# ID: svediakorp-gov406372
# author: Moscovici (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,591
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herrar kommissionärer, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skall faktiskt svara innan Brok kommer tillbaka från sitt möte med talmannen, eftersom jag själv skall ha ett möte med talmannen och vi därför måste hålla oss till denna mycket omfattande föredragningslista.
Jag tackar ordförande Brok för att ha låtit mig göra en sammanfattning om unionens Medelhavspolitik, eftersom vi i dag som ni vet står inför den fjärde konferensen med utrikesministrarna inom Europa-Medelhavspartnerskapet, vilken skall hållas i Marseille.
Ni vet vilken betydelse det franska ordförandeskapet fäster vid förstärkningen av Medelhavsdimensionen i unionens yttre förbindelser, och att vi till och med gjort det till en av våra prioriterade frågor under detta halvår.
Det är för övrigt också anledningen till att vi insisterar på att en sammanfattning skall göras över de fem första årens genomförande av Barcelonaprocessen, just för att vi i Marseille skall kunna fastställa nödvändiga riktlinjer.
Kommissionär Patten, som jag vill tacka, formulerade i sitt meddelande " Förnyelse av Barcelonaprocessen " intressanta diskussionsvägar i detta hänseende.
Brok hänvisade till den gemensamma strategin för Medelhavet som antogs i juni i Feira.
Det är ett viktigt och användbart bidrag.
Till skillnad från Europa-Medelhavspartnerskapet som enar de femton medlemsländerna med de tolv partnerländerna vid Medelhavets södra kust handlar det framför allt om ett verktyg för intern disciplin i unionen, som på sätt och vis är avsett att förstärka enhetligheten och samordningen för samtliga gemenskapsinstrument och medlemsstaternas politik när det gäller Medelhavsområdet.
Prioriteringar för att genomföra denna gemensamma strategi har redan fastställts av ordförandeskapet och lades fram för ministerrådet i september förra året.
Ordförandeskapet har särskilt ansträngt sig för att fastställa de områden där unionen och dess samarbetspartner i söder borde satsa sina ansträngningar för att ge ny fart åt Barcelonaprocessen, särskilt en ökad dialog på det politiska och ekonomiska planet, större effektivitet när det gäller gemenskapsstöd, genomförande av ett samarbete under regional nivå och integrationen syd-syd eller en kapacitetsökning för initiativ inom området rättsliga och inrikes frågor.
Det är också vår målsättning för konferensen i Marseille.
Under de två mötesdagarna räknar ordförandeskapet med att med allas hjälp lyckas ge ny fart åt denna process.
Det skulle sannolikt vara överflödigt att jag i detalj här erinrar om det politiska sammanhang som konferensen hålls i.
Men jag anser uppriktigt att de nuvarande svårigheterna i Mellanöstern gör denna Europa-Medelhavsdialog mer nödvändig än någonsin.
Det är alltså inte för att situationen är svår i Mellanöstern som konferensen i Marseille skall sänka sina ambitioner.
Jag säger naturligtvis inte att den nuvarande situationen inte får någon inverkan på detta möte.
Jag tänker särskilt på freds- och stabilitetsstadgan, som varit föremål för en mycket fördjupad diskussion mellan de 27 parterna, men vars antagande sannolikt kräver en lugnad regional miljö.
Brok, som nu är här, frågade just om de förseningar som konstaterats i förhandlingen.
Skall man tala om försening?
Att diskussionen är lång och ibland känslig, det är säkert, jag skulle till och med vilja säga att det är normalt, med tanke på bl.a. den politiska situationen i Mellanöstern.
Det grundläggande är, enligt min mening, att vi fortsätter arbetet och att projektet inte överges.
I det hänseendet tror jag att de 27 parterna är fast beslutna att anta denna text så snart omständigheterna medger det.
Vi får inte glömma att Barcelonaprocessen är ny, det är bara fem år sedan den inrättades.
Och när vi inledde partnerskapet 1995 var vi för övrigt medvetna om att vi inledde ett långsiktigt arbete.
Det fanns inget självklart i att från den ena dagen till den andra få 27 så olika parter att samsas i ett ofta spänt politiskt sammanhang, ibland mer än så, och i en så speciell form som Barcelona.
Men vi lyckades upprätthålla dialogen även när det gäller ämnen som ibland är känsliga, exempelvis stabiliteten, terrorismen, emigrationen och de mänskliga rättigheterna.
Ni kan vara övertygade om att vi absolut har för avsikt att fortsätta i den riktningen.
Detta samarbete inom politik och säkerhet, det man kallar det " första avsnittet " inom Barcelona, är grundläggande, även om vi vet att det är det känsligaste och det längsta att genomföra.
Men vi har också de andra " avsnitten " inom Barcelona, det ekonomiska och finansiella avsnittet, å ena sidan, och det sociala, kulturella och mänskliga å den andra.
Och detta leder mig till att betona en grundläggande princip när det gäller unionens Medelhavspolitik, och jag skall därmed svara direkt på Broks fråga.
Jag tänker på universaliteten i processen med parallell och balanserad utveckling av dessa tre avsnitt, som är grunden till andan och det specifika med Barcelona och som vi måste bevara.
Och även om det stämmer att det är det ekonomiska avsnittet inom Barcelona som trots sin långsamhet fungerar bäst, är det viktigaste att inte förlora denna universalitet ur sikte, för utan den skulle processen vara dömd att bara vara en enkel frihandelszon bland andra, utan politisk vision, utan mänsklig vision på lång sikt, och det skulle vara beklagligt.
Våra samarbetspartner i Medelhavsområdet är våra närmaste grannar.
Vi har mycket gemensamt med dem, ett arv, en historia, en kultur, handel och gemensamma intressen.
Och slutligen, såsom Brok också betonat, har vi utmaningar att anta tillsammans mot rasismen, intoleransen och främlingsfientligheten.
Stora projekt erbjuds även samarbetet när det gäller kampen mot all slags illegal handel, migration, och förstärkning av rättstaten.
Vi européer har en erfarenhet att föra fram.
Det ligger också i vårt intresse att åtfölja våra partner i deras process med att genomföra strukturreformer, modernisera och öppna ekonomierna för konkurrensen.
Den nya impuls vi vill ge till processen i Marseille bör därför stödja sig på alla de politiska och ekonomiska komponenterna som, jag upprepar det, kompletterar varandra och är olösligt förbundna med varandra.
Barcelona är en process, ett ambitiöst partnerskap, som kräver medel som är anpassade till de målsättningar det tilldelats.
Brok tar upp de finansiella resurserna.
De kommer självfallet aldrig att vara tillräckliga.
Utmaningarna är sådana, behoven i länderna i söder är så stora att unionens medel alltid kommer att förefalla otillräckliga, särskilt som unionens yttre åtaganden har ökat på ett fantastiskt sätt under de senaste åren.
Det är en debatt vi fört vid flera tillfällen i rådet, det vet ni, och som står i centrum, det tror jag att jag kan säga, för den reform som inletts på initiativ av kommissionär Patten.
Faktum kvarstår att rådet ansträngt sig, särskilt sedan 1995, för att förse Medelhavsområdet med större medel, som står i proportion till partnerskapets utmaningar.
Det franska ordförandeskapet satsade på det redan 1995 bl.a. vid Europeiska rådet i Cannes, där vi lyckades att på nytt balansera medlen för Medelhavspolitiken jämfört med dem som var avsedda för länderna i Central- och Östeuropa.
Det är i den andan som Meda-programmet I inleddes med 3,4 miljarder euro vilka utnyttjats mellan 1995 och 1999.
Det fleråriga beloppet skall nu fastställas för perioden 2000-2006, och jag kan bara önska - jag kan inte ge några siffror på detta stadium - att det är i nivå med unionens Medelhavsambitioner.
Som ni vet försöker vi för närvarande att åstadkomma ett avtal med de femton medlemsstaterna, vid behov genom att hålla ett extraordinärt råd i morgon, i Marseille.
Vi har redan lyckats komma överens om villkoren för budgetförordningen för Meda II.
Jag tror att vi i framtiden kommer att förfoga över ett instrument som är effektivare, snabbare, synligare och alltså totalt sett mer trovärdigt.
Förvaltningen av programmet kommer att förenklas, och återbetalningar och utbetalningar kommer att påskyndas.
Och sedan har vi också lånen från EIB som är grundläggande för partnerländernas utveckling, bl.a. tack vare de stora infrastrukturprojekten.
Jag tror att med ett mandat på flera miljarder euro för Medelhavsområdet perioden 2000-2007 kommer vi att kunna motsvara förväntningarna från våra partner i söder under de kommande åren, och det är nödvändigt.
I dag när vi står inför Marseille önskar det franska ordförandeskapet självfallet att denna Medelhavsprioritering för unionen skall bekräftas, även i ekonomiska termer.
I verkligheten handlar det inte längre, såsom 1995, om att återupprätta en balans med östra Europa utan det gäller även att förbereda den framtida utvidgningen av unionen.
Vi får inte glömma att Barcelona, liksom unionens samtliga yttre förbindelser, är en fullständig del av gemenskapens regelverk och att det är lämpligt att kandidatländerna förbereder sig för att se Medelhavsländerna som privilegierade samarbetspartner, eftersom de är privilegierade partner för vårt Europa.
Här finns en stor utmaning för det framtida Europa, vars gravitationscentrum, det stämmer, kommer att flytta sig österut på kontinenten, men utan att det står i motsatsställning till södern.
Ytterligare en anledning i våra ögon att bekräfta Medelhavsdimensionen för unionen som vill vara en global aktör i världen och för vilken Medelhavet bör fortsätta att vara " ett hav som enar ", ett " mare nostrum " på latin.
