till BNI, som det uppenbarligen kunde uppnå i ett kritiskt skede.
Det innebär att vi måste utnyttja de stigande tendenserna i konjunkturcykeln för att återställa en balans eller skapa ett överskott.
I den årliga uppdateringen av programmen lägger medlemsstaterna till ett år till programmet, analyserar den budgetpolitik som bedrivits under föregående år, förklarar och beskriver de budgetpolitiska åtgärder som har anammats och granskar även sina budgetberäkningar och budgetmål.
Det är andra gången som vi uppdaterar programmen; det gjorde vi redan år 1999, och det gör vi nu igen, år 2000, och vi lägger nu till ett år.
Mot bakgrund av det dokument som medlemsstaterna lägger fram gör kommissionen en utvärdering och utifrån denna kan rådet sedan anta den rekommendation som kommissionen gör.
För att kunna genomföra den processen ägnar Ekonomiska och sociala kommittén till en början särskild uppmärksamhet åt analysen av kommissionens rekommendation och av programmen i sig.
Inom ramen för detta, och för att hålla parlamentet underrättat, anser kommissionen att det är nödvändigt att även redogöra för i vilket skede processen befinner sig.
Kommissionen har inom det gängse årliga förfarandet för utvärderingen av budgeten även möjlighet att utfärda rekommendationer - av ett annat slag än de tidigare - som i sådant fall kan uppenbara vissa medlemsstaters försummelse i fråga om underskottet.
Hittills har det inte varit nödvändigt att använda detta instrument för samordning av den ekonomiska politiken; verkställandet av budgeten har hittills fungerat i enlighet med det som fastslås i stabilitets- och tillväxtpakten.
Det är fler och fler medlemsstater som uppnår en balanserad budgetsituation eller en situation som till och med är positiv, uttryckt i budgettermer.
Det har fått oss att tänka i andra banor och undra om stabilitets- och tillväxtpakten har gjort sitt för att uppnå det kvantitativa målet med en viss slutsiffra, och om det är dags att införa andra aspekter beträffande kvaliteten på de offentliga finanserna i de kommande programmen.
Kommissionen har valt det senare alternativet; dessutom värdesätter vi i vår årliga utvärdering för närvarande även andra aspekter som vi inte beaktade tidigare: för det första budgetpolitikens inriktning i medlemsstaten i fråga, beroende på var i konjunkturcykeln de befinner sig, det vill säga, om denna typ av budgetåtgärder är av procykliskt eller anticykliskt slag och i vilken utsträckning de stöder marknadsläget eller ger upphov till spänningar på marknaden.
För det andra försöker vi även utvärdera i vilken utsträckning budgetnedskärningarna, skattesänkningarna är samstämmiga, enligt en rad principer som kan göra det möjligt för oss att anta en gemensam ståndpunkt i den här frågan.
För det tredje utvärderar vi - och den frågan är mycket viktig - i vilken utsträckning en omstrukturering sker av de offentliga utgifterna som är positiv för tillväxten, för produktionen och som leder till att undvika inflationsspänningar i framtiden.
Slutligen utvärderar vi i vilken utsträckning de nationella budgetar som varje år läggs fram överensstämmer med mer ambitiösa strategier på medellång sikt i fråga om de offentliga finanserna.
I det avseendet blir exempelvis problem som den åldrande befolkningen allt viktigare.
Där vill jag påminna om att det på Ekofin-rådets senaste möte begärdes att kommissionen från och med nästa år i sin utvärdering av stabilitetsprogrammen skall inbegripa just den aspekten på lång sikt om de offentliga finanserna beträffande den åldrande befolkningen.
Av de tre program som jag nu kommer att kommentera är det ett, programmet för Nederländerna, där en bilaga redan inbegriper en särskild analys av det konkreta problemet.
Jag kommer nu i all korthet att ta upp de tre program som nyligen har uppdaterats.
För det första, de tre medlemsstater, vilkas stabilitetsprogram kommissionen i dag har granskat, har gjort stora framsteg mot en sanering av de offentliga finanserna från och med 1997, det år de beslutade sig för att ansluta sig till den gemensamma valutan; faktum är att Finland redan 1998 hade ett budgetöverskott och Nederländerna 1999.
I de nya program som sträcker sig fram till 2004, har Finland som målsättning att bevara ett budgetöverskott som överstiger 4 procent av BNI; Nederländerna kommer att få ett mindre överskott, som skulle kunna bli större med tanke på tillväxten inom landets ekonomi och vissa politiska ekonomiska beslut som återstår att fatta; i Tysklands fall är det annorlunda: landet kommer gradvis att närma sig den globala jämvikten.
Men samtliga tre länder har tillräckliga marginaler för att absorbera effekten av fluktuationerna i konjunkturcykeln; uttryckt i andra termer, i alla tre fall skulle länderna klara en krissituation, om en sådan skulle uppstå, utan att överskrida 3 procent av maxgränsen för en obalans i budgeten.
De tre länderna har för avsikt att införa avsevärda skattelättnader år 2001 och de år som följer, skattesänkningar som kommer att minska skattetrycket på arbetskraften och främja sysselsättning och investeringar, och därför är de positiva och nödvändiga så länge stabiliteten i de offentliga finanserna upprätthålls.
I Tyskland och Nederländerna förutses en försämring av budgetläget nästa år, till följd av dessa skattesänkningar.
Den frågan är särskilt viktig i Tysklands fall, eftersom det innebär ett avbrott på vägen mot en gradvis sänkning av det offentliga underskottet.
Det är uppenbart att en av de saker vi är angelägna om i fråga om det tyska programmet är att vidhålla att denna annorlunda tendens bara kommer att vara i exakt ett år, på grund av de sänkta skatterna och att de inte kommer att få några framtida konsekvenser.
I Nederländernas fall är kommissionen bekymrad för andra saker, som exempelvis överensstämmelsen med policy mix, och de risker som har samband med effekterna av stimulansåtgärder i form av skattesänkningar i en konjunktur med en stark ekonomisk tillväxt, som i Nederländernas fall skulle kunna ge upphov till en överhettning.
Vårt huvudsakliga budskap är därför att marginalerna för att genomföra skattesänkningar måste åtföljas av en strikt kontroll av de offentliga utgifterna.
Tyskland och Nederländerna har i år fått extra intäkter tack vare försäljningen av licenser för tredje generationens mobiltelefoni.
I Tysklands fall till exempel utgör dessa 2,5 procent av BNI och i Nederländernas fall 0,7 procent av BNI.
Båda länderna har på ett mycket samstämmigt sätt använt dessa intäkter på ett korrekt vis till att minska sin statsskuld.
På grund av den faktorn och i synnerhet bättre budgetsaldon och en starkare ekonomisk tillväxt, kommer statsskuldens tendens att sjunka bestå de närmaste åren.
I år förväntas till exempel Tyskland sänka sin skuld till referensnivån på 60 procent av BNI och Nederländernas skuld förväntas understiga den nivån.
I Finlands fall, är statsskulden redan mycket lägre än den målsättningen och fortsätter dessutom konstant att minska.
En sådan skuldutveckling leder till lägre räntebetalningar som i sin tur kommer att göra att man förfogar över de ramar som krävs för att vidta skattesänkningar och i somliga fall särskilda ökningar av de statliga utgifterna.
Ett av de positiva dragen i Nederländernas program är - som jag tidigare sade - den särskilda uppmärksamhet som ägnas åt den åldrande befolkningens effekter på de offentliga finanserna de närmaste åren.
Det är ett problem som i större eller mindre omfattning även kommer att tas upp i andra medlemsstater, något som underströks på Euro-gruppens och Ekofin-rådets senaste sammanträden.
Med tanke på att kostnaderna kommer att stiga i framtiden, måste vissa beslut fattas inom kort i syfte att hålla dessa tillbaka och säkra förvaltningen av dem på lång sikt.
Nederländernas regering bör, utifrån sitt eget program, fatta viktiga beslut beträffande användningen av sina budgetmöjligheter och det vore lämpligt att de drog nytta av dessa resurser för att påskynda en minskning av statsskulden, något som skulle innebära att den fick större möjligheter att ta sig an dessa problem i framtiden.
Den finska regeringens ambitiösa mål med ett budgetöverskott är till stor del motiverat på grund av den åldringsfaktor jag tidigare nämnde.
Vi hoppas också att det i nästa uppdatering av Tysklands stabilitetsprogram ägnas större uppmärksamhet åt den aspekten, med tanke på effekterna av den pensionsreform som nu håller på att genomföras.
Kommissionen gläder sig slutligen åt det snabba framläggandet av de uppdaterade programmen för Tyskland, Nederländerna och Finland.
I de två sistnämnda länderna antogs programmen samtidigt som budgetförslagen för nästa år, något som enligt kommissionen är en lämpligare metod än de tidigare, när vi fick se dessa uppdateringar efter framläggandet av budgeten för varje land.
Det garanterar att de årliga budgetbesluten antas inom fleråriga strategiska ramar och ger gemenskapsinstitutionerna en uppdaterad global vision som grundar sig på de senaste uppgifterna om den ekonomiska situationen i varje land.
Kommissionen rekommenderar därför de övriga medlemsstaterna som fortfarande håller på med sina uppdateringar att följa detta exempel, inte i år för det är tyvärr inte möjligt, utan de kommande åren.
Det var huvudsakligen de kommentarer jag ville göra beträffande de tre program vi lägger fram i dag.
Jag står till ert förfogande för ytterligare kommentarer, för att ta del av era åsikter och besvara eventuella frågor.
