# ID: svediakorp-gov406532
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,398
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade fru talman, ärade herr ordförande, ärade medlemmar i revisionsrätten, ärade ledamöter!
Europeiska kommissionen är på rätt väg, men den har ännu kvar en bit av vägen.
Det är Europeiska revisionsrättens budskap till kommissionen.
Det framgick tydligt av ert anförande nyss, herr ordförande.
Europeiska revisionsrätten ställer med rätta mycket höga krav på hanteringen av skattebetalarnas pengar.
Kommissionen rättar sin reform av den ekonomiska förvaltningen efter dessa höga krav.
Revisionsrätten blåser vind i reformens segel åt kommissionen.
Det är bra och jag vill hjärtligt tacka er herr Karlsson, ledamöterna i revisionsrätten och även revisionsrättens tjänsteenheter för att ni i er rapport stöder reformen av kommissionen.
Revisionsrätten drar i sin rapport för 1999 slutsatsen att alltför många fel har framkommit i samband med genomförandet av budgeten för att en revisionsförklaring skall kunna ges.
Kommissionens räkenskaper förklaras däremot vara tillförlitliga och lagligheten och korrektheten på budgetens intäktssida, åtagandebemyndiganden och personalkostnaderna bekräftas.
I debatten och under hela förfarandet för beviljandet av ansvarsfrihet kommer vi förmodligen att få koncentrera oss på budgetens verkställande, det vill säga på utbetalningarna och sluträkningen av medlen.
Revisionsrätten har än en gång poängterat att mer än 80 procent av medlen i den europeiska budgeten förvaltas av medlemsstaterna.
Att jag nämnder detta här beror absolut inte på att kommissionen vill gömma sig bakom medlemsstaterna när det rör sig om det politiska ansvaret, nej, Europeiska kommissionen bär det politiska ansvaret för budgetens genomförande av det europeiska fördraget.
Men när medlemsstaterna å sin sida håller denna fördragsbestämmelse framför sig som en sköld för att själva kunna gömma sig bakom den och inte vidtar de nödvändiga åtgärderna, då är det inte heller godtagbart.
Jag vill under inga omständigheter föra ett ytligt resonemang.
I och med finansprotokollen på området strukturfonder, eller finansiella rättelser av jordbruksutgifterna vidtas till exempel gemensamma åtgärder för en stärkt kontroll.
Men jag blir verkligen förvånad över att medlemsstaterna på tullområdet till exempel vägrar att åta sig det finansiella ansvaret när deras egen förvaltning har gjort fel och tullarna därför inte kan drivas in, och att de sedan inte tar på sig det inkomstbortfallet utan alla medlemsstaterna tillsammans måste ansvara för inkomstbortfallet.
På det viset straffas de samvetsgranna medlemsstaterna i finansiellt avseende, medan de mindre samvetsgranna medlemsstaterna belönas.
Sådana felaktiga stimulansåtgärder borde egentligen få det att vända sig i magen på alla finansministrar, men hittills verkar det bara som att det är kommissionen som får sura uppstötningar.
Revisionsrätten klargör även i rapporten att de fel som hittats inte genast är lika med bedrägerier och inte heller genast är skadliga för budgeten.
Även om jag nämner det här är det inte menat som ett beviljande av ansvarsfrihet utan som ett klargörande.
Naturligtvis poängteras att det är Europeiska kommissionens uppgift att undvika formella fel och bekämpa bedrägerier, eftersom samma fråga ständigt uppkommer om hur och vad som egentligen skall avgränsas och vad som överlappar vad och när.
Europeiska kommissionen satsar därför allt på att dra åt maskorna i nätet kring kontrollen för att skydda de europeiska skattebetalarna, för att skydda den europeiska budgeten.
Det visar den senast framlagda årsrapporten om skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och årsrapporten om bedrägeribekämpning.
1999 inrättades OLAF.
Nya åtgärder vidtogs för att förhindra bedrägerier på uppdragssidan, ett mycket viktigt område.
Rättsliga bestämmelser lades fram om bekämpning av penningtvätt, bekämpning av förfalskning av euron.
Närmare samarbetsavtal ingicks med tredje land och inte minst med kandidatländerna för att inte avvärjandet av bedrägerier skulle upphöra vid EU: s gränser.
Kommissionen har inte minst i och med sitt åtal i de amerikanska domstolarna mot tobakskoncernerna på grund av misstanke om medverkan till cigarettsmuggling tydligt visat att den inte låter sig avskräckas av de stora pojkarna när det gäller bedrägeribekämpningen.
Jag vill vad tidpunkten beträffar passa på att nämna att vi har lagt fram ett förslag till regeringskonferensen i Nice om en ändring av det europeiska fördraget så att även en europeisk allmän åklagarmyndighet kan inrättas för kampen mot sådana bedrägerier som är till nackdel för gemenskapens ekonomiska intressen.
Nu hoppas jag bara att det förslaget inte läggs till ad acta eller sopas under mattan, utan att det kommer att diskuteras på allvar.
Enligt mottot " Vi vill ha tillbaka våra pengar " handlar det givetvis också om att göra finansiella rättelser och ställa fordringar här och nu.
Herr ordförande i revisionsrätten, ni har tillkännagivit att ni kommer att göra en särskild rapport, en särskild prövning av detta, vilket jag för min del endast kan glädjas över.
På jordbruksområdet sker varje år finansiella rättelser med cirka 600 miljoner euro och för cirka 2 procent av den stödberättigande marken utgår exempelvis inget stöd, som straff för att felaktiga markytor ofta uppges, ett problemområde som revisionsrätten i sin rapport för år 1999 också tydligt har påvisat.
Revisionsrätten har övergått till att i större utsträckning sammanställa särskilda rapporter.
Det vill jag välkomna som företrädare för kommissionen, eftersom dessa särskilda rapporter behandlar aktuella problem och därför också kan vara värdefulla för aktuella beslut.
Jag säger kan vara.
För ofta räcker det inte med att kommissionen lyssnar på vad revisionsrätten säger, utan här behövs även rådet och parlamentet.
Jag kan som exempel nämna den särskilda rapport om sockermarknadsförordningen som nu har offentliggjorts.
Kommissionen har föreslagit att den nuvarande marknadsordningen endast skall förlängas med två år och att en grundlig revidering därefter skall ske.
Men tyvärr har rådet sagt att det är för tidigt, att den måste förlängas med en längre period.
Jag finner att det visar att de kommentarer som revisionsrätten gör efter en granskning av det förgångna och de värdefulla påpekandena som den gör inför utformningen av framtiden naturligtvis också sedan måste diskuteras med rådet.
Givetvis bör även nu slutsatser dras av de aktuella granskningsrapporterna.
Det har till exempel skett i fallet med livsmedelsstödet till Ryssland, som revisionsrätten hade prövat i en rapport.
När det i slutet av förra året visade sig att de mål som från början eftersträvades med det humanitära stödet inte kan genomföras med en lämplig mängd kontroll- och bevakningsåtgärder, beslutade kommissionen att stoppa aktionen, även om det fortfarande fanns medel till förfogande.
Jag vill i det sammanhanget även kort nämna att förbättringen av det externa biståndet är ett område som utgör en tyngdpunkt för kommissionens arbete, både med avseende på den institutionella omstruktureringen av hela området som att de höga bördorna från tidigare på området måste åtgärdas bättre och snabbare än förut.
Kommissionen har lagt fram ett dokument i den frågan för budgetutskottet.
Kommissionen är med reformen på rätt väg.
Vi har inte bara valt den rätta vägen utan vi har också tillryggalagt en viktig del av sträckan.
De milstolpar som vi har passerat är exempelvis budgeten 2001, som kommissionen för första gången har lagt fram i form av en activity based budgeting.
Kommissionen har inom ramen för den så kallade Peer Group stuvat om sina prioriteringar och i enlighet därmed omorganiserat fördelningen av personal.
Kommissionen har förstärkt granskningskapaciteten i de enskilda generaldirektoraten.
Den har skapat en intern revisionstjänst som övervakar kontrollsystemen på de olika avdelningarna, den har inrättat en central finanstjänst som står till samtliga generaldirektorats förfogande, exempelvis vid upprättandet av fördragen eller för stödet till genomförandet av budgetförordningens bestämmelser.
Däremot kommer vi nu in på en svår vägsträcka där vi är i behov av stöd från Europaparlamentet, rådet och även revisionsrätten.
Det gäller exempelvis ändringen av disciplinära förfaranden, det gäller i synnerhet också den nya versionen av budgetförordningen.
Herr ordförande, ni sade att mycket hittills bara har funnits på pappret.
Nu handlar det givetvis om att omsätta det i praktiken.
Revisionsrätten har till exempel lovat att snabbt avge sitt yttrande beträffande förslaget till den nya versionen av budgetförordningen, och det tackar jag för.
Jag hoppas att parlamentet och rådet smittas av revisionsrättens ambitiösa hållning så att även denna milstolpe för reformen inte förblir ett förslag på pappret utan omvandlas till gällande rätt för att förbättra genomförandet av budgeten.
(Applåder)
