# ID: svediakorp-gov406268
# author: Bigliardo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 5
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
I och med debatten om stadgan om grundläggande medborgerliga rättigheter tar vårt parlament i dag ett nytt viktigt steg på vägen mot Europeiska unionen, mot ett enigare och - hoppas jag - rättvisare och ärligare Europa.
Jag röstar för denna stadga, inte för att jag är övertygad om att den kommer att tillämpas på ett korrekt och effektivt sätt, utan för att man inte kan låta bli att instämma i de principer som ligger till grund för stadgan.
Vissa viktiga oklarheter återstår, oklarheter som uppkommer ur en oro som vi alla kan dela: jag tänker på de länder i gemenskapen där rätten till liv är och förblir enbart och uteslutande en principförklaring, eftersom man på ett hämningslöst vis förtrycker mänskligt liv redan från befruktningen; jag tänker på de europeiska konsumenter som, enligt stadgan, har många och viktiga nya rättigheter och som för tillfället serveras det som återstår av kor, som är lika galna som den kapitalism som blir fetare på fattiga människors bekostnad; jag tänker på de anställda i fabrikerna som borde ha rätt till en stabil sysselsättning och som, i marknadsglobaliseringens namn, ser sin framtid gå upp i rök när man lokaliserar arbetet till den plats där det kostar minst; jag tänker på studenterna och universitetslärarna och rätten till utbildning, och jag tänker på de bristfälliga och obsoleta strukturerna i de många länder som inte tar sitt ansvar; jag tänker, ärade kolleger, på friheten och rätten att uttrycka åsikter, och jag tänker på de många som befolkar de europeiska fängelserna enbart för att de inte tänker som andra; jag tänker på rätten till ett hem och rätten till ett värdigt liv; jag tänker på de unga som, på grund av grupper som ofta har maffiabakgrund, numera inte ens har rätten att älska.
Jag tänker på allt detta och på annat och jag ör orolig, men jag röstar för stadgan, även om den är en utopi, för av oss alla kräver man en revolution som, för att kunna genomföras, kräver ett korn, ett korn av rationell utopi.
