# ID: svediakorp-gov406127
# author: Lage (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 515
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Det " blå " Europa, som man säger med en metafor, befinner sig i kris.
Haven behandlas illa, fiskebestånden tunnas ut, de arbetslösa fiskarna har svårt att acceptera ett grymt öde som hotar överlevnaden för en traditionell verksamhet och en viss livsstil.
I onsdags debatterade vi här i kammaren den alarmerande nedgången i Irländska sjön för fångster av torsk, denna, i förbigående sagt, specialitet som är så kännetecknande för det portugisiska köket.
I dag diskuterar vi ett fiskeavtal med Marocko.
Vi är nära ytterligare ett kraftigt slag mot Europeiska unionens fiskeriverksamhet.
Jag säger Europeiska unionen och inte bara två av dess delar, så som vissa av ledamöterna har insinuerat: den europeiska solidariteten får inte vara ett meningslöst ord eller bara ha en mening, och som inte längre gäller när det gäller problem som är mer koncentrerade till Portugal och Spanien ...
Kommissionen lyckades tyvärr inte uppnå nya uppgörelser i förhandlingarna med Marocko innan fiskeavtalet löpte ut den 30 november 1999.
Nästan ett år senare tycks vi stå på ruta noll.
Den tillgängliga informationen är knapphändig och otydlig, även om förhandlingarna har fortsatt, sägs det, med flera besvärliga förändringar.
Trots allt intygade kommissionären i dag att förhandlingarna skall återupptas nästa vecka och att man gör framsteg.
Han sade det vagt.
Han sade att det finns möjligheter att uppnå ett jämspelt samarbete med Marocko.
Inte sant?
Är det ord efter omständigheterna?
Det råder stor och legitim skepsis och förvåning.
Har då inte Europeiska unionen tillräckligt med tyngd och inflytande för att övertyga sin marockanske samarbetspartner om de ömsesidiga fördelarna av att sluta ett nytt avtal?
Vad är det alltså som händer?
Kan det vara så att Marocko inte har en särskilt konstruktiv inställning och föredrar att förhandla med företag, isolerat, i stället för att göra det med Europeiska unionen, med vilken landet har långvariga och djupa intressen på flera områden.
Har Europeiska unionen spelat ut hela sin diplomatiska och ekonomiska vikt?
Det tror jag inte!
Europeiska unionen har enligt min mening underskattat problemet.
Och om vi misslyckas med avtalet?
Vilken ståndpunkt kommer då rådet och kommissionen att inta?
Det kan i alla fall inte vara att " två sina händer ", med tanke på att det är dessa institutioner som har befogenhet och ansvar att bedriva dessa förhandlingar.
Slutligen, vid ett oönskat scenario då förhandlingarna misslyckas har unionen den politiska och moraliska skyldigheten att stödja fiskarna och fartygsägarna med tillfredsställande bidrag som garanterar deras försörjning.
Detta är det minsta man kan begära.
Men det räcker inte.
Unionen måste utforma och förbereda ett program för omställning av de berörda aktörernas verksamhet, så att de kan skapa sig en odramatisk framtid.
Att lägga över detta problem på strukturfonderna och medlemsstaterna skulle vara att diskvalificera unionen, inte bara i de berördas ögon utan även inför medborgarna.
