# ID: svediakorp-gov406212
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,236
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Enligt vad flera talare har understrukit, står vi just nu inför tre rättsliga instrument som handlar om en verksamhet som är central i den organiserade brottsligheten, nämligen penningtvätten, och som samtidigt utgör den största svagheten i den organiserade brottsligheten, eftersom penningtvätten är den punkt där man försöker föra in den olagliga verksamhetens vinning i det legala systemet.
Det är där som medlemsstaterna, genom polisiärt och rättsligt samarbete, kan agera effektivare för att bekämpa den organiserade brottsligheten.
Det var denna politiska vilja som stats- och regeringscheferna uttryckte i oktober 1999 under Europeiska rådet i Tammerfors, när de krävde en specifik åtgärd för att bekämpa penningtvätten.
Detta var också målet för det gemensamma mötet med rådet för justitie- och inrikesministrarna och Ekofin-rådet den 17 oktober.
Kommissionen välkomnar att detta möte ägt rum och stöder det franska initiativet inför antagandet av rådets rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott.
Vi är övertygade om att detta rambeslut kommer att betyda ett viktigt steg för att fastställa gemensamma sanktioner i Europeiska unionens alla länder.
Detta innebär att vi med detta rambeslut går över till att få två rättsliga instrument som, fastställer inte bara gemensamma åtal utan också gemensamma sanktioner för två olika slags brott.
Jag tänker då på rambeslutet om skydd för euron och nu rambeslutet mot penningtvätt.
Jag skulle därför vilja gratulera Luís Marinho till hans utmärkta betänkande och säga att jag delar hans vilja att gå allt längre i definitionen av penningtvättsbrotten, vilket bör leda till gemensamma sanktioner på europeisk nivå.
Jag tycker nämligen att vi, när ledamoten föreslår att det borde finnas gemensamma brott i de fall som har en lägre straffskala eller för annan illegal verksamhet i artikel 6 i Europarådets konvention om penningtvätt, borde reflektera över detta mer långsiktiga perspektiv som grundas på utvärderingen av de konkreta resultat som har uppnåtts i tillämpningen av den gemensamma åtgärden som beslutades i december 1998 och som ännu inte har lett till avsedda effekter.
Likadant skulle jag vilja be kammaren att göra en omvärdering, om det är möjligt i ljuset av de föreslagna ändringsförslagen för inplanerade datum för godkännandet av inre genomförandebestämmelser i detta rambeslut, jag skulle vilja - jag upprepar det - be parlamentet att se över datumet 31 december 2002, för att kommissionen skall kunna lägga fram en utvärderingsrapport om genomförandet av rambeslutet om den interna rättsordningen.
För detta skulle, med de nya datum som föredraganden föreslår, betyda att den 31 december 2002 är gränsen för medlemsstaternas genomförande av sina respektive interna rättsordningar.
När det slutligen gäller frågan om skälen till att avvisa det straffrättsliga samarbetet enligt artikel 18 i 1990 års konvention, är vi överens om att de skall ses över för att i än högre grad kunna begränsa förutsättningarna för att avvisa det rättsliga samarbetet, vilket har tagits upp i Roures betänkande och som jag återkommer till längre fram.
Jag vill likaledes gratulera Roure till hennes betänkande om det franska ordförandeskapets initiativ inför antagandet av en konvention om förbättringar av den ömsesidiga straffrättsliga hjälpen, främst i kampen mot organiserad brottslighet, och påminna om att denna konvention måste behandlas i nära samordning med det förslag till direktiv som Ekofin-rådet debatterar angående revidering av direktivet av den 10 juni 1991 om penningtvätt, och med debatten som rådet för justitie- och inrikesministrarna redan har inlett, för att avvisa " icke tillämpligheten " av skattesekretess och banksekretess inom straffrättsliga processer för att förhindra rättsligt samarbete i kampen mot penningtvätt.
För kommissionens del, och vi väntar på Europaparlamentets betänkande i denna fråga, anser vi att besluten om att inte åberopa skatte- och banksekretess som hinder för jakten på penningtvättsbrotten, är viktiga instrument för att garantera lagstiftningens framgång på europeisk nivå.
När det gäller Roures förslag, skulle jag önska att hon funderade på detta argument: jag tycker att det skulle vara effektivare att säga att den anmodade statens avvisande av rättslig samarbete bör meddelas den anmälande staten omedelbart i stället för att införa en frist på två månader.
Enligt min tolkning är " omedelbart " mer krävande än att ge en tidsfrist på två månader för avvisandet av samarbete.
Jag vill också säga att jag är medveten om den ömtåliga fråga som flera ledamöter har ställt angående villkoren för de rättsliga yrkena när det gäller kampen mot penningtvätt.
Som ni vet är inte denna fråga rådet för justitie- och inrikesministrarnas befogenhet, det är Ekofin-rådets befogenhet.
Och jag väntar ännu på Europaparlamentets yttrande i denna fråga.
Det jag skulle vilja understryka här i dag är, så som jag ser det, att detta yttrande inte bara bör fastställa en tydlig och otvetydig bestämmelse om garantier för de åtalades försvar och om villkoren för ett legitimt utövande av den yrkesmässiga sekretessen för rättsliga yrken - och särskilt för advokaten -, utan framför allt vill jag understryka att samma definition bör införas i alla rättsliga instrument.
Den definition som alltså kommer att antas av detta parlament i yttrandet angående direktivet om penningtvätt, bör vara samma rättsliga lösning som kommer att antas här när man talar om konventionen för ömsesidig rättslig hjälp.
För olika formuleringar i de två instrumenten kan bara leda till ytterligare förvirring i tolkningarna och i svårigheter att få en praktisk tillämpning.
Slutligen noterar också kommissionen med tillfredsställelse det stöd som parlamentet ger utökningen av Europols befogenheter till alla typer av penningtvätt.
Karamanous betänkande, till vilket jag också vill gratulera föredraganden, lägger fram olika ändringsförslag när det gäller att förstärka den demokratiska och rättsliga kontrollen av Europol.
Ledamöterna vet vilken vikt jag lägger vid frågan om den demokratiska och rättsliga kontrollen av Europol.
Jag anser dock, för att vara ärlig, att detta initiativ inte är det adekvata för att anta beslut i denna fråga.
Tvärtom behandlar kommissionen just nu, inom ramen för de arbeten som förutsetts i resultatöversikten för inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, den så kallade score board, den bästa formen för att anta ett rättsligt instrument som gör det möjligt att harmonisera Europol, och inte bara anta partiella åtgärder inom ramen för Europolkonventionen.
Det bästa sättet att förstärka den parlamentariska och rättsliga kontrollen av Europol är genom en fullständig integration av Europolkonventionen i Europeiska unionens rättsliga ram.
Jag tvivlar också på att det är god politik att ta till en mekanism enligt artikel 34.2d i Fördraget om Europeiska unionen, för att denna ändring av Europolkonventionen skall träda i kraft.
Jag anser att Europols utvidgade befogenheter bör genomföras samtidigt i alla medlemsstater, och inte vid olika tidpunkter, vilket skulle kunna skapa ytterligare förvirring.
Herr talman!
Kommissionen välkomnar att parlamentet är i stånd att stödja dessa tre initiativ, vilka alla är viktiga för att stärka en handlingsstrategi i kampen mot penningtvätt, och vi hoppas att medlemsstaterna svarar, inte bara med ett snabbt godkännande i rådet, utan framför allt med en snabb ratificering av de konventioner det handlar om för att de respektive inre rättsliga ordningarna skall kunna träda i kraft.
