# ID: svediakorp-gov406637
# author: Pohjamo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 248
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag vill tacka Blokland för beredningen av denna viktiga fråga.
Det var en besvärlig process att få fram direktivet, eftersom förhållanden och kutymer varierar mellan de olika medlemsländerna och själva ärendet berör många olika intressegrupper.
Slutresultatet är ett relativt balanserat förslag som ställer stränga kriterier för förbränning av både farligt och ofarligt avfall, förbättrar miljön och möjliggör utnyttjande av avfall i produktionen av elektricitet och värme.
Ett av de svåraste ärendena var att definiera den så kallade samförbränningen.
I vissa länder är det miljövänligaste alternativet produktion av elektricitet och värme genom förbränning av noggrant sorterat avfall i små kommunala anläggningar.
I direktivets tidigare utkast ställdes alltför höga krav på dessa anläggningars kapacitet att mäta rökgaserna, krav som var onödiga, tekniskt dyra och delvis även ogenomförbara.
Förslaget har förbättrats under beredningens gång.
Av stor betydelse är att industrin fortsättningsvis kan utnyttja ofarligt avfall i sin energiproduktion.
Ett stort problem var att direktivet invecklade sig i alltför preciserade tekniska detaljer som inte ens experter kunde ta entydig ställning till.
Jag anser att parlamentet bör hålla sig till de stora linjedragningarna och låta de enskilda medlemsnationerna tillämpa direktivet enligt sina förutsättningar och fortsätta med den praxis som är bäst för miljön.
Direktivet om avfallsförbränning höjer avfallsförbränningskostnaderna men minskar de skadliga utsläppen och förbättrar miljön.
Under beredningsarbetet i parlamentet fick vi fram ett relativt balanserat förslag som kan tillämpas i hela unionen.
