# ID: svediakorp-gov406259
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Förslaget till Europaparlamentets resolution om stadgan om de grundläggande rättigheterna bygger på samma tvetydighet som arbetet i kammaren.
I båda fallen ber man er godkänna en text utan att säga vad den skall användas till.
Är det ett politiskt uttalande?
Är det ett komplement till fördraget?
Är det den första delen av en framtida konstitution?
Man kommer att tala om det för er senare, sannolikt efter Nice.
Denna osäkerhet medför en grundläggande brist i de medgivanden som gjordes när arbetet i kammaren avslutades eller vid omröstningen i dag.
Vissa lugnar sig genom att tänka att en positiv röst inte medför några åtaganden, eftersom stadgan bara skulle förbli ett uttalande.
Det är ett misstag.
Denna text blir, åtminstone om den antas i detta skick, - och det är ett viktigt förbehåll, jag återkommer dit - tvingande, genom EG-domstolens rättspraxis.
I detta förfarande finns två fascinerande aspekter.
Den första är att den på detta sätt antagna stadgan skulle föra oss rakt in i ett likriktat Europa, som den övervägande majoriteten av ledamöter i denna kammare säger att de avskyr och som dess väljare absolut inte vill veta av.
Men rättspraxis inom EG-domstolen, som i morgon skall tolka rättigheterna i detalj, kommer att tillämpas på ett enhetligt sätt på hela Europa, och för varje nationell demokrati undanröja dess självständiga beslutsrätt.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Ni kan inte i morgon säga att ni inte visste.
Den andra fascinerande aspekten: vi håller i dag på att diskutera en fråga - de mänskliga och medborgerliga rättigheterna - där unionen inte har någon som helst befogenhet.
Men Europeiska rådet i Köln lyckades till slut, med hjälp av kammaren som spelade sin roll som spridare av förvirring perfekt, få alla att glömma att det handlade om en befogenhet för de nationella parlamenten, som de är på väg att låta sig bli bestulna på successivt.
Enligt de nuvarande fördragen är dagens diskussion fullständigt olaglig.
Det är ett verkligt dåligt förebud för ett Europa som påstår sig vilja respektera de grundläggande rättigheterna.
Det är anledningen till att jag anser - och jag vänder mig nu särskilt till rådets ordförandeskap - att om de samlade regeringarna i Nice antar stadgan som ett politiskt uttalande, borde de låta den föregås av ett preliminärt uttalande som erinrar om att fastställandet och utvecklingen av medborgerliga rättigheter i samtliga fall enbart faller under de nationella parlamenten.
