# ID: svediakorp-gov406243
# author: Voggenhuber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 821
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Låt mig som ledamot från Salzburg först framföra ett stort tack till er för de ord av uppmuntran och tröst som ni yttrade i går.
När sorgehögtiden äger rum på fredag i katedralen i Salzburg för denna den största katastrof som drabbat min hembygd under de senaste årtiondena, då vet jag att detta parlament kommer att vara en del av den sörjande församlingen, och jag tackar er för era deltagande ord och tröst för de anhöriga.
Fru talman, mina damer och herrar!
Efter nio månaders arbete, där vi kämpat för att komma fram till ett samförstånd, föreligger nu utkastet till stadga om de europeiska grundläggande rättigheterna.
I dag skall vi säga " ja " eller " nej " till detta, och föredraganden föreslår att kammaren skall godkänna denna stadga om de grundläggande rättigheterna och anta den.
Det föreslår vi av full övertygelse.
Jag vet att många av er, och även jag, beklagar att vi i dag bara säger " ja " eller " nej " och inte kan förmedla även andra politiska budskap till rådet, som kanske vore nödvändiga i detta sammanhang och som kunde uttrycka denna kammares kritiska stöd för stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilken bara kan utgöra ett första steg, eftersom den ännu långt ifrån har uppnått det som parlamentet i mars i år begärde av detta politiska projekt.
Men det är nödvändigt att här också erinra om vad denna stadgas värde består i - om den antas.
Jag tror att det finns en första grundläggande rättighet, en oskriven grundläggande rättighet, nämligen människornas rättighet att känna till sina rättigheter.
Denna grundläggande rättighet kommer nu att uppfyllas.
Av de vaga formuleringarna och principerna om rättigheter i unionen får vi nu ett klart system för de grundläggande rättigheterna, som är bindande för alla EU-institutioner och för medlemsstaternas tillämpning av europeisk rätt.
Värdet av denna stadga består också i att rättigheter som är stadfästa rättigheter inom folkrätten - stadfästa, men icke på ett bindande vis, stadfästa, men utan möjlighet att lämna in klagomål, stadfästa, men utan garantier - görs till rättsliga principer, ja till författningsprinciper i själva unionen, och med säkerhet kommer det här också att utvecklas en dynamik, som en dag kommer att leda till att denna stadga om de grundläggande rättigheterna blir bindande.
Men det är en revolution i diskussionen och i de grundläggande och mänskliga rättigheternas historia att man i denna stadga för första gången tagit upp de sociala rättigheterna, jämbördiga med de klassiska mänskliga rättigheterna och de klassiska grundläggande rättigheterna, vilket inte på något liknande sätt är fallet i någon lista över grundläggande rättigheter i någon medlemsstat.
Denna stadga ger också uttryck för en gemensam värderingsgrund för alla kandidatländer, för alla stater som vill ansluta sig till denna europeiska union, och just när det gäller de sociala rättigheterna ger den en klar signal till kandidatländerna att de skall uppfylla dessa sociala normer.
Den innebär, även om många stats- och regeringschefer inte vill erkänna det, enligt min djupa övertygelse, också ett påbörjande av den författningsprocess som detta parlament så ofta och envist har krävt.
Jag är övertygad om att denna stadga om de grundläggande rättigheterna lägger grunden till en kommande europeisk författning och en författningsprocess.
Jag tror att det kan få oss alla att godkänna denna stadga, även om det i detaljerna kan vara svårt att acceptera att många rättigheter, flera väsentliga rättigheter, som parlamentet med all rätt och av goda skäl har krävt för människorna i Europa, inte finns med i stadgan.
Det är svårt att inse att rätten till en rättvis lön inte finns med, och att vi stötte på oövervinneligt motstånd när det gällde att ta med rätten till ett människovärdigt existensminimum, rätten till arbete, rätten till bostad.
Jag tror att denna stadga måste kompletteras i framtiden, om den skall bli till grundstenen för en europeisk författning.
Men det får inte hindra oss från att beslutsamt ta detta första steg.
Jag hoppas att detta parlament, även om det i dag bara säger " ja " till denna stadga om de grundläggande rättigheterna, under de närmaste veckorna klargör att det begär av rådet att stadgan skall vara rättsligt bindande, och att den också måste ge människorna möjlighet att vända sig till EG-domstolen.
Jag hoppas att denna kammare med stor majoritet i sin resolution i Nice kommer att ge eftertryck åt dessa krav.
Jag är nu framme vid slutet.
Jag vill bara, med er tillåtelse, också tacka min medföredragande för hans stora, engagerade och beundransvärda arbete, och jag tackar er för ert stöd.
(Applåder)
