# ID: svediakorp-gov406634
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
När jag för tre år sedan utsågs till föredragande för ändringen av ett direktiv om förbränning av farligt avfall, kunde jag inte ana vad det skulle leda till.
Ett litet ärende växte till slut till ett omfattande arbete genom att farligt och ofarligt avfall samlades i ett direktiv.
Mitt förslag till sammanförandet fick stöd från rådets dåvarande ordförande Trittin och från Europeiska kommissionen så att parlamentets beslut att sammanföra tre direktiv inte stötte på mycket motstånd.
Genom det här sammanförandet effektiviserades gemenskapslagstiftningen.
Det gick mindre bra för de flesta av Europaparlamentets ändringsförslag i första behandlingen, vilka inte antogs av rådet.
Ett sparsamt Europaparlament inskränkte sig i andra behandlingen till att anta sexton ändringsförslag.
Det visade sig snart att det behövdes förlikning, eftersom rådet inte hade för avsikt att anta dessa ändringsförslag.
För att undvika en dyr och krävande officiell förlikning inleddes informella förhandlingar för att undersöka om det var möjligt att komma fram till en kompromiss.
Europaparlamentets vilja att påskynda förfarandet krävde mycket flexibilitet från rådets sida.
Där fanns en flaskhals på grund av de så skilda uppfattningarna.
Slutligen uppnåddes efter hårda förhandlingar ett slutresultat som är värt att försvara.
I egenskap av föredragande gör jag det med full övertygelse.
Under hela den här perioden har jag haft ett bra samarbete med rådets företrädare och med Europeiska kommissionen och jag har fått stöd av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och dess sekretariat.
Det vill jag tacka alla berörda för.
Jag vill ytterligare en gång nämna tre skäl till varför direktivet om avfallsförbränning är så viktigt.
För det första innebär det en drastisk minskning av utsläppen av dioxin och andra farliga ämnen.
För det andra får allmänheten bättre tillgång till information om förbränningsanläggningar.
För det tredje blir det en betydligt mindre ojämlik behandling av förbränningsanläggningar och anläggningar för samförbränning, till exempel cementbrännugnar.
Även om jag är positiv över slutresultatet för det här direktivet så hindrar det dock inte att avfallsförbränning är en nödlösning.
Vi har ju inte lyckats förebygga avfallet och inte heller har vi lyckats med återvinningen.
Lyckligtvis sker det tekniska framsteg.
De måste särskilt användas för hållbarhetens skull.
Jag skall ta upp ett exempel: PVC utgör 0,7 procent av den totala mängden förbränt avfall.
Enligt Europeiska kommissionens grönbok skapar förbränningen av PVC-avfall ett antal problem.
Vi får inte tveka att grundligt göra något åt de problemen.
Hållbara tekniker kan hjälpa oss med det.
Slutligen förväntar jag mig att vi om ett par år skall kunna skärpa direktivet om avfallsförbränning ytterligare i nära förhandlingar med näringslivet.
De kringboende medborgarna kommer att tacka oss för det.
