# ID: svediakorp-gov406653
# author: Van den Burg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag ansluter mig till dem som gratulerat Michel Rocard till detta utmärkta initiativ som passar in i de bästa traditionerna inom utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
Betänkandet grundar sig på rådets avsiktsförklaring från år 1992 om att skapa konvergens mellan målsättningar och politik med avseende på den sociala tryggheten och kopplar samman denna med de aktuella målsättningar som uttalades i Lissabon med avseende på socialt sammanhang i förhållande till ekonomiska framsteg.
Jag tror att förhållandet mellan dessa två element är ett mycket bra sådant.
I mina anföranden i utskottet har jag uttryckligen tillfört ytterligare ett element som enligt min åsikt är ytterligare ett starkt argument för europeiska åtgärder med avseende på sjukförsäkringen.
Det handlar alltså om att ta bort hindren för den fria rörligheten och inte bara fri rörlighet för tjänster, som Bartho Pronk talade om, utan även fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen.
Det går nu att återfinna i främst skäl J och punkterna 11 e) och f) och 14 i det här betänkandet.
Många, ibland skriande, problem och exempel i praktiken har fått mig att lägga fram dessa ändringsförslag.
Jag är glad att föredraganden och utskottet antagit dessa.
Det är ingen slump att jag med min nederländska bakgrund har konfronterats med sådana problem.
I Nederländerna har vi en speciell kombination av privata och offentliga, individuella och kollektiva komponenter i ett sjukförsäkringssystem som genomgått en hel del förändringar den senaste tiden.
Bortsett från frågan om förändringarna skedde till det bättre så har det i alla fall tagits för litet hänsyn till förändringarnas effekter för gränsarbetare, för f.d. aktiva nederländare i utlandet och för till exempel tyskar och belgare som jobbar i Nederländerna.
Utifrån den europeiska samordningen sett är den nuvarande kombinationen av en skattefinansierad folkförsäkring för invånare, en obligatorisk försäkring för arbetstagare upp till ett visst inkomsttak och dessutom en privat försäkring med kollektiv eller individuell ordning, en fullständig katastrof.
Folkförsäkringsdelen undgår samordningsreglerna eftersom det inte är någon arbetstagarförsäkring och endast gäller för invånare.
Den privata delen har att göra med direktiven om försäkringsbolagen och den fria konkurrensen.
Just nu pågår i Nederländerna en diskussion om strukturella förändringar i systemet.
I det socialekonomiska rådet förbereds ett yttrande i saken.
Det ser ut som om att arbetsgivare och arbetstagare nu äntligen skall kunna enas om en grundförsäkring, i vilken marknadsfunktionen och konkurrensen mellan försäkringsbolag kombineras med avtal om ett obligatoriskt grundpaket och ett kompletterande omfattande paket med självvalda komponenter för vilka i varje fall en accepteringsskyldighet och en genomsnittspremie skall gälla.
Det är för att förebygga riskval och uteslutning och garantera en optimal tillgänglighet för var och en.
Lyckligtvis har parterna i det socialekonomiska rådet insett att skapandet av en sådan hybrid blandform av privata och gemensamma komponenter möjligen kan stoppas av motstridiga regler från Bryssel.
Man har redan tidigt inhämtat upplysningar om detta och dragit den kloka slutsatsen att det totala systemet i alla fall måste omfattas av det sociala försäkringssystemet.
Det skulle i alla fall göra den europeiska samordningen betydligt lättare när det gäller dem som arbetar och bor på andra sidan gränsen.
Jag tror att det här passar in i den konvergensstrategi som föredraganden ser framför sig.
Jag tror också att den ökade arbetsrörligheten i Europa behövs och ger ett extra argument för att lägga fram en grönbok och vidta åtgärder i fråga om sjukvårdskostnaderna.
