# ID: svediakorp-gov406247
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade ledamöter!
I historien om den europeiska integrationen finns det vissa ögonblick som kan ses som historiska brytpunkter, och detta är en av dem, för parlamentets antagande av stadgan kommer att innebära ännu ett steg mot genomförandet av grundarnas drömmar och projekt.
Jag vill påminna om att den första gången man talade om förklaringen om rättigheter var under kongressen för Europarörelsen i Haag 1948, där ligger ursprunget till Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Nu går vi tillbaka, till EU-dimensionen, för att säga att detta är en värdegemenskap; vi har fyllt det europeiska medborgarskapet, som erkänns i EU-fördraget, med verkligt innehåll, och vi har befäst vårt territorium, inte bara som en inre marknad utan även som ett rättsligt territorium där människors grundläggande rättigheter erkänns.
För socialister och socialdemokrater i hela Europa betyder också godkännandet av stadgan att vi uppfyller ett löfte till våra väljare, vi gick till val med ett manifest som innehöll 21 prioriteringar, en av dem var att driva på en europeisk stadga om rättigheter för att befästa unionsmedborgarnas grundläggande civila, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Det europeiska toppmötet i Köln, under Schröders tyska ordförandeskap, föreslog just, dels det område som blev till en konvention, dels att man skulle skriva denna stadga, det gav ett mandat till en före detta president för republiken, Roman Herzog, som utsågs till ordförande för denna instans.
Jag anser att detta bör betonas i dag, eftersom det arbete som har genomförts inte är exklusivt knutet till någon politisk inriktning, och att denna gest hedrar det tyska ordförandeskapet och visar att vi alla tillsammans bör arbeta för att genomföra de grundläggande värdena.
Jag tycker att vi har arbetat på samma sätt i Europaparlamentet.
Jag har haft tillfälle att uttrycka min beundran för det arbete Íñigo Méndez de Vigo har utfört såsom ordförande för Europaparlamentets delegation.
Jag vill också betona den viktiga roll som min kollega Pervenche Berès spelade som ledare för den socialistiska gruppens delegation.
Jag tycker att vi alla kan känna oss stolta över denna framgång, en gemensam framgång.
Europa är i dag något mer än en inre marknad och dessutom har vi fått en viktig del av det som bör utgöra en framtida konstitution, men trots alla genomförda ansträngningar saknas det fortfarande ett viktigt steg för att vi skall bli helt nöjda - och jag säger det med tanke på toppmötet i Nice -, och det gäller den sista punkten som rådsordföranden tog upp: införlivandet av stadgan i fördragets artikel 6.
Jag anser att det förutom det personliga stödet som rådets ordförande har upprepat finns en rad detaljer som talar för detta; för närvarande hör majoriteten av stats- och regeringscheferna till vår politiska familj, andra gör det inte, men de är för detta införlivande och för ett reformerat och demokratiskt Europa.
Stadgan förser unionen med en grundläggande legitimitet som värdegemenskap, och detta bör framhållas.
För vi har också upplevt händelser som visar att artikel 7 måste få en mycket solidare grund.
Våra regeringar behöver i Nice uppnå konkreta resultat att erbjuda medborgarna - de institutionella frågorna är viktiga, men som rådets ordförande och kommissionären mycket väl vet är det svårt att sälja dessa till allmänheten.
Stadgan innebär också en konkretisering av Köpenhamnskriterierna, vilka vi anser är grundläggande i anslutningsförhandlingarna, och jag skulle vilja säga att den är mer än så.
När det gäller de länder som förhandlar med oss, ger stadgan även dem garantier gentemot oss, det handlar alltså inte bara om ett uttalande, utan om ett element som fungerar alldeles utmärkt i förhandlingsprocessen.
Min grupp anser därför fortfarande att det är absolut nödvändigt att införliva en hänvisning till stadgan i artikel 6.2 i fördraget.
Eftersom jag tror att rådets ordförande kommer att vara mycket upptagen i helgen inför det kommande mötet, ber jag er att sända ett meddelande till mötet, så att utrikesministrarna kan vidarebefordra detta till regeringscheferna.
Och det är följande: om Europeiska rådet i Nice inte lyckas införliva stadgan på detta sätt, är jag rädda att Europaparlamentet kommer att få svårt att godkänna fördragsreformen.
Jag anser att detta är ett positivt meddelande som rådets ordförande bör meddela sina kolleger, för vi har fortfarande tid att införliva stadgan i artikel 6 i fördragen.
Efter Nice kan vi börja tala om den europeiska konstitutionen.
Just nu är det viktigaste att denna etapp konsolideras.
Detta är vårt förslag.
