# ID: svediakorp-gov406392
# author: Westendorp y Cabeza (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 887
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag är medveten om att Balkan inte är ett område som inger mycket optimism.
Jag tror dock inte att jag är överdrivet optimistisk om jag säger att Europeiska unionen nu skördar frukterna av en samordnad och trägen verksamhet.
Dessa frukter visade sig, efter den tragedi Balkanländerna har upplevt, redan för några månader sedan i Kroatien genom fria val och ett system som strävar efter att respektera de mänskliga rättigheterna, och de visade sig nyligen i Belgrad, där medborgarna uttryckte sin vilja att leva i fred och frihet och ingå i den europeiska familjen.
Vi får inte bedra deras förväntningar och nu mer än någonsin behöver dessa länder vårt stöd.
Det är nödvändigt att fortsätta med denna stabiliseringsprocess av regionen och förbereda dem för ett mer långsiktigt perspektiv av integration i de europeiska institutionerna.
Med detta står det klart att vi spelar ut vår trovärdighet och vår egen stabilitet.
Om vi vill hjälpa dem måste vi göra det på ett mer effektivt sätt än hittills och på ett mer samordnat sätt.
Om inte detta sker kommer det att inträffa som Lagendijk kallade för Europeiska unionens förlorade synbarhet, det vill säga att vi kommer med de viktigaste ekonomiska bidragen på Balkan men syns mycket mindre än länder som USA, vilka i tid kan reagera, praktiskt taget i realtid, på varje nödvändighet som dyker upp i landet.
Detta i så hög grad att när jag var i Bosnien och Hercegovina och besökte något samhälle, tog man med glädje emot mig och sade: " vad bra att ni amerikaner är här och hjälper oss ".
I så hög grad hade Europeiska unionens åtgärder förlorat sin synlighet.
I det betänkande jag har utarbetat om biståndet till västra Balkan i tätt samarbete med Lagendijk i de två frågor som vi i dag behandlar och som är ett exempel på samarbete mellan två utskott, har vi kunnat konstatera en rad begränsningar: å ena sidan geografiska begränsningar, dessa innebär att vi måste utvidga byråns verksamhet, inte bara till Kosovo, utan också till Jugoslavien.
Vi har också funnit vissa funktionella begränsningar.
För det första att de internationella organisationerna som genomför dessa operationer, som Unmik i Kosovo eller kontoret för den höge representanten i Sarajevo, också behöver använda sig av detta bistånd.
Å andra sidan finns det en rad åtgärder - jag tänker konkret på Cards-programmet -, som bör gå längre än återuppbyggnad och sträcka sig till fortbildning, utbildning och till återuppbyggnad av det civila samhället i tätt samarbete med de icke-statliga organisationerna.
Det är oerhört viktigt att de icke-statliga organisationerna samarbetar i denna fråga, men också att det finns en viss samordning mellan dem, om vi verkligen vill att deras verksamhet skall bli effektivare och nå alla parter i dessa regioner.
Det är också nödvändigt att betona massmedias roll.
Massmedia har ofta varit ansvariga för den tragedi som regionen har upplevt, och det är nödvändigt med helt fria medier som arbetar enligt de regler som gäller i våra demokratier.
Det är också mycket viktigt att se till att rättsväsendet verkligen blir oberoende.
Vi har även stött på vissa begränsningar i verksamheten, vilka är några av orsakerna till den bristande synligheten.
Begränsningar i verksamheten som handlar om förvaltningssystemet för biståndet.
Ibland är det för mycket byråkrati, för mycket " red-tape " och för mycket tvekan när det gäller att bevilja biståndet.
Det är därför viktigt att förvaltningskommittén för Cards-programmet, är en kommitté som begränsar sig till de stora dragen i den fleråriga programplaneringen, men som inte utför någon alltför detaljerad daglig " micro-management ", för i annat fall skulle vi än en gång kunna få samma problem som tidigare.
Det är också viktigt att arbetet i förvaltningskommittén för Cards och arbetet i byrån för återuppbyggnad i Kosovo inte blandas ihop, och att det inte finns några dubbla anställningar, inte en enda överlappning, utan en perfekt uppdelning av funktionerna.
Det är även viktigt att stärka Europaparlamentets roll och jag tror att Europaparlamentet genom de ändringsförslag, som är tänkta att gå till omröstning i morgon, kan få en viktigare rådgivningsroll i en interinstitutionell samarbetsprocess.
Slutligen vill jag ta upp det finansiella paketet.
Talmannen vet mycket väl att det är väldigt svårt att i dag upprepa miraklet med brödet och fiskarna, och med de få bröd och fiskar vi har i dag är det praktiskt taget omöjligt att möta alla utrikes plikter som Europeiska unionen har.
Vi måste genomföra ett effektivare och mer samordnat bistånd och koncentrera alla spridda element.
Jag avslutar med att säga - jag upprepar därmed kommissionens ord - att dessa två förslag utgör en hörnsten i en process som måste leda till att dessa länder som har haft och har så många problem, helt och fullt skall kunna integreras i de europeiska strukturerna.
Jag är fast övertygad om att Balkanländerna har en lösning, att den balkanska förbannelsen kan drivas ut, men till det krävs allt vårt stöd och dessa två program går i den riktningen.
