# ID: svediakorp-gov406285
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr minister, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Kommissionen skulle till att börja med vilja ansluta sig till vad ordförande Moscovici har sagt, och välkomna det grundläggande bidraget från ledamöterna i Europaparlamentet till debatten, till konventet, och särskilt den roll som Mendes de Vigo har spelat i konventets presidium för att utarbeta stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Jag skulle också vilja betona den mycket viktiga roll som spelats av ordförande Herzog som fick oss att inte bara utarbeta stadgan som om den skulle bli tvingande, det var grundläggande, utan som också spelat en avgörande roll i den politiska förhandlingen, vilket gjort det möjligt för oss att uppnå ett samförstånd.
Ett samförstånd som jag tror vi för våra medborgare kan presentera som européernas gemensamma syn på de grundläggande rättigheternas roll i vårt gemensamma äventyr för att det tjugoförsta århundradets europeiska union skall se dagens ljus.
Vi har redan talat mycket om mervärdet av denna stadga.
Jag skulle bara vilja betona två saker, som enligt kommissionens uppfattning är grundläggande.
Till att börja med principen om rättigheternas odelbarhet: man kan inte se principen om odelbarhet av de politiska och ekonomiska och sociala rättigheterna som en mindre fråga eller som en uppgörelse med det förflutna.
Tvärtom.
Principen om de grundläggande rättigheternas odelbarhet är en politisk kompromiss gentemot framtiden, framför allt vid ett tillfälle då vissa anser att den vilda globaliseringen, eller finansmarknadernas herravälde, måste garanteras genom att medborgarnas sociala rättigheter offras.
Det är viktigt att säga att denna stadga inte är en ideologis gisslan.
Den är gisslan hos människans centrala värderingar i den europeiska konstruktionen å ena sidan, och å andra sidan är stadgan gisslan hos en viss bild av den sociala modellen, en social modell där solidaritet och respekt för de grundläggande rättigheterna är förenliga med den ekonomiska konkurrenskraften på världsnivå.
Det är inte någon liten sak, det är en politisk stadga för framtiden.
Det finns ytterligare ett mervärde: det är principen om de grundläggande rättigheternas universalism.
I det hänseendet vill jag betona att det för första gången i ett dokument från Europeiska unionen blir fullständigt tydligt att rättigheterna som räknas upp i stadgan till största delen beviljas alla människor, oberoende av nationalitet eller till och med rätt till uppehåll.
Denna sammanfattning är viktig när unionen uppmanas att fastställa den juridiska ställningen, i termer av rättigheter och skyldigheter, för medborgare från tredje land som vistas lagligt i Europeiska unionen.
Den här stadgan är naturligtvis bara en början.
Jag ser den som en solid grund på vilken den fortsatta sociala utvecklingen kan byggas, även när det gäller dess juridiska värde.
Jag tror att målsättningen med de grundläggande rättigheternas odelbarhet är avgörande och att rådet, kommissionen och parlamentet måste göra en särskild satsning på att publicera och sprida stadgan bland medborgarna, men jag är fullständigt övertygad om att bortom stadgans politiska pedagogik kommer den att sprida ut sina juridiska effekter, bl.a. gentemot de institutioner som proklamerar den.
Jag är övertygad om att kommissionen, rådet och till och med parlamentet inte kommer att kunna bortse från Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i framtiden när de agerar i egenskap av lagstiftare eller verkställare.
Jag är också säker på att inte heller EG-domstolen kommer att ignorera stadgan.
Och här tycker jag det är tråkigt att höra kritik mot den rättsliga aktivismen, eftersom jag undrar om den bästa uppmaningen till denna aktivism inte finns just i artikel 6.2 i fördraget, som hänvisar till ett vagt och abstrakt koncept såsom den gemensamma konstitutionella traditionen i de femton medlemsstaterna, i stället för att hänvisa till en stadga med 48 tydliga och lättförståeliga artiklar.
(Applåder)
Slutligen anser kommissionen som ni vet att konventet har utarbetat en text som förr eller senare kan införlivas i fördragen.
Man skulle till och med kunna säga att stadgans införlivande i fördragen, erkännandet av dess tvingande juridiska värde, skulle kunna vara en vals i tvåtakt.
Den kan införlivas i fördragen och kommissionen anser att denna möjlighet måste utövas fullt ut inom ramen för omorganisationen av fördragen som vi föreslagit regeringskonferensen, och som vi väntar på att Europeiska rådet skall kunna godkänna i Nice.
Men just nu skulle det vara obegripligt om stats- och regeringscheferna just den dag de högtidligt skall tillkännage stadgan, kan bortse från den i artikel 6.2 i fördragen.
Jag litar på att det franska ordförandeskapet kan uppnå samförstånd för att redan i Nice erkänna åtminstone hänvisningen till stadgan som inspirationskälla för tolkningen av de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen.
(Applåder)
