# ID: svediakorp-gov406221
# author: Krarup (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ansluta mig till de få som avviker och varna mot de tankar, planer och projekt som finns i denna ström av rättspolitiska betänkanden som skall behandlas i dag, inklusive Gebhardts betänkande.
Det beskrivs mycket ingående i motiveringen att det som sker för ögonblicket är att man institutionaliserar det rättsliga samarbetet, eller rättare sagt: Man tenderar att göra det övernationellt.
Det är, som det beskrivs mycket precist i betänkandet, " embryot till en kommande europeisk åklagarmyndighet, som stärker Europeiska unionens ställning som dömande myndighet i straffrättsliga frågor ", och man hänvisar till det utarbetande av en EU-straffrätt med tillhörande institutioner, polis, åklagarmyndighet, rättskipning, etc., som bl.a. godkändes i samband med Wiebengas betänkande 1999.
Men man gör avgörande felbedömningar på två områden.
För det första när det gäller själva övernationaliseringen av straffrätten.
De straffrättsliga systemen hör ju till en nations mest tydliga kulturella uttryck.
Det är de rättspolitiska kulturerna som kolliderar här, eftersom det inte finns en europeisk straffrätt och inte en europeisk kriminalpolitisk ideologi - det finns femton.
Och det faktum att man inarbetar - institutionaliserar - dessa projekt i Europeiska unionens olika byråkratier resulterar i att det skapas ett slutet, elitistiskt system som på många punkter strider mot grundläggande demokratiska och rättsäkerhetsmässiga ideal.
Den andra punkten är ju också intressant.
Det sker ju vissa mycket avgörande åtgärder som syftar till att upprätta Europas förenta stater.
Det står intressant nog i överskriften: " Inrättande av Eurojust - ett rättsstatligt påbud ".
Vilken rättsstat är det man talar om?
Har EU blivit en stat?
Ja, den är på väg att bli det, därför att det är just den ambition som uttrycks så precist i sista punkten i motiveringens första del, dvs. att Europeiska unionen skall inrätta organ med en " balanserad och oberoende samexistens av den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten ", alltså det som är karakteristiskt för en stat.
Av dessa två skäl kan man inte förvänta sig att min grupp skall medverka.
