# ID: svediakorp-gov406397
# author: Wiersma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 754
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle i dag vilja framföra ett par allmänna påpekanden om det jag skulle vilja kalla " den politiska rekonstruktionen av Balkanområdet ".
Swoboda kommer för min grupps räkning att tala lite mer om det jag skulle vilja kalla " rekonstruktionen av EU, återuppbyggnadsansträngningar ", som även har behandlats i Lagendijks och Westendorps betänkanden i dag, för vilka de erhåller mina komplimanger.
I sig kan det senaste årets utveckling på Balkan betecknas som positiv.
På ett år har många framgångar kunnat noteras och den interna dynamiken i ett antal länder förstärker äntligen det internationella samfundets roll; detta samtidigt som vi fortfarande har Kosovokrisen i färskt minne.
Kosovo är och förblir ett sorgebarn.
Resultatet av lokalvalet var positivt.
Det är det naturligtvis alltid när de måttfulla vinner, men att den interna situationen förblir ansträngd vittnar det aktuella mordet på fyra romer som efter att ha flytt till Belgien återvände till Kosovo om.
Naturligtvis är den dominerande frågan: vilken är Kosovos framtid inom Jugoslavien?
Vi, PSE, är emot fantasier om ett självständigt Kosovo.
Vi emotser därför med spänning det första mötet mellan president Kostunica och Rugova.
I det sammanhanget kan Europeiska unionen kanske spela en medlande roll.
Vi får emellertid inte fixera oss enbart på Kosovo.
Det sker också en positiv utveckling.
Jag skulle vilja beteckna det som en återgång till det normala, dock en långsam sådan.
Det senaste året har kännetecknats av att en verklig demokrati börjat växa fram samt av politiker som vägrar att uteslutande använda nationalism som ett politiskt verktyg.
De kom och kommer i stället för tre politiker som i synnerligen hög grad representerade före detta Jugoslaviens sämsta sidor på nittiotalet.
Jag talar då om Tudjman, Milosevic och Izetbegovic.
I Zagreb sitter en regering som hjälper oss i tankearbetet om regionens framtid, som verkligen investerar i demokrati och stabilitet.
I morgon tar vi i denna kammare emot Jugoslaviens nya president.
För mig är de Balkans nya hjältar, och således är de naturligtvis mer än välkomna.
Kroatien måste nu snabbt kunna stärka banden med Europeiska unionen.
Vid sidan om Slovenien är det enligt mig det första landet från före detta Jugoslavien som på sikt kan komma i fråga för ett medlemskap i EU.
Serbien förtjänar just nu framför allt materiellt stöd, så snabbt som möjligt.
Europa måste tydligt visa att det stöd som utgår därifrån verkligen gör en skillnad redan innan parlamentsvalet äger rum i Serbien.
Enligt min mening går huvudpriset denna vecka emellertid till ledarna för socialdemokraterna i Bosnien och inom parentes till befolkningen i Slovakien som inte lät sig lockas i den folkomröstningsfälla som oppositionen hade gillrat för regeringen, men det är ett annat kapitel.
I vissa rapporter om valet i Bosnien läste jag att extremnationalisterna har vunnit parlamentsvalet i Bosnien och Hercegovina.
Så verkar det vid första anblicken, framför allt i Republika Sprska och i den kroatiska delen.
I den bosniska delen försvagas nationalisternas ställning för första gången.
Där börjar i vilket fall som helst förändringarna i Kroatien och Serbien att få ett inflytande.
För socialdemokraterna har det gått påfallande bra där.
Det är inte någonting anmärkningsvärt i Europa och inte ens på Balkan, men något som däremot kan kallas anmärkningsvärt är att detta parti är multietniskt och att de öppet värnar om det och står för det.
På möten i Sarajevo nyligen presenterade ledaren för detta parti, Zlatko Lagumdzija, tillsammans med serbier, kroater, montenegriner, albaner och andra företrädare från regionen ett koncept för återuppbyggnad av själen.
Därmed berörde han det väsentliga.
Vi måste framför allt investera i den fysiska återuppbyggnaden av före detta Jugoslavien, men det är bara meningsfullt om någonting också förändras i människornas huvuden.
Politiker som öppet arbetar för det förtjänar inte bara vår beundran utan framför allt vårt stöd.
De är de enda som kan rasera den nationalistiska bastionen.
Stabiliteten i regionen kommer att vara beroende av i vilken mån de nya ledarna lyckas dämpa den nationalistiska andan och utveckla en annan mentalitet.
Deras politiska öde kommer till en del att vara beroende av hur pass framgångsrik biståndet från Europeiska unionen kommer att bli.
Betänkandena av kollegerna Westendorp och Lagendijk innehåller de byggstenar som behövs för ett effektivt tillvägagångssätt i det sammanhanget.
