# ID: svediakorp-gov406258
# author: Ainardi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag underskattar inte den mycket viktiga ambitionen att bekräfta en mänsklig värdegemenskap, eller det faktum att man för första gången i denna typ av text placerar civila, politiska och sociala rättigheter på samma nivå.
Jag tror också att den metod som inletts med konventet varit innovativ i sin strävan efter mer information och öppenhet.
Men vid sidan av detta finns fortfarande stor otillfredsställelse.
Det finns en stor skillnad mellan den ursprungliga ambitionen och det vi uppnått.
Det är naturligtvis möjligt att framföra den ena eller den andra artikeln, välkomna verkliga framsteg i bekräftandet av ett antal nya rättigheter knutna till utvecklingen av våra samhällen eller på nytt bekräfta avgörande grundläggande rättigheter.
Man kan också notera artiklar som ligger långt hitom rättigheter som erkänts på annat håll, bl.a. när det gäller det sociala området.
Det handlar inte om att göra en kolumn med positivt och en med negativt, fru talman.
Förra gången talade ni om det halvtomma eller halvfulla glaset.
Det handlar faktiskt om att förstå det övergripande angreppssättet och ambitionen med stadgan och att ställa sig frågan: " Är den i nivå med de krav och förväntningar som de europeiska medborgarna har, ger den dem stödpunkter för att möta periodens utmaningar?
Ja, jag har läst texten, jag har läst den igen.
Det är faktiskt en lättläst text.
Jag har hört argumenten från mina kolleger, men jag fortsätter att anse att det finns mycket farliga tvetydigheter i stadgan och att den gemensamma nämnaren är minimal.
Trots innovationerna med konventet som jag talat om måste vi säga saker ärligt.
De europeiska medborgarna har inte fått tillräckligt med information och om de hade tillfrågats - vilket borde ha varit nödvändigt - för att bidra till utarbetandet av stadgan, skulle innehållet säkerligen ha varit annorlunda.
Det är aldrig för sent att göra något bra.
Nice borde inte bara vara ett mål för stadgan, platsen för en tillkännagiven självtillfredsställelse, utan det skulle vara klokt att göra det till en startpunkt för en så bred " medborgardebatt " som möjligt om denna så viktiga fråga om de grundläggande rättigheterna.
Avslutningsvis, eftersom beslutet om stadgan är ett stort politiskt beslut, hör jag till dem här i parlamentet som anser att det är för tidigt att uttala sig i dag.
