# ID: svediakorp-gov406359
# author: Boudjenah (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 201
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Turkiets anslutning till Europeiska unionen har blivit en viktigare fråga än någonsin på dagordningen.
Jag hör inte till dem som utnyttjar det religiösa argumentet för att skjuta upp detta perspektiv.
Det kan emellertid inte vara en formalitet.
Jag tänker här på erkännandet av det armeniska folkmordet 1915.
När nu Frankrike är ordförandeland har senaten äntligen genomfört denna starka handling, två och ett halvt år efter nationalförsamlingen.
Att erkänna detta folkmord innebär för den skull inte att Turkiet skulle vara en barbarisk stat.
Tvärtom kan en nation bara växa genom att se sitt förgångna i ansiktet.
Hur skulle Europa kunna vara trovärdigt inför våldet som begås i dag i världens stater, vilket ibland går så långt som till folkmord, om vi välkomnade Turkiet genom att sopa undan historien?
Vidare är förnekandet och bekämpandet av det kurdiska folket fortfarande lika upprörande som oacceptabelt.
Parlamentsledamoten Leyla Zana, mottagare av Sacharovpriset, som fängslades 1995 enbart för att ha talat kurdiska i det turkiska parlamentet, sitter fortfarande i fängelse.
Vårt parlament har bekräftat dessa uppgifter vid flera tillfällen.
Inget skulle motivera att vi bortser från dem i dag.
