# ID: svediakorp-gov406357
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar kolleger!
Som rådets ordförande sade i morse är vår debatt mycket aktuell då den sammanfaller med de texter som kommissionen har förberett, alltså betänkandet om Turkiets framsteg och, naturligtvis, framför allt texten om partnerskap.
Det är det första allvarliga steget som tas i Turkiets anslutningsprocess för att denna skall gå in i den praktiska tillämpningsfasen.
Vi å vår sida anser att detta är något vi bör välkomna.
Turkiet har med all sin olikhet alltid utgjort en oskiljbar del av den europeiska verkligheten.
Den gamla rivaliteten kan inte medföra att man bortser från Turkiets närvaro i de europeiska ländernas liv.
Om Europa på ett positivt sätt lyckas ta emot och ansluta Turkiet, med dess olikhet, till sin gemenskap, kommer, tror jag, ett mycket stort politiskt och kulturellt steg att ha tagits av Europa.
Våra värderingars allmängiltighet kommer att bekräftas, det vill säga värderingar som inte bygger på att parternas särdrag utplånas utan på att deras olikheter och särskiljande egenskaper förenas till en helhet.
För att kunna förenas till en helhet krävs naturligtvis att det också finns någon gemensam grund.
Den gemensamma grunden har vår föredragande, med sitt verkligen utmärkta betänkande som jag vill tillägga att även jag gratulerar honom till, utforskat och påvisat för Turkiet.
Den gemensamma grunden heter demokrati och förutsätter yttrandefrihet, alltså samma mänskliga och politiska rättigheter för alla, oberoende av etnisk härkomst, och rätten att fritt utse regering genom fria val, med verkligt fria val och endast med fria val, något som naturligtvis är oförenligt med autonoma maktcentra, och ännu mer om det är fråga om autonoma centra för en militär övermakt.
Om det är något man skulle vilja att Morillons betänkande mera gick in på så är det på denna punkt gällande behovet av ökad tydlighet så vitt gäller det omöjliga att få en fungerande demokrati och anslutning av Turkiet utan att den i konstitutionen fastlagda militära övermakten avskaffas.
Demokratin är oförenlig med väpnade styrkor som institutionaliserade politiska funktioner och naturligtvis står den även i motsatsställning till faktiska ingrepp av armén i det politiska livet, vare sig det sker med konstitutionell täckning eller inte.
Av ett demokratiskt land är det naturligt att man kräver ett fredligt sinnat agerande gentemot dess grannar, särskilt då de också råkar vara blivande partner.
Med tanke på detta är det passande att på ett fördömande sätt omnämna det turkiska flygvapnets bombanfall i Kentakor samt att understryka och erinra om den turkiska regeringens skyldighet att villkorslöst stödja förhandlingarna mellan turkcyprioter och grekcyprioter.
Det oroar oss, herr talman, att det från turkiskt officiellt håll och från den turkiska pressen för närvarande inte märks några uppmuntrande reaktioner i den riktningen, utan förmodligen pågår försök till motsatsen.
Jag hoppas att Turkiet kommer att se över frågan igen på ett mer seriöst sätt och inse sina skyldigheter.
