# ID: svediakorp-gov406122
# author: Fraga Estévez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 744
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att det viktiga för tillfället är att man, efter nästan ett år, kan börja se ljuset i slutet av tunneln och att vi om tre dagar, nästa måndag, kommer att få veta vilka riktlinjer vi kan följa, om fiskesamarbetet med Marocko kommer att fortsätta och vilket slag av samarbete det i så fall skulle kunna bli.
Kammaren har varit mycket kritisk mot kommissionen, och det med rätta, i fråga om avtalet med Marocko som ända från början ställdes inför många oklarheter och naivitet.
Det har tagit elva månader att komma till den inflexionspunkt som vi nu är vid, mötet den 30 oktober.
Då kommer vi också kunna utvärdera kommissionär Fischlers senaste åtgärder, resultaten från hans resa till Marocko den 26 september och de samtal som har förts på hög nivå, även med kungen.
Av den resan kan man dra slutsatsen att mötet den 30 oktober inte bara är ännu ett möte och att det till slut kommer att finnas en marockansk delegation i Bryssel med befogenhet att förhandla och fatta beslut.
Detta är åtminstone den förhoppning som vi för tillfället kan tillåta oss att hysa.
Vi kan bara ha tillförsikt att fiskeförbindelserna med Marocko återupptas, att de återupptas snarast möjligt och med de bästa förutsättningar för båda parter, för det är otänkbart att tänka sig ett fiskeperspektiv i södra Europa utan tillfredställande förbindelser mellan båda sidor av sundet och det är onödigt att offra en flotta som har bidragit så mycket till utvecklingen av Marockos fiskerinäring.
Vad beträffar den resolution som vi står i begrepp att rösta om, innehåller den inte några större nyheter.
Det kan inte innehålla så mycket nyheter eftersom den kommer tre dagar före ett nyckeldatum för förhandlingen, men, just på grund av att detta nyckeldatum ligger så nära i tiden anser jag att man bör vara mycket försiktig med utformningen av texten.
Det finns en punkt i resolutionen som har gett upphov till många olika tolkningar, av vilka några är rent virriga och falska, och som har tryckts i en del massmedia.
Därför är det särskilt viktigt för mig att klargöra att om PPE-DE-gruppen har utmärkt sig gällande något, är det inte bara genom att stödja, värna om och uppmuntra till fiskeavtalen, utan att också bestämt främja utvidgandet av dessa.
Men detta innebär inte på något sätt att PPE-DE-gruppen motsätter sig privata fiskeavtal, helt enkelt därför att detta skulle vara att döma ut hälften av flottan på unionsnivå.
Och jag skulle sannerligen vilja veta om någon verkligen kan motsätta sig dessa avtal, och hur och med vilka argument man i så fall kommer att förklara detta för fiskerisektorn.
Jag anser att vi är här för att öppna vägar för gemenskapsfiskets framtid och inte för att stänga dem.
De privata avtalen - som är väldigt många till antalet i många medlemsstater och med många tredje länder - har gett en del utmärkta resultat, såväl i bevarandet av sysselsättningstillfällen i unionen som i distributionen av fiskeriprodukter till Europeiska unionen, man behöver bara tänka på exemplen Namibia, Sydafrika, Argentina, Chile, Brasilien, Ecuador, Island, Mauretanien, just Marocko och många andra.
Dessutom, när vi dag efter dag beklagar oss över att förhandlingarna undan för undan verkar falla i glömska, såväl de avtal som redan finns som andra nya avtal, och den brist på intresse för dessa avtal som både kommissionen och en del av rådet verkar ha - där har vi till exempel de senaste fallen med Angola, Kap Verde och Kiribati.
Att då stänga en väg som redan är, och som skulle kunna bli i ännu högre grad i framtiden, en stabil grundval för gemenskapsflottans fiskeaktiviteter är helt enkelt självmord.
Båda vägarna är därför absolut försvarbara, förutsatt att det huvudsakliga ändamålet styr i båda fallen, det vill säga skyddandet av resurserna.
Vi värnar därför om det ansvar som åligger oss i de bilaterala avtalen och i de privata, där flottans aktivitet är reglerad, och kommer så att vara ännu mer i framtiden av regionala fiskeriorganisationer som ICCAT, NAFO och CCAMLR.
Jag avslutar, herr talman, med att önska det bästa inför mötet den 30 oktober.
