# ID: svediakorp-gov406624
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Vad betänkandet av Morillon klargör för oss är helt enkelt det faktum att vi ännu inte har betalat för det absurda beslut som fattades vid Europeiska rådets toppmöte i Helsingfors, dvs. att betrakta Turkiet, i likhet med Polen, som ett helt igenom europeiskt land som kan bli medlem av Europeiska unionen, med alla de praktiska konsekvenser som följer därav (en föranslutningsstrategi, osv ...).
Jag vill erinra om den exakta ordalydelsen i ordförandeskapets slutsatser, i punkt 12: " Turkiet är en kandidatstat som är förutbestämd att ansluta sig till unionen på grundval av samma kriterier som tillämpas för de övriga kandidatstaterna ".
Alla vet mycket väl att detta beslut i realiteten är besudlat av hyckleri.
Men hur det än ligger till med den saken har den påbörjade onda cirkeln sin gång, och den kommer att påtvinga oss sin logik ända tills obalansen blir så outhärdlig att den oundvikligen mynnar ut i en djup och allvarlig kris i våra förbindelser med Turkiet.
Men, säger vissa, man kan dra ut på nöjet: öka antalet villkor och i all oändlighet utvidga Köpenhamnskriterierna för att skjuta upp det ögonblick då vi måste diskutera arbetstagares fria rörlighet med Turkiet.
Den typen av baktankar är ovärdiga Europa och Turkiet.
Vi måste ha ett uppriktigt och respektfullt språkbruk gentemot den framstående turkiska nationen och det framstående turkiska folket, och inte tala med kluven tunga, eftersom det öppnar för de värsta missräkningar och oacceptabla förödmjukelser.
Det handlar inte alls om att stöta bort Turkiet långt från Europa, vilket Cohn-Bendit hävdar.
Vi måste helt enkelt konstatera att geografin och historien har gjort det moderna Turkiet till ett land som inte är europeiskt.
Det gäller tvärtom, med tanke på avskyn för realiteter, att fullt ut respektera det turkiska folkets värdighet, och inte att försöka påtvinga det ett beteende och utveckla ett nära samarbete med detta folk.
Den tvetydiga föranslutningsprocessen hindrar ett verkligt samarbete mellan Turkiet och Europa från att utvecklas på sunda och klara grunder, samtidigt som det finns ett stort gemensamt intresse för att Turkiet med sitt inflytande och sin makt, och sina numera privilegierade förbindelser med de turkiskspråkiga länderna i Centralasien, skall utgöra en mäktig stabilitetsfaktor i en region som verkligen är i behov av stabilitet.
