# ID: svediakorp-gov406277
# author: Rack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Makt behöver kontrolleras.
De europeiska institutionerna har makt, och denna makt måste vi begränsa, i medborgarnas tjänst.
Det är hög tid att sluta gapet i det europeiska skydd för de grundläggande rättigheterna som hittills har funnits.
I många år har man diskuterat om unionen inte helt enkelt borde ansluta sig till den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, på samma sätt som medlemsstaterna själva.
Det gläder mig att det av en rad olika skäl inte skett någon anslutning av unionen till konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Med tanke på texten i stadgan, som vi idag kommer att rösta för - med stor majoritet, hoppas jag - är det uppenbart att vi med vår stadga kommer att uppnå ett större och mer tidsenligt skydd av de grundläggande rättigheterna än vad en anslutning till Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna skulle ha medfört.
Bara en knapp tredjedel av stadgan upprepar garantier ur konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Den stora återstoden fortsätter med unionsmedborgarens politiska rättigheter, ekonomiska och sociala rättigheter och last but not least även de viktiga framtidsfrågorna med miljö-, hälso- och konsumentskydd.
Stadgan måste bli till europeisk rätt, om den verkligen skall fylla sin funktion.
Det steg vi tar i dag är bara ett steg på den långa väg som återstår.
Den högtidliga förklaringen måste bli till bindande europeisk författningsrätt.
Inleder vi med vårt steg i dag en utveckling, där vi i slutändan får en europeisk superstat?
Nej!
Kravet på grundläggande rättigheter för unionen, förknippat med frågan om en konstitutionalisering av fördragen, betyder inte att vi i slutet på vägen har ett Förenta staterna.
Men vi behöver så snart som möjligt en författningstext för Europa, där medborgarna finner klara och begripliga budskap om sitt Europa, om vilka rättigheter medborgarna själva har, om var unionen har tagit på sig ansvaret och var behörigheterna även i framtiden skall iakttas av medlemsstaterna, och om hur Europa skall utföra sina uppgifter med alla garantier för ett rättsprincipiellt skydd för de mänskliga rättigheterna.
Denna uppgift måste vi arbeta vidare på!
Låt oss gå denna väg!
