# ID: svediakorp-gov406585
# author: Muscardini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Det saknas tillräckliga förutsättningar för en nylansering av Barcelonaprocessen.
Den försening som har uppstått när det gäller att tillämpa avtalen kan bara rättfärdigas till en del.
Ansvaret ligger hos två parter: hos regeringarna i unionens länder, men också hos regeringarna i partnerskapsländerna vid Medelhavet.
Det saknas en politisk vilja i denna process, vilket ibland får en att tvivla på att detta viktiga Europa-Medelhavsföretag kommer att lyckas.
Det är med tanke på detta tudelade ansvar som jag framlade några ändringsförslag som gäller regeringarna i Europa-Medelhavsländerna.
Utan att de tar sitt ansvar och engagerar sig kan man nämligen inte tala om ett projekt som går ut på att skapa det multilaterala frihandelsområde på regional nivå i Medelhavsländerna som lanserades vid Maltakonferensen om syd-sydförbindelserna.
Även frågan om finansieringen tyder på en vilja att lyckas som hittills inte har visat sig.
Vi måste återställa proportionerna mellan de medel som är avsedda för alla geografiska områden, med respekt för demokrati, insyn och effektivitet.
Vi måste också nylansera det decentraliserade samarbetet på ett varaktigt sätt, efter att ha gjort en kritisk och ingående granskning av de svagheter och brister som har konstaterats när de gamla programmen har genomförts.
När det gäller respekten för de legala invandrarnas värdighet, i en anda av en harmoniserad europeisk invandringspolitik, skulle man förutom att skapa rättsliga instrument som kan garantera dem en jämlik behandling behöva införa ekonomiskt stöd till alla de ungdomar som efter att ha avslutat gymnasie- eller universitetsstudier i något av de europeiska länderna skulle vilja återvända till sina respektive ursprungsländer för att inleda sin yrkesverksamhet.
Här är en samordning av medlemsstaternas initiativ oundgänglig, en samordning som Europeiska kommissionen skulle kunna stå för.
Kommissionen borde dessutom framlägga liknande förslag om ekonomiskt stöd till unga invandrare inom ramen för samarbetet med AVS-länderna.
En annan slags samordning gäller potentiella givare av internationella och regionala bidrag, stater och finansiella institutioner, särskilt i Gulf-länderna.
Det blir nödvändigt att komma överens om ett investeringsprogram i Medelhavsregionen.
Utan samverkan finns det ingen dynamik och utan dynamik finns det inte tillräckligt utvecklingstryck.
Jag skulle vilja sluta med att hävda att det främsta samordningselementet är en övergripande strategi för Medelhavsområdet från unionens sida.
Det är denna strategi som kan visa på målsättningarna med ett optimalt partnerskap.
Det är denna strategi som skapar en riktig motivation för varje initiativ och varje insats.
Det är denna strategi som kommer att göra partnerskapet till ett oundgängligt instrument, inte bara för att säkerställa en ekonomisk och social utveckling i Medelhavsregionen, utan även för att Europa skall kunna utöva en balanserande funktion i hela området.
Av dessa skäl kommer vi att rösta för förslaget till resolution.
Betänkande (A5-0322 / 2000) av Averoff
