# ID: svediakorp-gov406228
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, herr kommissionär!
Om två dagar kommer vi på denna punkt att behandla ytterligare en tungt vägande fråga, nämligen revisionsrättens årsrapport om budgetåret 1999, den första budgeten som åtminstone delvis täcker den nya kommissionens mandatperiod.
Medan det helt klart är den nya kommissionen som kommer att avlägga räkenskap och måste stå till svars för denna årsrapport, handlar det i Fair-programmet så att säga om gamla synder ur en förgången tid.
Fair-programmet om forskning på områdena fiske, lantbruk och jordbruksindustrin var den del av det fjärde ramprogrammet för forskning som löpte mellan 1994 och 1998.
Sammanlagt lade man under dessa år av de gemensamma medlen ner 660 miljoner euro på Fair-programmet, i jämförelse med totalsumman i det fjärde ramprogrammet på drygt 11,8 miljoner euro visserligen en liten summa, men icke desto mindre värd att granskas.
Jag talade om det i revisionsrättens specialrapport undersökta Fair-programmet som en gammal synd.
Man skulle kunna hävda att parlamentet inte alls skulle behöva befatta sig med dessa utagerade frågor längre, för den nya kommissionen gör ju - så heter det - allting bättre i alla fall.
En sådan argumentering kan jag emellertid inte godta.
När allt kommer omkring har vi som företrädare för Europas medborgare en kontrollfunktion som vi måste ta på allvar för att förbli trovärdiga.
Och hit hör just en efterbehandling, även om den i detta fall sannerligen kommer något sent.
När jag ställde samman mitt betänkande förde jag många samtal, såväl med revisionsrätten som med kommissionen, och lyckades även samla alla parter kring ett och samma bord.
Under detta lilla trepartsmöte - låt mig kalla det så - fördes öppna och rättvisa diskussioner.
På mina frågor gavs tillfredsställande svar.
På alla sidor höll man ställningarna på ett ärligt sätt - anser jag - utan att för den skull hemfalla åt statiska frontställningar.
Jag kunde iaktta en konstruktiv atmosfär med den öppenhet och flexibilitet som så ofta fordras, och ingalunda två bepansrade sköldpaddor som stod tigande mittemot varandra.
Jag anser att man absolut kan tala om en ny samarbetskultur som för första gången praktiserades i denna form.
Jag vill uttryckligen tacka revisionsrätten och kommissionen för detta!
Kontrollörernas och de kontrollerades inställning ändrades till det bättre.
Kontroller görs ju heller inte för kontrollernas egen skull, utan därför att en förbättring skall uppnås.
Jag påstår att vi när allt kommer omkring drar mot samma mål, kontrollörer liksom de kontrollerade, och varför det?
Därför att de europeiska medlen i framtiden skall användas bättre.
Resultatet är ett betänkande som är balanserat och i vilket man argumenterar balanserat.
Likväl finns det ett par punkter som måste nämnas och även kritiseras.
Till detta knyter jag emellertid förhoppningen att kommissionen gör verklighet av sina löften att inför det femte ramprogrammet för forskning arbeta fram lämpliga förbättringar.
Vilka är då kärnpunkterna i min kritik?
För det första längden på hela kontrollförfarandet.
Detta är inte godtagbart i den form det praktiserades.
Detta säger jag mycket tydligt, och detta är ni medvetna om.
Det är helt enkelt omöjligt att det skall gå två hela år från det att undersökningen inleds tills rapporten överlämnas till parlamentet.
En aning aktualitet måste faktiskt bevaras.
Det handlar inte om genomförandet av kontrollerna, de tar sin tid, utan det handlar om det rakt motsägande förfaringssättet och eventuellt även om offentliggörandet.
Det föreligger således ett behov av handling.
Vi behöver omgående finna metoder att offentliggöra specialrapporten inom skälig tid.
Min fråga om detta till kommissionen pekade på vissa tillvägagångssätt, men dessvärre har hittills inget användbart resultat utkristalliserat sig.
Med tanke på forskningsprogrammets betydelse för jordbruket och fisket är det beklagligt att man har kunnat konstatera vissa problem som rör organisationen kring programmet.
Till exempel förblir beskrivningen av urvalskriterierna oklar, tillämpningen inkonsekvent, varför urvalet av de främjade projekten delvis inte har varit begripligt.
Dessutom har det förekommit felaktigheter bland de attesterade utgifterna, otillräckliga sanktionsmöjligheter liksom förbindelser mellan experter och åtskilliga organisationer som var delaktiga i forskningsförslagen, vilket enligt min mening bör ifrågasättas.
Men framför allt måste det påpekas att samarbetet mellan de inblandade generaldirektoraten forskning, jordbruk och fiske inte har varit tillfredsställande och att detta i framtiden måste utformas mer effektivt.
Inte minst med tanke på min käpphäst fisket utgår jag ändå ifrån att vi alla tre gemensamt kommer att anstränga oss för att i framtiden kunna garantera en positiv utveckling.
