# ID: svediakorp-gov406661
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Allra först vill jag gratulera Rocard till hans betänkande.
Det är lika viktigt som det inledda förfarandet för en kompletterande pensionsförsäkringen.
För att undvika missförstånd vill jag än en gång betona att det aktuella betänkandet gäller den kompletterande sjukförsäkringen och inte sjukvården som sådan, även om det är så att de två inte får skiljas åt.
Tilläggssjukförsäkringen förutsätter ett rättssystem med anspråk och åtgärder.
Detta myndighetsgaranterade system skall erbjuda en gedigen, tillräcklig, tillgänglig och alltså även betalbar hälsovård.
Ju bättre rättssystem, desto mindre behov av en tilläggssjukförsäkring.
Den tekniska utvecklingen och den demografiska situationen med mindre grönt och allt äldre befolkning gör en tilläggssjukförsäkring dock inte onödig och i vissa fall är en sådan till och med oumbärlig.
Det arbetas dessutom i händerna av de ändringar som gör i de sociala trygghetssystemen i en del medlemsstater.
Samtidigt är det här en utomordentlig chans att peka på människors och gruppers eget ansvar i frågan.
På samma sätt som vi inte får vältra över allt på den enskilde medborgaren, får vi inte heller förvänta oss allt från myndigheterna.
Kompletterandet av kollektiva solidaritetsmekanismer med privat- eller gruppförsäkringar stämmer helt överens med subsidiaritetsprincipen.
När det gäller de kompletterande pensionerna har Europeiska unionen redan utarbetat en del regler.
Det har skett via utarbetandet av en grönbok och utifrån den har ett förslag till direktiv växt fram.
Man har alltså inhämtat information, gjort efterforskningar, undersökt systemen i de olika medlemsstaterna, o.s.v. och det är också rätt sätt.
Det är självklart att medlemsstaterna fortsätter att ha huvudansvaret för sina sociala trygghetssystem.
Om försäkringar och alltså även tilläggssjukförsäkringar erbjuds på en gemensam marknad så förutsätts även gemensamma regler med avseende på konkurrens, insolvens, diskriminering, öppenhet och insyn och liknande.
