# ID: svediakorp-gov406315
# author: Berthu, Bonde, Camre, Deva, Hannan, Helmer, Ribeiro e Castro & Sumberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) SOS Demokrati förkastar stadgan om de grundläggande rättigheterna av tre skäl.
För det första därför att den är onödig.
För det andra därför att den är odemokratisk.
Och för det tredje därför att den förmodligen kommer att begränsa, i stället för att utöka, de europeiska folkens frihet.
Vi skall i tur och ordning ge en kort förklaring till dessa tre invändningar.
Ratificeringen av stadgan om de grundläggande fri- och rättigheterna skulle vara ett av de mest ambitiösa steg som någonsin tagits av Europeiska unionen.
Innan vi gör något som kommer att få en så stor betydelse, bör vi ställa oss frågan: Var i Västeuropa sker dessa hemska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som detta dokument skall ta itu med?
Det handlar trots allt om 15 moderna demokratier, inte 15 länder som fungerar som Rwanda.
Alla medlemsstater har redan åtagit sig att följa Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och en rad mindre avtal.
Varför måste EU klampa in på detta område?
Ingen har ännu besvarat denna fråga.
Faktum är att Roman Herzog, ordförande i den ifrågavarande konventionen, har hävdat att stadgan inte kommer att skapa några nya rättigheter.
Om så är fallet verkar det vara konstigt att man genomför en så omfattande konstitutionell revolution för en sådan liten förbättring.
De mänskliga rättigheterna är kanske inte direkt hotade i EU, men det är demokratin med politiskt ansvar.
Stadgan kommer att engagera Europeiska gemenskapernas domstol i en rad politiska beslut, inom områden som är så mångskiftande som arbetsrätt, flyktingpolitik, invandring och familjerätt.
Mot bakgrund av att ingen har valt domarna, så representerar detta en minskning av den demokratiska förvaltningen.
Stadgan kommer dessutom att förplikta EG-domstolen att fälla nationella rättsakter, eller t.o.m. bestämmelser i de nationella författningarna, inom åtskilliga nya politikområden.
Då EG-domstolen, på grundval av den långt mer begränsade texten i de befintliga Europafördragen, redan uppvisat en oroande tendens till rättslig aktivism, kommer förmodligen detta problem att bli särskilt akut.
Även de som accepterar en skriftlig EU-författning bör tveka när de reflekterar över vissa bestämmelser i stadgan.
Av största vikt är artikel 52, i vilken man anger att de rättigheter som det hänvisas till på andra ställen i dokumentet kan åsidosättas när de strider mot " allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen ".
Detta återinför begreppet " raison d ' Etat ", som Europarådet försökt att få bukt med under de senaste 50 åren.
Rätten för en regering att godtyckligt åsidosätta sin egen författning är den karakteristiska definitionen av en diktatur.
I Tyskland under nazitiden, t.ex., fanns denna bestämmelse i den s.k. lagen om bemyndigande (Enabling Act).
Något som är mindre dramatiskt, men inte mindre viktigt, är att stadgan är dåligt formulerad.
Vi kan t.ex. ta artikel 21, i vilken man förbjuder " All diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ... ".
Om man tar detta bokstavligt, skulle denna artikel innebära att ett socialistiskt parti inte fick diskriminera konservativa personer som ville vara kandidater i partiet, eller att ett operasällskap måste erbjuda soprantjänster till män.
Det går inte att förutsäga hur dessa vagt formulerade bestämmelser kommer att användas i händerna på en aktivistisk domstol.
De mänskliga rättigheterna respekteras redan i EU, och de skyddas av de nationella författningarna i enlighet med de olika medlemsstaternas sedvänjor.
Genom stadgan skapas nu en mekanism för att begränsa eller åsidosätta dessa rättigheter, utan att ens göra anspråk på att erbjuda några nya.
Många européer skryter stolt med att vi har rätt att göra vad vi vill, så länge det inte är uttryckligen förbjudet i lag.
Ändå föreslår man nu att vi skall " få " våra rättigheter av domarna vid EG-domstolen.
SOS Demokrati förkastar idén om att vi skall vara beroende av EU för att få ta del av våra egna fri- och rättigheter.
Aldous Huxley sade: " Rättigheter är inte något man får: man tar dem ".
