# ID: svediakorp-gov406366
# author: Korakas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är inte möjligt för oss att rösta för Morillons betänkande då vi är säkra på att - i motsats till vad som hävdas, men också till vad många hoppas i Turkiet - anslutningsprocessen inte kommer att förbättra folkens liv.
Tvärtom, kommer det att försämras.
Det mål som betänkandet objektivt sett tjänar märks i förslaget till resolution i vilket man framhåller Turkiets bruttonationalprodukt, den stora andel av landets transaktioner som sker med Europeiska unionen, de antifolkliga liberala ekonomiska reformerna, påskyndandet av privatiserandet och förstärkandet av den fria marknadens regler som det turkiska parlamentet röstade fram efter krav från Internationella valutafonden.
Karaktäristisk är även den glädje som uttrycks i resolutionen rörande Turkiets avsikt att ställa en militär styrka till förfogande inom ramarna för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Vi talar alltså om Turkiets ännu större underkastelse i samband med de ekonomiska, politiska och militära mål som storfinansen inom EU ställer upp.
Vi bortser naturligtvis inte från de positiva inslagen i resolutionen, t.ex. de mänskliga rättigheterna, trots att den felaktigt uppfattar regimens konststycken för framsteg och bortser från de 10 000-15 000 politiska fångarna.
Positivt är också att Cypern-frågan och begäran om tillbakadragande av ockupationstrupperna tas upp samt behovet av respekt för Europadomstolens beslut såsom i fallet Loizidou, behovet av en politisk lösning på frågan om kurderna samt bombanfallen mot Irak.
Vi är dock rädda för att detta ännu en gång utgör önsketänkande.
Varför ingår förresten inte allt detta i Europeiska kommissionens rapport?
För oss återstår den grundläggande frågan: I motsats till vad många hävdar har Turkiet som sedan 1995 ingår i tullunionen och 1999 utnämndes till kandidatland, inte bara låtit bli att förbättra livet för sitt folk utan, inom vissa områden, försämrat det.
Säkert kommer anslutningsprocessen och själva anslutningen att försämra deras liv, framför allt inom det ekonomiska och det sociala området.
Det är också säkert att oavsett sättet för finansiering så kommer den att användas till att stärka landets repressiva mekanismer och till att uppmuntra regimen att fortsätta sin nuvarande politik.
Vi känner för övrigt inte igen rollen som försvarare av de mänskliga rättigheterna hos Europeiska unionens härskande kretsar.
Deras verksamhet har hittills visat på det motsatta.
Av just den anledningen, alltså av solidaritetskänslor gentemot Turkiets folk sätter vi oss emot landets anslutning och följaktligen är vi också emot rapporter och betänkanden som stöder detta.
