# ID: svediakorp-gov406293
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,195
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill till att börja med tacka ledamöterna Morillon och Seppänen så hjärtligt för deras mycket konstruktiva och politiskt mycket kloka betänkanden, och säga att denna debatt äger rum vid en mycket gynnsam tidpunkt, nämligen vid en tidpunkt när vi är i stånd att välja en kanske avgörande inriktning på förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet.
Kommissionen har, som ni vet, under den gångna veckan inte bara lagt fram lägesrapporten för år 2000, utan för allra första gången i historien när det gäller våra förbindelser också ett förslag till ett partnerskap inför anslutningen.
Jag är lycklig över att kunna säga att den turkiska regeringen under mellantiden har erkänt detta partnerskap inför anslutningen som grund för ett fortsatt samarbete, så att vi kan hysa en berättigad förhoppning att uppnå just det som vi vill uppnå, nämligen att med vår politik hjälpa reformkrafterna i Turkiet, ge ny kraft åt reformprocessen och driva den framåt med tanke på det medlemskap som eftersträvas i Europeiska unionen.
Föreliggande förslag till resolution i parlamentet understryker ju vårt gemensamma mål att föra Turkiet närmare Europeiska unionen.
Man måste alltid mycket tydligt säga att det är vårt europeiska strategiska intresse att förankra Turkiet fast och varaktigt i vår värdegemenskap.
Vi vill ha Turkiet som ett modernt och öppet land, där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras, rättsprinciper utövas, och där minoriteter skyddas och respekteras.
Vi kan redan i dag säga att Helsingforsprocessen har utlöst många intressanta och viktiga utvecklingsprocesser.
I Turkiet har de första tecknen börjat synas på att en reformprocess har påbörjats, en process med grundläggande och långtgående politiska reformer.
Det grekisk-turkiska förhållandet har tydligt förbättrats.
Bara för några dagar sedan bekräftade den grekiske och den turkiske utrikesministern att båda länderna vill enas om och genomföra fortsatta förtroendeingivande åtgärder, både bilateralt och inom ramen för Nato.
Slutligen måste jag säga att även Cypernsamtalet ju har återupptagits inom FN: s ram.
Hittills har redan fem samtalsrundor ägt rum.
Detta i sig är redan ett viktigt framsteg.
Men det gäller, vilket kommissionen i sin lägesrapport mycket tydligt har påpekat, att Turkiet, liksom alla andra kandidatländer, inom ramen för förberedelserna för anslutningen måste uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Vår huvudsakliga uppmärksamhet riktas för ögonblicket på de politiska kriterierna, ty om de politiska kriterierna inte uppfylls fullständigt kommer frågan om att ta upp anslutningsförhandlingar inte att ställas.
Jag upprepar: Frågan om att ta upp anslutningsförhandlingar uppkommer först när vi kan konstatera att de politiska villkoren uppfyllts.
Det är inte fallet i dag.
Man har ofta uttalat sin oro här i parlamentet.
Jag bekräftar än en gång att vi måste oroa oss för den otillräckliga respekten för de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter, att vi måste oroa oss över att arméns roll är förankrad i författningen, att vi fortfarande är djupt oroade över läget för befolkningen av kurdisk härkomst och över undantagstillståndet i de återstående fyra provinserna i sydost.
Men jag har sagt att Helsingforsprocessen också redan gett en positiv utveckling, positiva resultat.
Det viktigaste för mig är att efter Helsingfors har en debatt om villkoren för en anslutning av Turkiet till EU utlösts i Turkiet, bland den turkiska allmänheten, en debatt som stöds och krävs av reformkrafterna i landet.
Ett exempel på detta är rapporten om tortyr i Turkiet från utskottet för mänskliga rättigheter i den turkiska nationalförsamlingen, men också den turkiska regeringens motsvarande beslut om anpassning av den turkiska författningen och det turkiska rättssystemet till Europeiska unionens värderingar.
Det som är avgörande är att allt som tillkännages och som diskuteras i Turkiet nu också verkligen genomförs.
Jag tror att det av oss framlagda partnerskapet inför anslutningen är det bästa sättet att underlätta detta genomförande och samtidigt se till att Europeiska unionen har nödvändigt inflytande på själva processen.
Vi har nämnt de prioriteringar på kort och medellång sikt som Turkiet bör genomföra inom ramen för ett nationellt program, så att Köpenhamnskriterierna uppfylls.
Detta kommer sedan det ekonomiska samarbetet att inriktas på.
Vårt dokument beskriver i sin politiska del de grundläggande och långtgående politiska reformerna.
Dessa inkluderar de författningsmässiga garantierna för yttrande-, församlings- och religionsfrihet, avskaffande av dödsstraffet, stopp för allt utövande av tortyr, anpassning av militärens roll till spelreglerna i ett demokratiskt samhälle, upphävande av undantagstillståndet i landets sydöstra del, samt garanti för kulturella rättigheter för alla turkar, oavsett nationell härkomst.
Jag har i mina kontakter med den turkiska regeringen alltid påpekat att Europeiska unionen förväntar sig ett fast åtagande från Turkiets sida att vidta konkreta åtgärder för att genomföra dessa reformmål.
Men jag måste också säga att jag är övertygad om att den turkiska regeringen är fast besluten att ta itu med de nödvändiga reformåtgärderna.
President Sezar har i sitt tal inför det turkiska parlamentet förra månaden med all tydlighet sagt varför det för Turkiet inte finns något alternativ till denna reformkurs.
Jag ansluter mig fullständigt till det som den turkiska presidenten sade: Turkiet måste bli en fullständig demokrati, inte bara därför att Europeiska unionen begär det, utan därför att det turkiska folket förtjänar det.
Allt detta betyder att vi fortfarande har mycket arbete framför oss.
Det gäller för övrigt också för uppfyllandet av de ekonomiska kriterierna och förmågan att överta gemenskapens regelverk.
Också här ser jag en stor överensstämmelse med Morillons betänkande.
Som ni vet föreslog kommissionen i juli en förordning som utgör den rättsliga grunden för partnerskapet inför anslutningen och samtidigt skapar en enhetlig ekonomisk ram.
Denna text är nu framlagd för er för yttrande.
Jag vill utnyttja tillfället i denna debatt och be er att stödja detta förslag.
Utan denna rättsliga grund kan partnerskapet inför anslutningen inte utveckla sina - som jag säkert tror - positiva politiska effekter, eftersom partnerskapet inför anslutningen då inte kan beslutas.
Vi kräver långtgående reformer av Turkiet som kandidat till Europeiska unionen.
Men det betyder att vi omvänt också måste vara beredda att stödja Turkiet i dess reformprocess, vilket vi ju också gör i fråga om alla andra kandidatländer, med avsevärt större ekonomiska anslag.
Som ett möjligt bidrag till detta har kommissionen lagt fram förslaget att Turkiet skall erhålla en kredit från Europeiska investeringsbanken om cirka 450 miljoner euro.
Den skall i synnerhet tjäna till att förbättra konkurrenskraften för det turkiska näringslivet på den europeiska inre marknaden.
Genomförandet av de nödvändiga politiska reformerna kommer att utgöra en tyngdpunkt - om inte rentav tyngdpunkten - i förbindelserna mellan unionen och Turkiet.
Jag finner det mycket positivt att ni kommer att diskutera denna fråga med era turkiska kolleger vid den gemensamma parlamentarikerkommittén nästa vecka.
Jag välkomnar också de förslag som ställts i det aktuella betänkandet om intensifieringen av det parlamentariska samarbetet och det civila samhällets starkare roll.
Jag tackar för er uppmärksamhet!
(Applåder)
