# ID: svediakorp-gov406644
# author: Rocard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 835
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Sedan nästan tio år bedriver gemenskapsinstitutionerna ett arbete på temat social trygghet, där sjukförsäkringar givetvis är en viktig del.
Samtidigt som medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen fortfarande har ett eget ansvar, har staterna gemensamma problem som motiverar en debatt på europeisk nivå.
Socialförsäkringssystemen påverkas nämligen av allmänt utbredda tendenser, som får direkta konsekvenser för hur de fungerar.
Det handlar framför allt om konsekvenserna av 25 år med dämpad tillväxt, vilket har gett upphov till arbetslöshet och utslagning samt bromsat skatteintäkterna; konsekvenserna av befolkningens åldrande; konsekvenserna av uppkomsten av nya sjukdomar och slutligen om vetenskapliga och medicinska framsteg som har medfört ökade vårdkostnader.
Hur olika förhållandena i Europeiska unionens alla stater än ser ut, kan man följaktligen konstatera att minskningen av det obligatoriska försäkringsskyddet är ett i princip allmänt fenomen, att de så kallade kompletterande sjukförsäkringssystemen har ökat i betydelse och att diskriminerande faktorer har blivit alltmer betonade.
Mot den bakgrunden ansåg jag det nödvändigt att inta ett mer övergripande synsätt på sjukförsäkringssystemen, fast självklart med hänsyn till det institutionella sammanhanget: medlemsstaternas ansvar för organisationen och finansieringen av socialförsäkringssystemen, nationernas nedärvda sociala modeller och den fria konkurrens som reglerar bestämmelserna på försäkringsområdet.
Att garantera de europeiska medborgarna tillgång till grundläggande vård av god kvalitet och inom rimlig tid är ett prioriterat mål för utgifterna i och finansieringen av de obligatoriska systemen och tilläggssystemen.
Med utgångspunkt i principen att varje enskild individ har rätt till läkarvård och att denna vård utgör en välfärd som varje medlemsstat skall garantera för alla, är det inte längre godtagbart att somliga helt enkelt tvingas avstå från detta, och därmed bidrar till en utveckling av sjukdomstillstånd som är katastrofala för våra samhällen.
Den 17 oktober i Luxemburg antog rådet (sysselsättning och socialfrågor) enhälligt en europeisk strategi för att motverka av social utslagning.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna, som kommer att tillkännages officiellt vid toppmötet i Nice, erkänner rätten till social trygghet och hälsoskydd som ett gemensamt referensvärde.
Europaparlamentet kan berömma sig av - för vägran att acceptera diskriminering och kampen mot utslagning, med respekt för var och ens ansvar - att ge en betydande drivkraft till inrättandet av ett system som möjliggör en konkret tillämpning av den centrala principen om solidaritet.
Till det här förslaget har jag fått ett yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, som har gett oss värdefulla upplysningar - herr talman, fru kommissionär - i ett meddelande som antogs med en mycket bred majoritet.
Yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och förslagen från dess föredragande, Ioannis Marinos, gav upphov till många debatter och främjade antagandet av kompromisstexter.
Till sist uppnåddes ett brett samförstånd i utskottet för sysselsättning och socialfrågor, där jag har den äran att vara ordförande.
Det system som föreslås har flera huvudinriktningar.
Den första huvudlinjen: att utveckla en gemensam vision om en samhällsomfattande tjänst som ger tillgång till nödvändig vård inom rimlig tid.
Den andra huvudlinjen: att gemenskapen skall övervaka hälsovårdssystemen och möjligheten att dessa kan motsvara behoven, vilket innebär insamling av jämförbara statistiska data och strävan efter samarbete och spridning av goda erfarenheter.
En sådan övervakning borde kunna organiseras genom att utvidga uppdragen för det gemenskapsorgan som redan existerar.
Den tredje huvudlinjen: att Europeiska kommissionen inom sex månader skall lägga fram en grönbok i enlighet med våra krav - fru kommissionär, det blir mycket arbete - där kommissionen skall undersöka om det är möjligt att skapa en ram för tilläggssjukförsäkringssystemen och lägga fram förslag till lämpliga lagstiftningsinitiativ.
När det gäller följande punkter skulle det framför allt handla om ett förslag till rekommendationer: att medlemsstaterna skall erkänna en gemensam grundläggande samhällsomfattande tjänst som skall ge alla europeiska medborgare tillgång till nödvändig vård; att det i samarbete med de privata försäkringsbolagen upprättas en garanti om att följa icke-diskrimineringsprincipen; att det inrättas ett system med ömsesidiga försäkringsformer som gör att kostnaderna för omhändertagande av personer och grupper med svåra sjukdomar delas samt en uppmaning till de privata försäkringsbolagen att utveckla förebyggande åtgärder.
Det skulle däremot handla om ett förslag till direktiv när det gäller följande punkter: att det skall vara förbjudet att använda personuppgifter om t.ex. genuppsättning, en väsentlig punkt; att personer som tecknar en sjukförsäkring inte skall behöva genomgå en hälsoundersökning i förväg; krav på att försäkringsbolaget skall erbjuda försäkringar på livstid; en bättre samordning av de ersättningsregler som skall gälla för de personer som väljer att arbeta eller bosätta sig i ett annat land inom unionen samt inrättande av ett förlikningsförfarande.
Man borde fundera på att uppmuntra och stödja uppförandekoder som upprättas mellan försäkringsbolag på nationell och gränsöverskridande nivå, och ett årligt forum borde inrättas, där utvecklingen av de här frågorna kan studeras.
