# ID: svediakorp-gov406368
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 615
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill i slutet av denna debatt påpeka att det naturligtvis finns ett samband mellan kommissionens rapport om framsteg som gjorts i Turkiet, respektive inte gjorts, och partnerskapet inför anslutningen.
Flera talare har ju kritiserat att kommissionen inte har berört vissa problem.
Jag kan bara anta att dessa talare inte har läst rapporten, ty alla de problem som nämnts här, och som man påstår att kommissionen inte har tagit upp, behandlas i rapporten.
Det stämmer inte heller att det kurdiska problemet inte nämns vid namn.
När det handlar om kurdiskt språk, kurdisk kultur, kurdiska bosättningar, kurdiska partier, sägs det naturligtvis också: kurdisk.
Den som säger att ordet eller begreppet " kurdisk " inte förekommer, har uppenbarligen inte läst rapporten.
Jag måste försvara mig mot att man här ger intryck av att rapporten år 2000 avviker i terminologi från rapporten år 1999.
Det är inte fallet.
Det nya är partnerskapet inför anslutningen, och i partnerskapet inför anslutningen finns det ett mycket viktigt konstaterande.
Där sägs det nämligen att kandidatlandet skall behandla alla frågor som tas upp i lägesrapporten.
Där finns det alltså en inre relation.
Partnerskapet inför anslutningen som sådant är ett mycket balanserat dokument, som huvudsakligen stöder sig på slutsatserna från Helsingfors.
Jag måste nog meddela parlamentet att det här uppenbarligen hos den ene eller andre talaren uppstått det felaktiga intrycket att detta redan är verklighet.
Vi har ett förslag, och jag är nu i eftermiddag inte i stånd att säga er om detta projekt kommer att lämna förslagsstadiet, i synnerhet inte om parlamentet följer de förslag som under förmiddagen och eftermiddagen lagts fram här.
Det anstår mig inte att ge parlamentet råd eller kritisera det, och det gör jag inte heller.
Jag måste bara påpeka de konsekvenser som besluten kan få.
Om ni behandlar den armeniska frågan i samband med anslutningen till EU, så beakta vad jag säger: Om man tar upp den armeniska frågan i samband med anslutningen till EU - då kommer det projekt vi talat om i dag aldrig att påbörjas, så enkelt är det.
Om de slutsatser från Helsingfors som rör lösningen av Cypernfrågan ändras på så sätt som några talare här har krävt, nämligen att lösningen av Cypernfrågan skall sättas som villkor för en anslutning, då kommer projektet också att misslyckas.
Just detta ändrade vi ju förra året med stort bifall från Europaparlamentet.
Vi har tidigare sagt att det inte är något villkor, och av Turkiet kan man ju bara kräva att det seriöst gör allt som är möjligt för att komma fram till en lösning.
Men vi skall ändå aldrig glömma bort att det behövs två för att lösa detta problem, och inte bara en.
Därför kan ni av Turkiet följaktligen inte begära mer än seriösa, konstruktiva och trovärdiga ansträngningar, men lösningen kan ni bara begära av dem som tillsammans har föresatt sig att lösa problemet.
Slutligen är det viktigt för mig att än en gång påpeka att vi med Helsingforsstrategin har gett Turkiet ett erbjudande.
Nu gäller det att genomföra första steget i denna Helsingforsstrategi, och jag anser att det är ojust att göra den bedömningen att denna strategi redan har misslyckats, trots att det första steget överhuvud taget inte tagits.
Nu handlar det om att ta det första steget, och det är ert ansvar som ledamöter i Europaparlamentet att besluta om huruvida vi kan ta detta första steg eller inte.
