# ID: svediakorp-gov406252
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag tror att denna stadga bara är den femtielfte demonstrationen av unionens och våra medlemsstaters förmåga att öka antalet tomma texter, avsiktsförklaringarna.
Denna stadga har som ni vet ingen rättslig grund.
I denna stadga planeras inte för någon organisation som skall se till att de principer och rättigheter den räknar upp respekteras.
Denna stadga är en ny tom text och det är inte uppmaningarna från Barón och andra om att föra in frågan om stadgan i artikel 6 och artikel 7 i fördraget som kommer att ändra på något.
Vi vet genom exemplet med Österrike att Europa har reagerat utanför fördraget med bilaterala åtgärder, och att Europa inte hade kraft, eftersom artikel 6 och artikel 7 inte möjliggjorde det, att se till att de stora principer Europa åberopar respekteras.
Frågan är viktigare än så.
I Köln fick rådet den geniala idén att uppfinna ett ben för hunden, där hunden var Europaparlamentet.
Rådet uppfann denna stadga, och vårt parlament kastade sig över benet - som det dessutom har för vana att göra - och tuggade på det så mycket och dessutom så bra att vi fick intrycket i dag av att delta i en historisk händelse.
Men de verkliga frågor som vi ställs inför är de vita sidorna i det sammanfattande dokumentet från det franska ordförandeskapet, frågan om kommissionen och frågan om röstviktningen inom rådet.
Vårt parlament, som alltid varit starkt med de svaga och svagt med de starka, som visar sig alltmer obetydligt i sitt sätt att angripa saker och ting, har inget att säga om denna kommissionens programmerade destruktion.
Parlamentet accepterar detta avsteg som omvandlar kommissionen till ett underråd, en verkställare för ett råd som är, och alltid kommer att vara, starkare.
Det som återfinns på dagordningen för toppmötet i Nice är det mellanstatliga avsteget förankrat i texterna.
Ni kan acceptera det, ni kan avreagera er över tomma texter, men detta är verkligheten och det är sorgligt att konstatera att de små länderna i Europeiska unionen, genom att framhärda med att vilja ha en kommissionär per medlemsstat, förstärker detta förslag som innebär att försvaga kommissionen.
Vi håller på att programmera ett mord på kommissionen, ett mord som också är ett självmord eftersom kommissionen i förra veckan instämde i rådets förslag.
Låt oss därför gråta eller låtsas att vi är glada, fira denna stora händelse som inte är något annat än en stor tom händelse.
Jag tror att vi bör komma ihåg det.
Vare sig vi röstar för eller emot denna stadga eller avstår från att rösta kommer det inte att förändra någonting.
