# ID: svediakorp-gov406352
# author: Sommer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som ledamot i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Turkiet ägnar jag mig intensivt åt Turkiets framtida anslutning.
Jag skulle i dag särskilt vilja understryka kollegan Morillons krav att inrätta ett europeisk-turkiskt forum i denna kammare, och dessutom rikta kravet till de nationella parlamenten i våra medlemsstater att behandla Turkiets framtida anslutning offentligt.
Detta är viktigt både för Turkiet, och i hög utsträckning för medlemsstaterna själva, respektive för våra medborgare.
Våra regeringar röstade i Helsingfors för Turkiets kommande anslutning.
Respektive befolkning överraskades av detta beslut, och många kan ännu inte förstå det, ty man ger inte heller det egna folket något diskussionsforum, vilket leder till att man talar om denna fråga i skymundan, utan sakkännedom och utan kunskap om bakgrunden till Helsingforsbeslutet.
På så vis uppstår en anti-hållning, som vi inte har råd med i unionen med tanke på de många turkiska migranter som redan bor hos oss, och med tanke på den växande främlingsfientligheten.
Mina turkiska kolleger från den Stora turkiska nationalförsamlingen beklagar också detta missförhållande, nämligen att ingen uppenbarligen vill tala med dem, ingen från de nationella regeringarna eller parlamenten, och knappast inte heller någon ur de europeiska institutionerna.
Naturligtvis finns det informella samtal, men så gott som inga officiella möten äger rum.
Man skulle kunna få det intrycket att det finns ett slags gentlemen ' s agreement om att man bara talar i skymundan i stilla kammare om Turkiets anslutning.
Vad är man rädd för?
Var Helsingforsbeslutet ändå överilat?
Rådets och kommissionens eufori i början har tydligt försvagats.
Turkiet har hittills just när det gäller de politiska kriterierna inte uppnått några väsentliga framsteg, förutom avsiktsförklaringar.
Desto viktigare är det nu, nästan ett år efter Helsingfors, att diskutera Turkiets anslutningsperspektiv i våra nationella parlament och med våra medborgare.
Det är vi skyldiga både Turkiet och vår egen befolkning.
En sådan diskussion kan kanske också bidra till att integrera de migranter från Turkiet som lever hos oss.
