# ID: svediakorp-gov406141
# author: Miller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill uttala mig om den orättvisa som vi hört talas om, en orättvisa, som vi också har hört, som nu har pågått i 12 år.
Den har behandlats i domstol inte en eller två gånger, utan tre gånger och har ännu inte lösts.
Så varför är vi då här i dag igen i kammaren för att debattera denna orättvisa?
Det är p.g.a. av vår oförmåga att lösa denna fråga som vi återigen debatterar den.
Vi måste fortsätta att offentliggöra denna fråga fram till dess den är löst.
Vilken är denna orättvisa?
Wieland började belysa frågan när han uttalade sig på utskottets för rättsliga frågor och den inre marknaden vägnar.
Det handlar om orättvisa när två personer gör samma typ av jobb och arbetar sida vid sida, men får olika lön och arbetsvillkor.
Om vi verkligen tror på den gemensamma marknaden och fri rörlighet för personer, skall inte detta hända.
Jag håller inte med min kollega, Lisi, som uttalade sig tidigare.
Han sade att dessa personer ville få en " privilegierad " ställning.
De vill inte ha en privilegierad ställning, bara en likvärdig ställning.
Fram till dess de får samma villkor som sina motsvarigheter i Italien, kommer denna fråga att rulla vidare.
Jag lyssnade noga på vad kommissionär Busquin sade på kommissionens vägnar.
Vissa säger att kommissionen hycklar en aning.
Vissa går ännu längre och säger att det luktar hyckleri lång väg.
Jag sträcker mig så långt att jag säger att det finns en doft av hyckleri inom kommissionen.
Om kommissionen vore helt seriös när det gäller att lösa denna fråga, skulle den ha lösts för flera år sedan.
Vi kanske kan acceptera att den förra kommissionen under Jacques Santer inte var den bästa, och att detta är skälet till att den sparkades.
Men just nu gäller det denna kommission: Ordföranden för denna kommission är fullständigt medveten om detta fall - fullständigt medveten om fakta i målet - och ändå har inget gjorts för att lösa det.
Vi måste fråga oss varför.
Detta är skälet till varför detta parlament i dag återigen debatterar denna fråga, belyser denna fråga, för att återigen lägga fram den för kommissionen och säga: Se till att reda ut den.
