# ID: svediakorp-gov406138
# author: Wieland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Palacio Vallelersundi, ordförande för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, har tyvärr oväntat fått förhinder och har bett mig att yttra mig.
Jag fick därför bara kort tid att förbereda mig för att yttra mig här för utskottet för rättsliga frågor och den inre markanden.
Vad gäller saken?
Det handlar egentligen inte om språklärarna.
En och annan kommer kanske att säga att ärendet i vilket fall som helst är alldeles för detaljerat och alldeles för komplicerat.
Det handlar egentligen inte om språklärare, utan om ett exempel på hur det i det konkreta fallet står till med medborgarnas Europa.
Det gäller en historia, som för första gången överlämnades till EG-domstolen 1989.
En nästan tolvårig historia full av kanslitröst, fördröjningstaktik, förhoppningar, även personlig nöd, det handlar om placeboeffekter för de berörda, om seglivat försvar av gamla rättigheter gentemot medborgare, som inte sökte annat än vad som var deras fulla rätt.
Det gäller - för att nämna häst och ryttare, som man så vackert säger på tyska - medborgarna i unionen Allués och Coonans rättssak mot Venedigs universitet, det gäller likaså medborgaren i unionen Allués rättssak mot Venedigs universitet och det gäller medborgaren i unionen David Petris rättssak mot Veronas universitet.
EG-domstolen har tagit klar ställning.
EG-domstolen har i tre domar dömt till förmån för dessa tre medborgare, som före den första av dessa domar var anställda som lärare med ställning som lektorer vid italienska högskolor.
Innehållet i dessa domar är entydigt: De berördas rätt att som arbetstagare röra sig fritt i unionen och deras rätt att inte bli diskriminerade på grund av statstillhörighet var rättigheter som kränktes därigenom att Italien inte erbjöd lektorerna samma anställningsförhållanden och anställningstrygghet som italienska medborgare med motsvarande lärartjänster vid högskolor åtnjöt.
Efter den första domen har tyvärr ingenting hänt.
De lagändringar som följde 1995 kan ännu inte garantera lärare som är anställda som lektorer fullt skydd för deras rättigheter.
Till slut gav till och med justitieombudsmannen dessa medborgare sitt stöd.
Men jag vet inte om denna ordlek gör sig på alla språk, på tyska säger man " Det är skillnad om man har rätt eller om man får rätt. "
Utskottet för rättsliga frågor har här tydligt klargjort sin uppfattning och ställt sig på dessa unionsmedborgares sida, vilka fått vidkännas en inskränkning i sina rättigheter.
Nu läggs i dag några ändringsförslag på ert bord, över vilka jag, milt sagt, är ganska irriterad.
Jag vill bara nämna två exempel, genom vilka man i sista minuten försöker förbättra parlamentets ståndpunkt eller i något enstaka fall till och med vända upp och ner på den: Det ursprungliga, av utskottet för rättsliga frågor föreslagna skäl H lyder: " Att i skälen ta med att de berörda, som är medborgare i unionen, under en tidsrymd av många år har åsamkats avbräck och lidit under stress och ovisshet sedan de i hundratals processer i 12 år varit inblandade i långvariga och upprepade tvister, och att deras berättigade förväntningar om att kunna utöva sitt yrke med rimliga karriärutsikter kommit på skam. "
Nu läggs ett förslag fram, ändringsförslag 8, i vilket ett par ord strukits och ett litet ord tillfogas, varigenom betydelsen inte bara urvattnas utan nästan blir den motsatta.
Texten skulle då lyda: " Att i skälen ta med att de berörda, som är medborgare i unionen, i hundratals processer i tolv år varit inblandade i långvariga och upprepade tvister, och att deras berättigade förväntningar har kommit på skam. "
Detta är en tydlig skillnad inte bara på det tyska språket.
Men jag kommer till en för mig mycket mer graverande punkt.
I ändringsförslag 9 föreslås nu: " Att i skälen ta med att den italienska regeringen företräder den uppfattningen, att man på grundval av lagen 236 / 95, som motsvarar principerna i fördraget, har fullgjort sina förpliktelser gentemot lektorerna. "
Bortsett från att detta inte dryftades i utskottet för rättsliga frågor, så skulle vi här påstå att den rättsliga grunden i den italienska rätten motsvarar den rättsliga grunden i fördraget, och det är precis motsatsen till vad domstolen har sagt!
Jag finner detta förfarande betänkligt.
Om man är av den uppfattningen att dessa förfaringssätt rättsligt sett är i sin ordning och har sin grund i politiska motiv, så bör man som lagstiftare ändra den rättsliga grunden, men om man vill använda parlamentet här för att dölja en ståndpunkt, så kan jag bara säga att Europeiska folkpartiets grupp inte kommer att delta i detta!
