# ID: svediakorp-gov406524
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,260
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Först vill jag tacka er så hjärtligt, herr Garot, som föredragande för det utmärkta betänkande som ni har sammanställt om införandet av en utjämningsfond i den gemensamma organisationen av marknaden för griskött.
Krisen inom grissektorn, som vi nu lyckligtvis har övervunnit, var egentligen utgångspunkten för kommissionens förslag.
Lyckligtvis befinner vi oss för närvarande i den ekonomiskt gynnsamma fasen i griscykeln, som kännetecknas av en tillbakagång av utbudet och tydligt förbättrade priser för jordbrukarna.
I flera månader har producentpriserna legat på 140-150 euro per 100 kilo, och utsikterna bedöms även i fortsättningen som positiva av experterna.
Utvecklingen på marknaden visar alltså att cykeln för grisköttsproduktion fortfarande är i kraft och äger giltighet, och att också dåliga tider följs av goda tider.
Detta faktum bör vi inte glömma bort, när vi diskuterar dagens förslag.
Vi diskuterar ett instrument för att stödja producenternas inkomster under kristid.
Vi talar inte om en ny organisation av marknaden för griskött.
Det finns en organisation av marknaden för griskött, och vi bör inte göra felet att ifrågasätta den befintliga organisationen av marknaden för griskött, som i princip fungerar.
Vid granskningen av de i betänkandet framlagda ändringsförslagen vill jag först koncentrera mig på de punkter som tydligt avviker från kommissionens förslag.
Till att börja med har vi frågan om samfinansiering.
Den är säkerligen i viss mån nyckelfrågan när vi diskuterar detta förslag, och den berörs också i ändringsförslag 11 och 12.
Här måste jag dock understryka att det huvudsakliga ansvaret för jämvikten på marknaden och för den prisnivå som framkallas av den ligger i grisköttsproducenternas händer.
Grisköttsproducenterna beslutar om produktionsvolymen och därmed indirekt och automatiskt också om den kommande prisutvecklingen.
Enligt min åsikt vore det därför fel att avhända producenterna deras ansvar.
Dessutom medför samfinansieringen den risken att marknadens signaler når producenterna i svagare utsträckning.
Jag kan därför inte hålla med om att avsikten med hela saken skulle kunna bestå i en anticyklisk prispolitik.
Om vi vill starta en anticyklisk prispolitik, då skulle det bara betyda att vi skulle sätta griscykeln i gungning.
En sak har jag också lärt mig i dag, nämligen att det, efter vad det sägs, finns ledamöter som stöder idén att vi nu bör införa samfinansiering i alla organisationer av marknaden.
Alltså, om vi gör detta i alla organisationer av marknaden, då är det möjligt att vi inte utesluter grisfrågan.
Men det är egentligen inte temat för denna debatt, så som jag har förstått den hittills.
Den andra viktiga frågan handlar om frivilligheten i systemet.
I kommissionens förslag överlåts valet till medlemsstaterna om de skall inrätta en fond eller inte, medan ändringsförslagen föreskriver ett åtagande för alla medlemsstater.
Men vi bör inte glömma att den europeiska grisköttsproduktionen varierar i hög grad från land till land och även är olika organiserad, och även samarbetet mellan de olika nivåerna i produktionskedjan är mycket olika organiserade.
Av den anledningen finns det en hel rad medlemsstater, men också grisköttsproducenter i dessa medlemsstater, som redan från början avvisar en utjämningsfond, eftersom de säger att de inte behöver den, eftersom de har andra former för att säkerställa sina inkomster i cykelns nedgångsfas.
Men andra länder vill obetingat ha en utjämningsfond, och jag måste helt öppet säga till er: Om vi nu skulle föreslå ett obligatoriskt införande av utjämningsfonden, skulle följden bli att vi kan glömma det hela, eftersom vi aldrig skulle få majoritet för det i rådet.
Vidare beträffande införlivandet av de specialiserade spädgrisproducenterna i det föreslagna systemet, så som det kommer till uttryck i ändringsförslag 7 och 13.
Jag anser att det är ytterst problematiskt eftersom a) spädgrisproduktionen förlöper mycket heterogent och b) ett stöd till spädgrisproducenterna inte obetingat automatiskt faller inom samma cykel som stödet till grisköttsproducenterna.
Dessutom varierar vikten på spädgrisar enormt, mellan 8 och 30 kg.
Det finns inte heller något enhetligt prisnoteringssystem så att säga för standardspädgrisar, och därför finns det inte heller någon grund som man kan stödja sig på.
Här, tror jag, är det mycket bättre att den ekonomiska jämvikten mellan priset på spädgrisar och priset på slaktsvin åstadkoms via marknaden, och inte genom artificiella åtgärder.
I synnerhet bör vi inte heller glömma bort att jordbrukarna i många länder själva göder de spädgrisar som de producerar och därigenom via de gödsvin de köper har direkt tillgång till kompensationsfonden.
Ändringsförslag 16 kan kommissionen inte anta, ty denna ändring skulle innebära ett drastiskt ingrepp i beslutsfriheten för de jordbrukare som inte går med i fonden, för att de skall kunna behålla sin frihet.
Dessutom definieras inte åtgärderna, så att beslutet om de åtgärder som skall tillämpas i huvudsak förblir i medlemsstaternas händer.
Det skulle vara en verklig åternationalisering, som jag inte kan godkänna.
Den planerade produktionsminskningen per medlemsstat, beroende av den tidigare produktionen, kommer återigen betänkligt nära en kvotreglering.
Dessutom skulle det därigenom uppstå en enorm byråkratisk insats - även i samband med kontroller.
Enligt kommissionens åsikt kan det rättfärdigas att enbart de jordbrukare som ansluter sig till utjämningsfonden också underkastas en ordning, ty dessa får ju som motprestation en viss inkomstgaranti, medan andra, som inte ansluter sig, inte får denna inkomstgaranti.
Förutom dessa fyra kärnfrågor, som uppkommer i samband med diskussionen om betänkandet, finns det också en rad ytterligare ändringsförslag, som är av mindre principiell natur, men som framför allt också omfattar detaljbestämmelser, detaljer som enligt min åsikt inte bör tas upp i rådets förordning, utan i genomförandebestämmelserna.
Vad beträffar graderingen av bidrag efter antal djur vill jag påpeka att kommissionens förslag redan föreskriver en rättslig grund för ett sådant agerande.
Låt mig avslutningsvis också helt kort ta upp en fråga, som framför allt berörs i ändringsförslag 6, nämligen förbättringen av den statistiska informationen om utvecklingen av grisbestånden och möjligheterna att göra prognoser för produktionsutvecklingen.
Här anser jag inte att någon ny lag eller någon ny föreskrift är nödvändig.
Det som krävs är snarast att medlemsstaterna och deras statistiska enheter korrekt och i omfattande utsträckning tillämpar de redan befintliga föreskrifterna.
Mina enheter har påpekat problemen för kollegerna i Eurostat, som har ansvaret för dessa statistiska undersökningar, och även insisterat på en motsvarande förbättring av resultaten.
Under de senaste månaderna har flera samtal förts om detta, och det har helt klart visat sig att vi inte lider någon brist på föreskrifter, utan bara en brist på att föreskrifterna tas på allvar, att de statistiska undersökningarna om grisbestånden genomförs korrekt, och att även de frågor, som riktas till medlemsstaterna, besvaras ärligt.
Av det jag sagt kan ni dra den slutsatsen att jag inte ser mig i stånd att godkänna de ändringsförslag som ni har lagt fram.
Men jag är ändå mycket tacksam för den seriösa debatt som har ägt rum här, och jag hoppas att det ändå blir möjligt att på grundval av kommissionens förslag komma fram till ett resultat i rådet, ty fortfarande - det säger jag helt öppet - har vi här det problemet att medlemsstaternas åsikter i denna fråga ligger mycket långt från varandra.
