# ID: svediakorp-gov406373
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 788
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det visar på rådsordförandens kraft att han redan har besvarat de frågor som jag ännu inte hade ställt.
Jag vill uttryckligen tacka det franska ordförandeskapet i rådet för att det försöker att åter förse denna Barcelonaprocess med nödvändigt Momentum.
Detta är i själva verket en utomordentligt viktig fråga, och det vill jag också säga eftersom jag kommer från Centraleuropa.
Vi i Centraleuropa måste erkänna att diskussionen om Barcelonaprocessen ligger i vårt eget gemensamma intresse, på samma vis som vi ber sydeuropéerna att förstå att utvidgningen med central- och östeuropeiska stater är ett gemensamt intresse.
Om vi alla förstår detta och lägger vikt vid det, då är vi inne på en förnuftig och riktig väg.
Det handlar om att å ena sidan utvidga Europeiska unionen och å andra sidan skaffa sig goda grannar.
Båda sakerna är av gemensamt intresse, och för båda delarna har Europeiska unionen varit beredd att ställa nödvändiga budgetmedel till förfogande.
Vi ställer oss naturligtvis frågan hur processen i sin helhet skall finansieras i fortsättningen, med tanke på situationen för budgetplanen just nu och med hänsyn till Balkanpolitiken, eftersom det börjar betvivlas att vi i längden kan klara av detta.
Därför hoppas vi naturligtvis att Pattens koncept går igenom, och att kommissionen är i stånd att genomföra dessa projekt snabbare än som tidigare varit fallet.
Det är utomordentligt viktigt att vi inser fördelarna med Barcelonaprocessen.
På så vis kan nämligen också den nödvändiga ekonomiska och sociala utvecklingen med vår hjälp sättas i gång i dessa länder, så att människorna i dessa regioner får några framtidsutsikter.
Detta har också en del att göra med att undvika emigration.
Det borde på sikt inte heller inom hela Medelhavsområdet - på samma sätt som i Europeiska unionen - längre vara nödvändigt att tvingas emigrera på grund av social nöd, utan denna önskan skulle härledas till andra överväganden.
Jag anser att vi bör bidra till detta.
Om det finns sådana ekonomiska och sociala framtidsutsikter, har därigenom också ett viktigt villkor uppfyllts för att mänskliga rättigheter och en demokratisering av det samhälle man har där skall kunna genomföras.
Allt detta är naturligtvis av oerhört stort säkerhetspolitiskt intresse för oss.
Det betyder att det inte bara är en chans till mer handel och förändringar, utan också i utomordentligt hög grad ren säkerhetspolitik.
Det måste vi tydligt informera våra medborgare om, för att också få acceptans för det.
Främlingsfientlighet, statsterrorism eller andra sorters terrorism hör inte hit, och jag hoppas att det även här finns en chans att ställa saker och ting i ordning.
Utvecklingen i många stater i Nordafrika, som vi både förr och nu betraktat med stor oro, kan införlivas här, och jag hoppas att vi utan " om " och " men " lyckas att få med alla stater i Nordafrika i denna process.
Den nuvarande situationen i Mellanöstern visar allt mer vilka åtgärder som är nödvändiga inom ramen för en gemensam politik och ett gemensamt samarbete.
Jag vill just i dag utnyttja tillfället att ge uttryck åt min förhoppning att ingen av de båda parter som i dag strider i Mellanöstern kommer att ta något ensidigt steg denna vecka, som skulle göra det utomordentligt svårt att under de närmaste veckorna gå tillbaka till förhandlingsbordet.
Vi bör försöka att bidra till att ge människorna i Palestina en chans till en egen utveckling, en egen framtid och en egen stat, nämligen via ett enande med Israel och på grundval av att staten Israel säkras.
Jag hoppas att Europeiska unionen i Marseille ordnar så att denna Medelhavsprocess fortsätter, och så att det också blir möjligt för oss att åter gemensamt vårda det som Moscovici med all rätt har kallat mare nostrum.
Detta är det Medelhav, runt vilket de tre stora monoteistiska religionerna uppstod, som i dag delvis är invecklade i stridshandlingar.
Vi måste även på denna mycket principiella grund åter lyckas komma till tals med varandra.
Jag anser att Europeiska unionen här har en särskild roll att spela, ty staterna och människorna i dessa regioner väntar på Europeiska unionens politiska inflytande, eftersom EU där kan sörja för ett stort mått av balans och trovärdighet.
Jag hoppas att det faktum att man förväntar sig detta politiska inflytande och att vi där motses som aktör bidrar till att föra detta framåt i Marseille och förse det med den nödvändiga trovärdigheten, så att vi på så sätt kan bidra till freden i denna region och till vår egen stabilitet.
