# ID: svediakorp-gov406194
# author: Marinho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 754
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten, och särskilt den som handlar om penningtvätt, utvecklas i flera punkter under dagens sammanträde i kammaren, vilket återspeglar den politiska betydelse unionen vill lägga vid de rättsliga mekanismerna för skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Efter att den inre marknaden skapats och den dit hörande avregleringen av kapital och finansiella tjänster, arbetar nu unionen med kampen mot penningtvätt, ett komplicerat brott som är avhängigt ett annat brott, ett brott som resulterat i illegala vinster som man försöker föra in i det normala och reguljära ekonomiska livet.
Slutmålet för det internationella brottet, en följd av ekonomins globalisering och den successiva avregleringen av valutaväxlingen, är en central del i den ekonomiska brottsligheten, så som sägs i slutsatserna från Tammerfors.
Då vinningen ofta kommer från narkotikahandel är det i dag lugnt att anse att kampen mot den går via beslag av vinning från huvudbrottet, vilken senare dolts bakom en respektabel rikedom.
Denna kamp kan bara bli effektiv genom det internationella samarbete som Europa åtar sig i form av rättsligt samarbete mellan alla medlemsstater.
I detta betänkande betonas således det positiva i de åtgärder som det franska ordförandeskapet har föreslagit, vilket tillsammans med det portugisiska, har lagt fram initiativ för tillnärmning av lagstiftningen, i överensstämmelse med rådet i Tammerfors och genom att förverkliga Amsterdamfördraget, utan att glömma det positiva som kommissionen har gjort på området genom ett engagerat arbete och genom kommissionär António Vitorinos klarhet.
Det finns alltså ett samband mellan de tre initiativ som i dag är föremål för mitt, Karamanous och Roures betänkande när rambeslutet tvingar länderna att komma till ett resultat, då Europols befogenheter utvidgas till penningtvätt vad beträffar forskning, eller när de förbättras genom en konvention om den ömsesidiga rättshjälpen.
Vi är alltså, fru talman, på god väg mot att upprätta en bred och effektiv rättslig ram för att åtminstone ringa in denna typ av brottslighet.
Det är uppenbart att mitt betänkande stöder det centrala i rambeslutets motivering, som innehåller förslag som främst syftar till att göra det möjligt för medlemsstaterna att konfiskera vinning från huvudbrott, på samma sätt som de blir tvungna att sanktionera och åtala för penningtvättsbrott, utan den flexibilitet som erbjöds av de reservationer som andra tidigare rättsliga instrument gav dem, och som gjorde det lätt för brottslingarna att förbigå lagen och få ekonomisk kontroll.
Vi stöder också det bindande i rambeslutet, vilket tvingar medlemsstaterna att anpassa sina lagar till det gemensamma resultatet, samtidigt som länderna är underställda den rättslig kontroll i EG-domstolen.
Men betänkandet innehåller också kritiska anmärkningar mot det franska förslaget.
Varför skall bara delar av den tidigare gemensamma åtgärden överföras, vilket gör att dessa åtgärder delas upp i svaga och starka regler, på grund av deras olikartade karaktär, vilket därigenom gör att svagheterna utkristalliseras i den gemensamma åtgärden, och inte redan nu acceptera en total överföring av hela rambeslutet, vilket förklaras i de ändringsförslag jag har ingivit, nämligen nr 9, 12, 13 och 14?
Vi tycker inte heller att jakten på vinningen och dess konfiskering bör begränsas till de fall där huvudbrotten betecknas som allvarliga.
Detta skulle lämna ett enormt rättsligt område öppet, helt omotiverat, för brott som inte på något sätt bekämpas.
Därav ändringsförslagen 4, 5, 6, 7 och 8.
Slutligen, och även om jag vill upprepa min uppskattning av de franska och portugisiska initiativen inom ramen för de bredare reella möjligheter som Amsterdamfördraget trots allt erbjuder och som kommissionen, om vi skall vara ärliga, har använt mycket bra, är det fortfarande stor skillnad i ursprung och effektivitet mellan olika rättsliga medel, direktiv, gemensamma åtgärder, rambeslut, konventioner eller internationella konventioner vilket gör det angeläget att harmonisera straff- och civilrätten, och skapa ett rättsligt område för frihet och säkerhet.
Det är synd att detta inte redan är en prioritering i reformen av fördragen, eftersom den nuvarande regeringskonferensen uppehålls av utvärderingen av medlemsstaternas betydelse och åtgärder ...
Men vi tror att medborgarna snart kommer att lyckas föra in denna nya europeiska dimension, de kommer att lyckas införa en revidering av fördragen som handlar om deras verkliga intressen och denna revidering kommer att göras just i frihetens, säkerhetens och rättvisans namn.
