# ID: svediakorp-gov406330
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 231
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- Jag lade ner min röst om stadgan om grundläggande rättigheter då jag anser att vi innan vi godkänner eller förkastar den, borde ha vetat hur Europeiska rådet i Nice skulle behandla den.
Kommer dessa bestämmelser i framtiden att främst vara av uttalandekaraktär eller tvärtom att bli bindande för gemenskapsinstitutionerna och de europeiska medborgarna?
Vi känner väl till majoritetens inställning i detta parlament.
Entusiasterna för en europeisk federalism ser i denna lista över rättigheter embryot till en framtida europeisk konstitution, vilken medlemsstaternas nationella konstitutioner skall anpassas till.
Vi förstår deras inställning då de försöker ge en kvalitativ politiskt annorlunda betydelse åt en text om grundläggande rättigheter, som inte bara är vag och allmän utan också av diskutabel nytta för EU som inte har några allvarliga brister, varken på ett normativt plan eller när det gäller försvaret av och tillämpningen av dessa rättigheter.
Lyckligtvis tycks de nationella regeringarnas inställning vara en förnuftig väg, det vill säga att anta stadgan med en rent politisk omfattning och inte bindande.
Den stora politiska debatten om stadgan kommer alltså att ske först mellan de nationella regeringarna och därefter möjligen när detta parlament får konfronteras med dess beslut.
Därför, och i konsekvens med vad jag skrev i inledningen av denna röstförklaring, kan jag inte göra annat än att lägga ner min röst.
