# ID: svediakorp-gov406650
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För en tid sedan fick jag en allvarlig meniskskada.
Jag vände mig då till sjukvården och fick beskedet att jag måste vänta tre veckor på en undersökning och sedan ytterligare minst en månad på den operation som var alldeles nödvändig.
Jag sade då: " Jag kan ju knappast gå!
Jag måste få hjälp genast!
Kan jag inte få komma som akutpatient? "
Jag fick då till svar: " Alla i vår kö är lika akuta fall ".
Sedan visade det sig att det ändå fanns en möjlighet att få komma.
Plötsligt fick jag upplysningen att om jag hade en privat sjukförsäkring eller om jag själv kunde betala hela kostnaden, då kunde jag få bli undersökt omedelbart och få behandling av samma läkare som jag annars skulle vara tvungen att vänta två månader på att bli behandlad av.
Jag skäms litet för att erkänna det, men jag valde den lösningen.
Jag blev opererad genast, och det är därför jag kan vara här i dag.
Annars hade jag legat hemma med mitt ben i ett paket.
Det känns dock inte bra, eftersom varje gång en betalningspatient på mitt sätt ges förtur, måste andra människor vänta längre med sina plågor.
Det är ju samma läkare, samma sjuksköterskor, samma vårdplatser och samma resurser i sjukvårdssektorn som skall användas, oavsett om det gäller vanliga patienter eller betalningspatienter.
Det innebär att ju större sjukförsäkringssektorn blir, desto mindre resurser blir det kvar till den allmänna sjukvården.
Jag tycker att det är helt fel att det är pengarna som skall avgöra vem som skall komma först i köerna.
När vi får ett utbyggt system för tilläggsförsäkring för dem som kan betala, eller har arbetsgivare som kan betala, då får vi det som det talas om i betänkandet, nämligen en skillnad mellan grundläggande vård för " vanligt folk " och högkvalitetsvård för dem som kan betala.
Min grupp tycker att man skall vända sig mot denna klassbestämda organisation.
Vi vill ha gemensamma solidariska ordningar som är lika för alla.
Det är naturligtvis bra att man försöker kontrollera de ordningar som finns i dag, vilket Rocard föreslår, men allra viktigast är att de privata systemen inte får växa på bekostnad av de gemensamma systemen.
