# ID: svediakorp-gov406297
# author: Cohn-Bendit (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 508
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Herr Morillon!
Jag lyckönskar er till ert betänkande, men tyvärr har ni inte, har vi inte, lyckats lösa alla problem.
Det är till att börja med självklart att den strategi som består i att godkänna Turkiets ansökan var bra.
Det var en bra strategi - såsom kommissionären påpekade - eftersom den debatt som i dag äger rum i Turkiet om integrationen i Europa är detsamma som en debatt för en radikal reform av detta lands politiska situation.
Vi befinner oss i en historiskt viktig fas för Turkiet, som gått från debattstadiet till det praktiska stadiet, dvs. inrättandet av reformer av konstitutionen och lagarna, med exempelvis amnesti för fångar som fängslats för åsiktsbrott.
Turkiet har detta stadium framför sig.
Vi måste vara tydliga: det kan inte bli några andra stadier utan att Turkiet gått från diskussionsstadiet till det praktiska stadiet.
Det är exakt vad som sägs i Morillons betänkande.
Sedan har vi situationen på Cypern, och där måste vi säga till Turkiet att det är otänkbart att landet inte godtar det som beslutats vid Europadomstolen i Strasbourg.
Turkiet har dömts flera gånger.
Landet måste utan dröjsmål böja sig för besluten från Europadomstolen, som ett tecken på att de accepterar de internationella förbindelserna såsom de fastställts av oss, och inte bara av dem.
Vi kommer därmed till det grundläggande problemet.
Det finns i detta parlament och i medlemsstaterna flera strategier.
De finns de som är för Turkiets ansökan och anslutning och som vill att denna ansökan skall gå via en fördjupad reform av det turkiska samhället.
Och sedan har vi dem som är emot anslutningen och som styr den nödvändiga debatten om politiken och reformerna i Turkiet för att flytta Turkiet långt ifrån Europa.
Det är självklart att det turkiska samhället känner exakt denna motsättning.
Det är anledningen till att det sista problemet som måste lösas, folkmordet i Armenien, har en sådan betydelse.
Ingen här, framför allt inte jag, nekar till att det förekommit ett folkmord av armenier under den sista epoken av det ottomanska riket.
Det är en tydlig självklarhet på samma sätt som det är självklart att Turkiet, på samma sätt som varje civiliserat samhälle, måste vänja sig vid tanken att ta sig an det förgångna, hur fruktansvärt det än varit.
Det är ett ideologiskt och civilisationsmässigt sine qua non-villkor för att få bli medlem i Europa.
Det finns också en annan fråga: om vi skall rösta i dag kommer majoriteten av min grupp att rösta för denna resolution.
Personligen är jag inte övertygad om nyttan av denna handling, eftersom jag vill flytta debatten så att den äger rum inom Turkiet.
Det betyder att jag föreslår att Europaparlamentet självt arrangerar en debatt om folkmordet i Armenien, då kommer majoriteten att instämma och vi förlänger debatten i Turkiet.
