# ID: svediakorp-gov406667
# author: Figueiredo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 838
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(GUE / NGL), föredragande.
(PT) Herr talman, ärade ledamöter, fru kommissionär!
Som bekant har ojämlikheten i Europeiska unionen ökat det senaste decenniet, och antalet människor med låga inkomster ligger på omkring 65 miljoner, det vill säga nära 18 procent av befolkningen, vilket är en verklig skandal, särskilt med tanke på den ekonomiska tillväxten de senaste två åren.
Det handlar om ett verkligt angrepp på de mänskliga rättigheterna, som stoppar tusentals människor från att få tillgång till grundläggande sociala rättigheter som bostad, hälsa, utbildning och kultur, sysselsättning av hög kvalitet och rättvisa löner.
Även om det råder stora skillnader mellan de olika medlemsstaterna har Portugal den allvarligaste situationen där nära 24 procent av befolkningen befinner sig i en fattigdomssituation som beror främst på låga löner, osäkra och dåligt betalda anställningar och låga pensioner som inte ger minsta drägliga livsvillkor, varken för arbetstagarna och deras familjer, eller för äldre personer.
Denna oacceptabla situation av fattigdom och social utslagning, vilken Europeiska rådet i Lissabon den 23 och 24 mars erkände kräver brådskande åtgärder för att lösa, vilka innebär djupa förändringar av den makroekonomiska politiken på gemenskapsnivå och nationell nivå, och att man slutar prioritera den monetära politiken i stabilitetspakten för att inte bara bekämpa den nuvarande fattigdomssituationen, utan också förebygga nya försämringar i framtiden, även på området för ny teknik, med särskilt betoning på kvinnor, barn och ungdom, så att alla människor garanteras värdiga lönenivåer och livs- och arbetsvillkor.
Men trots rådets åtaganden nyligen under toppmötet i Lissabon, då det befintliga sambandet mellan de ekonomiska och sociala framstegen underströks, är de förslag som lagts fram inte mycket mer än ett försök att rädda ansiktet när det gäller de oräkneliga löften om att bekämpa fattigdomen.
Förslaget till gemenskapsprogram som kommissionen lade fram för att stimulera samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller kampen mot social utslagning, är inte mycket mer än ett studieprogram.
Det är alltså viktigt att stärka flera aspekter i programmet, främst när det gäller de nyheter som föreslås angående tillämpningen av en ny öppen samordningsmetod, det gäller inrättandet av en reflexionsgrupp på europeisk nivå som består av gemenskapspartner, företrädare för frivilligorganisationer med erfarenheter på detta område och företrädare för Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén; skapandet av ett nätverk mellan de olika övervakningsorganen eller liknande erkända organ i medlemsstaterna, samt en särskild uppmärksamhet på problemen med fattigdom och social utslagning på lokal, regional och nationell nivå med deltagande i programmet från de befolkningsgrupper som är mest berörda eller som riskerar att bli det.
Lika viktiga är förslagen om ökad finansiering från 70 till 100 miljoner euro, förslag som betonar att det är nödvändigt att kommissionen på nationell nivå för en konsekvent politik på de ekonomiska, monetära, skatte- och konkurrensmässiga områdena liksom när det gäller konsumentskydd, fiske och jordbruk för att utrota fattigdom och social utslagning, och den bör därför utvärdera sin politik och dess tänkbara effekter för fattigdomen och den sociala utslagningen.
Jag hoppas också att de förslag som syftar till att erkänna att kvalifikationer och integrationen i yrkeslivet får en särskild vikt, därför är det viktigt att ta hänsyn till det allt viktigare fenomenet med social utslagning och fattigdom som existerar trots en avlönad yrkesverksamhet.
Det är viktigt att garantera en sysselsättning av hög kvalitet som inbegriper rättigheter och värdiga löner, och skapa förutsättningar för tillgång till offentliga tjänster, också av hög kvalitet.
Det är viktigt att rådet uppfyller sina löften, inte bara angående programmet, utan också när det gäller att fastställa lämpliga mål att komma överens om fram till i slutet av detta år, så att inte förväntningarna på slutsatserna från toppmötet i Lissabon angående dess engagemang i kampen mot fattigdom, arbetslöshet och social utslagning kommer på skam.
Slutligen skulle jag vilja tacka för det utmärkta samarbetet med kollegerna i utskottet för sysselsättning och socialfrågor, föredragandena från andra utskott, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, de sociala frivilligorganisationerna samt handläggarna i kommissionen, det franska ordförandeskapet och parlamentet som har arbetat med mig.
I detta arbete, och med tanke på att det gäller en medbeslutandefråga, gick det att uppnå en enhällighet om att förenkla det slutliga betänkandet och underlätta för ett snabbt godkännande i rådet.
De förslag som vi har givit in till omröstningen i morgon är alltså ett resultat av enhälligheten i utskottet, inklusive de nya ersättningsförslagen och de som förkastar flera ändringsförslag som innehåller vissa upprepningar.
Jag tackar för er förståelse för denna process, så att vi kan bidra till att Europeiska unionen återigen får ett program på detta område, trots dess begränsningar och ofullständighet.
Men det blir ännu ett instrument för att bättre försvara en större social rättvisa.
