# ID: svediakorp-gov406564
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,509
# sentences: 109
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Först av allt vill jag tacka föredraganden, fru González Álvarez, författarna, herr Rübig och herr Lehne och respektive utskott för deras mycket omfattande betänkande om förslaget till ett direktiv från Europaparlamentet och rådet om allmän produktsäkerhet.
Det nuvarande förslaget från kommissionen är ett svar på de otaliga problemen med konsumenters hälsa och säkerhet som har inträffat nyligen.
Även om översynen och revideringen av direktivet formellt krävs enligt själva direktivet stämmer detta överens med det förstärkta åtagandet av kommissionen att skydda konsumenters hälsa och säkerhet.
Det reviderade direktivet kommer att vara av betydelse för livsmedelssäkerhet för endast en begränsad tidsperiod, men det kommer på lång sikt att förbättra möjligheterna att hantera problem med produktsäkerhet som inte gäller livsmedel.
Jag vill bara säga några ord för att beskriva de viktigaste aspekterna i detta förslag.
Tanken bakom direktivet är enkel: att enbart säkra produkter omsätts på marknaden.
Detta gäller europeiska produkter liksom importerade produkter.
De två viktigaste syftena med direktivet om allmän produktsäkerhet är: garantera en hög och fast skyddsnivå för konsumenters hälsa och säkerhet i hela Europa och säkerställa att den gemensamma marknaden fungerar bra.
Vi har haft omfattande samråd med intressenter - som föredraganden har bekräftat - om genomförandet av detta direktiv, som medförde att vissa brister framkom som vi nu försöker ändra på.
Vi skall först klargöra direktivets räckvidd.
Detta direktiv är avsett att ge goda och fasta garantier om produkters säkerhet för konsumenter.
Dess syfte är också att fylla eventuella klyftor i den sektorsrelaterade lagstiftningen, till exempel marknadsbevakning och förfaranden vid nödsituationer som sällan tillhandahålls i områdesspecifik lagstiftning.
Den gäller dock inte när specifik sektorslagstiftning som täcker samma aspekt tillämpas.
Detta innebär också att när ny sektorslagstiftning tas fram ersätter den motsvarande bestämmelser i detta direktiv.
Exempelvis, på livsmedelsområdet - som ni känner väl till - när vi har en livsmedelsmyndighet, skall myndigheten själv tillhandahålla ett anmälningssystem som skall gälla i stället för de allmänna bestämmelserna för produktsäkerhet.
Vi ville vara säkra på att direktivet på bästa möjliga sätt täckte produkter som används av konsumenter.
Detta omfattar också produkter som har vandrat över från yrkesrelaterade områden till personlig användning: till exempel laserpekare; och vidare produkter som används för att tillhandahålla en tjänst.
Vi ville få ett mer effektivt system.
Detta innebär ytterligare skyldigheter för tillverkare och försäljare att tillhandahålla information.
Den nuvarande situation är mindre än idealisk.
Det är till exempel ofattbart att myndigheterna i våra medlemsstater ibland får information från de amerikanska myndigheterna om att en viss europeisk produkt är farlig.
Anmälningsplikten är obligatorisk i Förenta staterna men hittills inte i Europeiska unionen.
Som ni vet är lagar meningslösa om de inte tillämpas på rätt sätt.
Medlemsstaterna kommer nu att behöva förstärka arbetsuppgifterna för de behöriga övervakningsmyndigheterna.
De kommer att behöva införa sanktioner.
De kommer att behöva utveckla förbindelser med andra medlemsstater också, i synnerhet genom ett nätverk av verkställande myndigheter i medlemsstaterna.
Detta är också ytterst viktigt ur industrins synvinkel för att säkerställa att man upprätthåller en spelplan på lika villkor mellan konkurrenter och framför allt med importerade produkter.
En förbättring av kommissionens tidiga varningssystem (Rapex) krävs också.
Rapexsystemets täckningsområde utvidgas till frivilliga åtgärder som industrin vidtar för att dra tillbaka en produkt.
Den praktiska driften av systemet kommer att förbättras.
Vi tillhandahåller också nu möjligheten att öppna systemet till tredje land, framför allt kandidatländerna: förenklade förfaranden för nödåtgärder på gemenskapsnivå så att vi kan vidta snabba åtgärder på inrådan av en tillsynskommitté.
Vi har nu infört ett exportförbud för produkter som dragits tillbaka från marknaden på gemenskapsnivå.
En annan fråga som jag vill att ni uppmärksammar är frågan om ökad öppenhet.
Konsumenter saknar ofta förtroende för att de inte vet vad som sker.
Inget undergräver konsumenters förtroende mer än en övertygelse om att något händer som de inte känner till.
Vi tror det i linje med kommissionens allmänna politik, medborgarna har rätt att veta vilka verkliga faror de utsätts för och de åtgärder som vidtas för att förhindra det.
Begränsningen av detta är yrkessekretess enligt definitionen i artikel 287 i fördraget, förutom när det finns överskuggande folkhälsoskäl.
Jag förväntar att det undantaget kommer att undantas och tolkas snävt.
Jag är mycket glad över att rapporten av fru González Álvarez godkänner huvudprinciperna i kommissionens förslag.
Många av de föreslagna ändringsförslagen i rapporten är viktiga förbättringar av texten och kan därför godkännas av kommissionen.
Tillåt mig först att ta upp de ändringsförslag som kommissionen inte kan godkänna.
För det första i ändringsförslagen 1, 8 och 18 föreslås att man skall undanta begagnade produkter som säljs av välgörenhets- och icke vinstdrivande organisationer, privata personer, loppmarknader och försäljning från bilars bakluckor, såsom herr Whitehead har sagt, från skyldigheten att tillhandahålla information och dokumentation om produktrisk och produktursprung.
Skyldigheterna för återförsäljarna, vilka har varit en del av direktivet sedan 1992, är formulerade på ett mycket allmänt och flexibelt sätt.
Det enda nya kravet är att återförsäljare inom ramen för sin respektive verksamhet skall garantera och på begäran tillhandahålla myndigheterna den tillgängliga dokumentation som behövs för att spåra produkters ursprung.
Detta skall inte innebära att återförsäljare aktivt skall forska efter en produkts ursprung utan bara att de inte skall förstöra identifikationsmärkningen av produkten och / eller tillverkaren och spara all användbar information som finns om produktens ursprung.
Detta nya krav medför inte något större ytterligare ansvar i fråga om dessa typer av försäljningsverksamheter.
Välgörenhetsaffärer får normalt som gåva ta emot enskilda, använda produkter som de i sin tur säljer till konsumenter.
Deras verksamhets art är sådan att de inte kunde avkrävas att spela en initiativrik roll i att spåra produkters ursprung.
Dessutom finns det helt enkelt inget intresse för att ur marknadskontrollsynpunkt spåra ursprunget av enskilda begagnade och defekta produkter.
Slutligen finns det redan en hel del av flexibilitet i direktivets krav för återförsäljare.
Dessa krav kan tillämpas för dessa typer av försäljningsställen på ett sätt som passar verksamhetstypen.
Men för att svara på de farhågor som framförts och för att ytterligare klargöra situation skulle vi kunna överväga att i inledningen som behandlar denna artikel införa en text om att det kanske kan visa sig omöjligt att ge de behöriga myndigheterna information och dokumentation om produktens eventuella risker och ursprung när det gäller enstaka använda objekt som givits som gåva av enskilda personer.
För det andra föreslås i ändringsförslag 3 att man stryker en del av motiveringen, så att man har tydliga villkor i direktivets bilaga om verksamheters ansvar att informera myndigheterna om faror.
Denna motivering behövs för att förhindra för mycket byråkrati.
För det tredje föreslås i ändringsförslag 4 att man i en inledning lägger till ett krav att medlemsstaterna utarbetar faktarapporter i samarbete med behöriga och oberoende offentliga eller privata institutioner.
Ett krav på medlemsstaterna att utnyttja externa institutioner för detta är oförenligt med subsidiaritet.
I ändringsförslagen 6 och 29 begärs att kommissionen skall överväga tillvägagångssätt eller lägga fram ett förslag rörande tjänsters säkerhet i ändringsförslag 29 före ett angivet datum.
Kommissionen håller faktiskt redan på att analysera och överväga denna fråga men det skulle vara alltför mycket i strid mot kommissionens rätt till initiativtagande att införa detta i direktivet på ett så föreskrivande sätt.
I ändringsförslag 7 föreslås vissa ändringar av hänvisningarna till punkter.
Den första delen kan godtas av kommissionen men det är inte en vanlig praxis i gemenskapens juridiska texter att klargöra hänförda artiklars innehåll, såsom föreslagits.
Att ersätta ordet " tillverkare " med " leverantör ", såsom föreslås i ändringsförslag 11 skulle skapa mer förvirring än klarhet eftersom det inte finns någon definition av leverantör i direktivet.
Definitionen av tillverkare täcker redan leverantörer, vilkas verksamhet kan påverka produktens säkerhetsegenskaper.
I ändringsförslag 13 föreslås att man lägger till en hänvisning till försiktighetsprincipen i den allmänna skyldigheten för tillverkare att saluföra enbart säkra produkter.
Försiktighetsprincipen är en allmän princip för riskhantering av de behöriga myndigheterna och kan inte genomdrivas som sådan som en direkt skyldighet hos tillverkare.
Kommissionen delar dock åsikten att principen är viktig som en bakgrund för revideringen av direktivet och en hänvisning till denna princip kan därför införas i direktivets första inledning.
Även om idén att offentliggöra en fullständig text av de europeiska standarderna i EGT, såsom föreslagits i ändringsförslagen 14 och 16, är förståelig skulle det kräva grundläggande ändringar i förbindelserna mellan gemenskapen och de europeiska standardiseringsorganisationerna, troligen innebärande högre bidragsnivåer från gemenskapsbudgeten.
Skälet till detta är att standardiseringsorganisationer äger standarderna och att de flesta av dem finansierar en del av sin verksamhet via försäljning av standarder.
Denna fråga, med konsekvenser för den mesta delen av produktrelaterade gemenskapslagstiftning, kan därför inte tas upp i samband med den aktuella översynen av detta direktiv.
I ändringsförslag 19 föreslås en harmonisering av medlemsstaternas övervakningsmetoder på grundval av riktlinjer utarbetade av kommissionen och den rådgivande kommittén.
Även om kommissionen är för samarbete och gemensamma principer strider den föreslagna formuleringen mot subsidiaritet.
Att ålägga medlemsstaterna att vidta åtgärder även i de fall när företag redan har vidtagit tillfredsställande åtgärder för att förebygga mot en risk, vilket kunde bli följden av den andra delen i ändringsförslag 21, är inte godtagbart.
Detta skulle också motverka målsättningen att uppmuntra företag att vidta åtgärder på eget initiativ.
I ändringsförslag 23 föreslås att man i direktivet inför bestämmelser om ersättning för skador.
Detta är civilrättsliga frågor och regleras av direktivet om produktansvar och skall därför inte ingå här.
Ett krav på att ett nätverk för produktsäkerhet skall inrättas inom en angiven tidsram föreslås i ändringsförslag 24.
Även om kommissionen är positiv till att det snabbt inrättas ett nätverk måste detta överenskommas mellan medlemsstaterna.
Det är därför inte realistiskt att fastslå en tidsram.
I första delen av ändringsförslag 27 föreslås att bara information om risker som har fastställts skall göras tillgänglig för allmänheten.
Detta är inte godtagbart eftersom konsumenter bör har rätt att erhålla information om pågående undersökningar - under förutsättning att denna information inte faller under yrkeshemlighet på det sätt som jag beskrev tidigare och snävt draget.
Till sist föreslås i ändringsförslag 28 att kommissionen skall lägga fram en rapport om genomförandet av direktivet vartannat år i stället för vart tredje år.
Även om kommissionen tycker om denna idé kan detta inte ske inom ramen för kommissionens nuvarande begränsade resurser.
Kommissionen kan inte godkänna de flesta av de ytterligare ändringsförslag som föreslagits för sammanträdet i kammaren.
Låt mig först förklara kommissionens ståndpunkt om de ändringsförslag som vi inte kan godkänna.
I ändringsförslagen 30, 32, 42 och huvuddelen av ändringsförslag 33 föreslås omformuleringar av direktivets nuvarande text som inte är föremål för revidering.
Inga problem har rapporterats till kommissionen med den gällande formuleringen och ändringarna skulle försvaga bestämmelserna.
I ändringsförslag 36 föreslås att tjänster som direkt åtföljer produkten skall uteslutas utom när de tillhandahålls av ursprunglig tillverkare.
Diskussionerna i rådet går i den riktningen att man skall hantera tjänsterna inom ramen för produktdefinitionen vilket i själva verket är godtagbart för oss.
Ändringsförslag 43 skulle helt undanta tillämpningen av detta direktiv för produkter som regleras genom särskild lagstiftning.
Detta är inte godtagbart då dessa direktiv ofta saknar bestämmelser om marknadskontroll, anmälningssystem och så vidare.
En möjlighet att bevisa att en produkt uppfyller kraven genom extern certifiering föreslås i ändringsförslag 37.
En sådan certifiering kan alltid användas för att tillhandahålla bevis, men den kan inte i sig själv anses som idiotsäker.
I ändringsförslag 38 föreslås att tidsperioden för beslut i krislägen skall begränsas till sex månader vilket, i de flesta fall, inte är tillräcklig tid för att anta permanenta åtgärder.
Där förslås även ett undantag från exportförbudet när tillverkaren kan bevisa att den mottagande staten uppfyller säkerhetskraven.
Detta är inte godtagbart då produkter som på gemenskapsnivå bedömts utgöra allvarliga risker och kräver snabb intervention inte får exporteras.
I ändringsförslaget föreslås också att möjligheten för parter att lämna sina synpunkter på en vidtagen gemenskapsåtgärd skall kunna ske utan att påverka inhemska åtgärder.
Eftersom detta inte är någon typ av besvärsförfarande verkar detta onödigt.
Dessutom föreslås i ändringsförslag 41 att exportförbudet inte skall tillämpas när en produkt har förbjudits medan man genomför ytterligare kontroller.
Detta är en period under vilken det finns verklig fara för att exporter sker.
Om kontrollerna bekräftar att produkten är säker kommer förbudet automatiskt att hävas.
I ändringsförslagen 39 och 44 föreslås att information om farliga produkter endast skall vara tillgänglig för allmänheten när ett beslut om förbud eller tillbakadragande har fattats och att utbyte av information som skyddas av tystnadsplikt inte skall vara möjlig mellan marknadskontrollmyndigheter.
Då konsumenten också bör ha rätt till information om risker som ännu inte har helt fastställts, inbegripet i de fall när den vidtagna åtgärden inte gäller ett förbud eller tillbakadragande, är detta inte heller godtagbart.
Dessutom kan en effektiv marknadskontroll inte ske enligt de föreslagna begränsningarna för sekretessbelagd information.
I ändringsförslag 40 föreslås att man stryker skyldigheten för affärsverksamheter att anmäla till myndigheterna om de farliga produkter som de saluför.
Det är inte godtagbart då detta är en viktig förbättring i jämförelse med det nuvarande direktivet.
Om anmälningsplikten anser vi fortfarande att användningen av ordet " konstatera " i stället för " dra slutsats " för att ange det ögonblick då information måste lämnas, såsom föreslaget i den första delen av ändringsförslag 34 kommer att skapa mer osäkerhet än klarhet.
Medan jag utförligt har förklarat varför kommissionen inte kan godkänna ändringsförslagen 1, 3, 4, 6, 8, 11, 13, 14, 16, 18, 19, 23, 24, 28-30, 32, 33, 36-34 och delvis ändringsförslag 7, den andra delen av ändringsförslag 21 och den första delen av ändringsförslagen 27 och 34 kan jag informera er att kommissionen kan godkänna ändringsförslagen 2, 9, 10, 12, 15, 20, 22, 25, 26, 31 och 35 och delvis ändringsförslag 7, den första delen av ändringsförslag 21 och den andra delen av ändringsförslagen 27 och 34 eftersom dessa ändringsförslag utgör en förbättring och ett klargörande av kommissionens förslag.
I några av dessa ändringsförslag, i synnerhet ändringsförslagen 2, 15, 22, 25, 31 och den andra delen av ändringsförslag 27 skulle dock ytterligare redigering eventuellt förbättra texten.
Avslutningsvis vill jag återigen tacka fru González Álvarez för det utmärkta betänkandet som i stor utsträckning kan stödjas av kommissionen.
