# ID: svediakorp-gov406382
# author: Obiols i Germà (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om konferensen mellan Medelhavsländerna och EU i Marseille i morgon och i övermorgon genomförs med närvaro från alla länder som har undertecknat Barcelonaförklaringen, tycker jag att vi har anledning att glädjas.
Det kommer att vara en framgång att visa att Barcelonaprocessen, som inleddes kring Osloavtalen, har nått tillräcklig mognad och soliditet för att inte stoppas av motgångarna i Mellanösternprocessen.
Genom dess kontinuitet kan den också ge det bästa möjliga bidraget, en bieffekt men en viktig sådan, till återupptagandet av Mellanösterndialogen.
I de värderingar som det vimlar av dessa dagar då Barcelonaprocessen fyller fem år, breder tanken ut sig om att vi kan nöja oss med att bara fortsätta processen, på grund av att det har hållits ministermöten med företrädare för Israel, den palestinska myndigheten, Syrien, Libanon etc.
Det är kanske en sorglig tröst.
Det är en kontrasterande balans och givetvis kan inte den strategiska utvecklingen av Europa-Medelhavspolitiken bestämmas utifrån en balans som beror på ett visst tillstånd.
Det är det kontinuerliga arbetet som kan ge resultat, och de positiva resultaten kommer till slut att mätas utifrån utvecklingen i de södra Medelhavsländerna.
Dessa länder har enorma svårigheter att hitta en väg att anpassa sig till utveckling och ekonomisk integration på global nivå, och vi måste göra allt vi kan för att bidra till att uppnå en ny balans i en situation som kännetecknas av avgrunder mellan nord och syd.
Om de nuvarande tendenserna fortsätter har vi anledning att se pessimistiskt på framtiden.
I dag är en europé statistiskt sett tolv gånger rikare än en person från Maghreb, och inom tio år kommer europén att vara tjugo gånger rikare, om vi inte lyckas vända situationen.
Därför är kommissionens förslag om en ny ansats positivt, och vi håller helt med om de två prioriteringar som Patten har peka på i sina inlägg och som han upprepade här under eftermiddagen.
Vi måste skynda på förfarandena med associeringsavtalen.
Framför allt måste vi hindra att vi inom fem år tvingas göra en utvärdering av tillämpningen av Meda som leder oss till slutsatsen att programmet bara har utnyttjats till 26 procent.
Detta är dock inte tillräckligt.
Vi måste troligen inleda en ny plan på medellång sikt och jag vill bara räkna upp de tre frågor som jag anser viktiga i det sammanhanget: Den första, några europeiska projekt som skapar strukturer för ett regionalt område i länderna i syd.
Den andra, en human politik när det gäller hanteringen av främst migrationsströmmarna.
Den tredje, en reflexion och strävan efter samling och enhällighet kring utvecklingen av en gemensam jordbrukspolitik i Medelhavsområdet, utan vilken vi troligen inte kan nå några positiva resultat på medellång sikt.
