# ID: svediakorp-gov406196
# author: Roure (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Den internationella brottsligheten har i hög grad organiserats och stärkts under de senaste åren.
Vi kan notera att, särskilt, globaliseringen har gett ökade möjligheter till penningtvätt och sätt att undgå påföljder.
Enligt de siffror som angetts av Förenta nationerna bedöms det att den årliga volymen av återanvänt kapital från penningtvättstransaktioner uppgår till 1 000 miljarder dollar.
Penningtvätt är ett svårupptäckt brott och alla möjligheter som erbjuds av de olika lagstiftningarna utnyttjas av den grövre brottslighetens utövare.
Det är bara genom ett internationellt polisiärt och rättsligt samarbete som denna brottsliga verksamhet effektivt kan bekämpas.
På det europeiska planet har det straffrättsliga samarbetet rent allmänt redan lett till antagandet av flera texter, såsom Europarådets konvention av den 20 april 1959 och Europeiska konventionen nyligen av den 29 maj 2000, som vår kollega Di Pietro för övrigt var föredragande för.
Sett ur en mer speciell synvinkel avseende kampen mot penningtvätt kan vi nämna rådets direktiv av den 10 juni 1991 som nyligen ändrades och för vilket vår kollaga Lehne var föredragande.
Syftet med det franska ordförandeskapets initiativ som vi behandlar i dag är att förbättra de båda förut nämnda allmänna konventionerna om ömsesidig rättslig hjälp, särskilt på området för kamp mot penningtvätt.
Den föreslagna konventionen förbättrar de tidigare texterna, och dessa förbättringar är välkomna.
På grundval av artikel 2 i förslaget till konvention kan medlemsstaterna inte längre vägra husundersökningar eller beslag av föremål genom att åberopa de förbehåll som nämns i artikel 5 i konventionen från 1959.
För att underlätta undersökningarna skall medlemsstaterna, enligt artikel 4, vidta lämpliga åtgärder för att främja tillskott och säkrande av uppgifter rörande befintlighet, plats och rörelse av vinning av brott och enligt artikel 5 är medlemsstaterna skyldiga att lämna bankuppgifter.
Artikel 6 i sin tur möjliggör utvidgade extra anmodanden om ömsesidig hjälp och på grundval av artikel 7 är skatteundantag inte längre godtagbara för att vägra lämna ömsesidig rättslig hjälp.
Man kan bara övergripande godkänna de åtgärder som omfattas av förslaget till konvention och motsvarar den oro som uttrycktes av Europeiska rådet i Tammerfors när det gäller kampen mot penningtvätt som är själva kärnan i den organiserade brottsligheten och måste utrotas överallt där den finns.
Det förefaller mig som om en del förbättringar skulle kunna föreslås och det är syftet med mitt betänkande.
Bank- och affärssekretessens ogiltighet i händelse av begäran om ömsesidig rättslig hjälp anges i artikel 3.
Det förefaller mig dock absolut nödvändigt att denna ogiltighet skall utvidgas till att omfatta handelsverksamheter samt advokaters och de reglerade juridiska yrkenas medlemmars ekonomiska rådgivningsverksamheter som på grund av deras natur inte omfattas av yrkessekretessen.
Å andra sidan, enligt artikel 8 i förslaget till konvention, inskränks de motiv för vägran att lämna ömsesidig rättslig hjälp som staten i fråga skulle kunna åberopa enbart till väsentliga intressen.
Det innebär ett steg framåt.
För att den ömsesidiga rättsliga hjälpen inte skall förlora i omfattning på ett område där endast ett snabbt europeiskt samarbete har någon mening, förefaller det mig viktigt att en maximal frist på två månader skall beviljas staten i fråga för att lämna svar.
I artikel 9 uppmanas medlemsstaterna att på nationell nivå bilda integrerade tvärvetenskapliga grupper för att öka forskningens effektivitet och främja informationsutbyte.
Jag föreslår att en samarbetsenhet bildas mellan dessa tvärvetenskapliga grupper, en enhet som skulle kunna underlätta informationsutbytet mellan de berörda myndigheterna i medlemsstaterna och främja val och utnyttjande av bästa praxis.
Dessa förslag har som enda syfte att leda till en så effektiv ömsesidig rättslig hjälp som möjligt som kan mäta sig med den organiserade brottslighetens utmaningar, i synnerhet när det gäller penningtvätt.
