# ID: svediakorp-gov406486
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, kära fåtal kolleger som har hittat vägen hit!
Jag vill först naturligtvis tacka föredragandena, i synnerhet den närvarande föredraganden, så hjärtligt till hans arbete och det mycket bra samarbetet.
Föregående talare har för denna region talat om ett slags Marshallplan, och med all rätt, tror jag.
Om man ger ut pengar, har nu en gång den som ger ut pengarna privilegiet att helt klart definiera de politiska målsättningarna, och kommissionären har alltid gjort detta.
Jag vill ändå i min grupps namn än en gång kort skissera det.
För det första: I denna region har vi tyvärr fortfarande den situationen att de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter inte respekteras tillräckligt.
Det är nu en gång ett faktum.
Vårt första mål måste därför vara att hjälpa där vi kan och där vi ser viljan till att i framtiden starkare acceptera de mänskliga rättigheterna och rättigheterna för minoriteter.
För det andra: I denna region ifrågasätts alltid internationella överenskommelser, senast även Daytonavtalet.
Beträffande valkampen i Bosnien-Hercegovina är en av de sorgligaste följdföreteelserna av denna valprocess att ledande politiker har distanserat sig från Dayton, men inte på så sätt att de säger att de vill gå längre, de vill stabilisera mer, utan det är fråga om en destabilisering.
Här måste det sägas ett klart " nej ".
Till respekten för den internationella överenskommelsen - även i samband med Dayton - räknas naturligtvis även samarbetet med tanke på Haagtribunalen.
Här måste vi uppträda beslutsamt - även om det sker med en viss tolerans - gentemot Kostunica, som vi i morgon kommer att ta emot här, och de nya jugoslaviska auktoriteterna.
Det finns några positiva signaler, med säkerligen inte tillräckligt många.
För det tredje: Ingen ensidig ändring av gränser.
Det gäller för Montenegro och även för Kosovo.
Här måste vi också säga ett klart och entydigt ord.
Jag säger även här att vi måste ge det nya Jugoslavien en chans.
Jag hoppas att Jugoslavien kommer att gripa tag i den.
Jag utesluter inte gränsändringar, men jag vill helt entydigt utesluta dem för den händelse att de görs ensidigt, vem som än gör dem.
Sådana ändringar får bara göras efter överenskommelser.
För det fjärde, vilket är mycket viktigt för oss: Det byggs upp nya gränser, men det finns de som alltid lätt hoppar över gränserna, nämligen alla kriminella organisationer med sina brottsliga aktiviteter.
De erkänner inga gränser.
Gränsöverskridande illegala aktiviteter, vare sig det gäller narkotikahandel, gränsöverskridande samarbete eller människohandel, måste bekämpas av oss.
Det finns gränser som skall avlägsnas, men inte genom kriminella aktiviteter, vilka tyvärr i denna region också är långt mer omfattande än vad som kan iakttas i andra områden.
Därför är detta målsättningar som vi också måste uppnå med de ekonomiska medlen och de instrument som vi nu skapar.
Jag tror att också kommissionen och rådet är överens med oss om att vi under de närmaste åren med all konsekvens måste uppnå denna målsättning med våra medel.
Men våra pengar får inte heller gå dit där viljan saknas!
