# ID: svediakorp-gov406385
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Varje dag som går påverkas av den nuvarande krisen i Mellanöstern och varje dag som går visar oss, om det fortfarande behövs, att allt det som sker i söder - kring Medelhavet - berör oss direkt, även i vårt dagliga liv.
När södern mår bra är fred möjlig.
Demokratiska framsteg görs, vi ser allt mer ekonomisk utveckling och mindre vild emigration - kort sagt det finns hopp.
Men när södern går dåligt finns det krig, våld, integrism - även hos oss i våra kvarter - och då talar jag inte om riskerna med en ny oljekris.
I dag kan återigen det värsta hända.
Man känner det tydligt när man tittar på nyheterna.
Vi är några personer här som sedan några år upprepar allt detta.
Sedan några år har tyvärr också utvidgningen av Europa österut, kriserna på Balkan och krigen avlägsnat södern från de flesta européers tankar, vilket resulterar i en rad förseningar i processen och politiken när det gäller Medelhavsområdet.
Vi upplever sänkta anslag och framför allt svårigheter att skaffa fram dessa anslag.
De allmänna förhandlingarna kör fast, förhandlingarna om associeringsavtal blir försenade och ratificeringarna ännu mer.
Det resulterar i mycket stor besvikelse hos våra samarbetspartner i söder och vår politiska tyngd, Europas tyngd, har minskat i samma omfattning, trots att vi ändå fortfarande är de största finansiärerna i söder.
Vi måste alltså - och vi är flera som sagt det här i eftermiddag - redan nu strama åt våra politiska målsättningar i riktning mot södern, stärka de inskrivna anslagen, påskynda associeringsavtalen med partnerländerna, på nytt ge prioritet åt freds- och stabilitetsstadgan, göra ansträngningar för att bidra till utvecklingen och påverka skuldbördan i de fattigaste länderna, och slutligen öppna våra marknader för deras produkter och harmonisera våra regler för mottagande och asyl för personer som emigrerar till oss.
Sammanfattningsvis måste vi på nytt skapa förtroende för Europa i dess strävan efter ett verkligt partnerskap med södern.
Det är alla medvetna om.
Det krävs en kvantitativ ansträngning, men framför allt en kvalitativ.
Kommissionen och rådet säger att de vill det.
Vi är beredda att tro dem, men länderna i söder behöver annat än löften och tal: det är vår uppgift att ge dem det.
Marseille är sannolikt den sista möjligheten till det.
Det är en av de stora frågorna för det franska ordförandeskapet.
